Book of Common Prayer
Herren har varit trofast
(1 Krön 16:8-22)
105 Prisa Herren, åkalla honom.
Gör hans verk kända för alla folk.
2 Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
3 Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
4 Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt.
5 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
6 ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
till Jakob, hans utvalde.
7 Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
8 Han minns för evigt sitt förbund,
sina befallningar för tusen generationer,
9 det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.”
12 Fastän de var få till antalet,
en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!”
16 Han sände hungersnöd över landet
och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
och lära hans äldste vishet.
23 Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
för de hade drabbats av fasor för Israels skull.
39 Han bredde ut ett moln som skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
Det flöt som en flod genom det torra landet.
42 För han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.
Halleluja!
Simsons gåta
14 En dag när Simson var i Timna såg han där en ung filisteisk kvinna. 2 När han kom hem, sa han till sina föräldrar: ”Jag såg en filisteisk kvinna i Timna. Se nu till att jag får henne till hustru!” 3 Men de invände:
”Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller bland vårt folk? Varför måste du skaffa dig en hustru bland dessa oomskurna filistéer?” Men Simson sa till sin far: ”Låt mig få henne! Hon är den rätta för mig.”
4 Hans föräldrar förstod inte att Herren låg bakom detta. Han höll på att lägga ut en fälla för filistéerna som då härskade över Israel.
5 När Simson och hans föräldrar var på väg till Timna, anföll ett ungt rytande lejon honom vid vingårdarna i utkanten av staden. 6 Men just då kom Herrens Ande starkt över honom. Han slet isär lejonet så lätt som om det hade varit en killing. Men han nämnde ingenting om detta för sina föräldrar. 7 När han sedan kom till Timna och träffade flickan, blev han mycket förtjust i henne.
8 När han en tid senare återvände dit för att gifta sig med henne, vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Han fann då att en bisvärm hade slagit sig ner i den döda kroppen och där fanns också honung. 9 Han tog av honungen med sina händer och åt medan han vandrade vidare och han gav också sina föräldrar, men han talade inte om för dem att han skrapat av honungen ur lejonkadavret.
10 Medan hans far gick för att träffa bruden, ställde Simson till med en fest i staden, för det var sed för brudgummen att göra så. 11 När de såg honom, hämtade de trettio unga män till bröllopsföljet. 12 Simson sa till dem: ”Jag ska ge er en gåta! Om ni kan gissa gåtan under de här sju bröllopsdagarna, så ska jag ge er trettio linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan gissa rätt, måste ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.” De sa: ”Låt oss höra din gåta nu! Berätta!”
14 Då sa Simson:
”Mat kom från storätaren
och det som var sött från den starke!”
Efter tre dagar hade de ännu inte kommit på lösningen.
15 På den fjärde dagen sa de till bruden: ”Locka din man att ge svaret på den här gåtan, annars ska vi bränna upp både dig och din fars hus! Vi blev väl inte inbjudna till den här festen för att bli alldeles ruinerade!” 16 Simsons hustru låg över honom, grät och sa: ”Du älskar mig inte alls, du hatar mig, för du har gett mitt folk en gåta, men du har inte talat om svaret för mig!” ”Jag har inte talat om det ens för mina föräldrar. Varför skulle jag då tala om det för dig?” svarade han. 17 Då fortsatte hon att gråta varje gång hon var tillsammans med honom under hela den återstående tiden av bröllopet. Till slut, på den sjunde dagen, gav han upp, eftersom hon pressade honom så och avslöjade lösningen för henne. Hon gav den då till sina landsmän 18 och före solnedgången den sjunde dagen fick Simson deras svar:
”Vad är sötare än honung?” sa de.
”Och vad är starkare än ett lejon?”
”Om ni inte hade plöjt med min kviga,
skulle ni inte funnit svaret på min gåta”, svarade han.
19 Då kom Herrens Ande över honom och han gick till Ashkelon. Där dödade han trettio män, tog deras kläder och gav dem till de unga männen som hade svarat rätt på gåtan. Men han var mycket förargad och återvände hem till sina föräldrar.
15 Alla i rådssalen såg mycket noga på Stefanos och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.
Stefanos försvarstal
7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”
2 Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.[a] 3 Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’[b]
4 Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. 5 Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. 7 ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’[c]
8 Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob[d] och Jakob till de tolv stamfäderna. 9 Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom 10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.
11 Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. 12 Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. 13 Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. 14 Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. 15 Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. 16 Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.
27 Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.
28 Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29 ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30 Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.
31 Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32 men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”
33 Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”
34 Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35 Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36 Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37 För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40 Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41 När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42 och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.