Book of Common Prayer
Den som litar på Herren är förnöjd
131 En vallfartssång. Av David.
Herre, jag är inte stolt och högfärdig.
Jag går inte in i stora ting,
sådant som jag inte begriper mig på.
2 Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla,
som ett spädbarn,
som ett litet barn i sin mors famn.
3 Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.
Davids löfte, Herrens löfte
132 En vallfartssång.
2 Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
Han svor en ed inför Herren,
gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
3 ”Jag vill inte gå in i mitt hus,
och jag vill inte lägga mig i min säng,
4 inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
5 förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”
6 Vi hörde om den[a] i Efrata
och fann den på Jaars fält.
7 Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotpall.
8 Res dig, Herre, gå till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
dina fromma ska jubla av glädje!
10 För din tjänare Davids skull,
förkasta inte din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
ska jag låta sitta på din tron.
12 Om dina söner håller mitt förbund
och mina befallningar som jag ger dem,
ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”
13 För Herren har utvalt Sion,
där har han velat ha sin boning.
14 ”Detta är min viloplats för evigt.
Här vill jag bo, det är min önskan.
15 Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
och mätta dess fattiga med mat.
16 Jag ska klä dess präster i frälsning,
och dess fromma ska jubla av glädje.
17 Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;
jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men kronan på hans huvud ska stråla.”
Vänskapens glädje
133 En vallfartssång. Av David.
Vad underbart och skönt det är
när bröder kan bo tillsammans i harmoni.
2 Det är som den dyrbara oljan på huvudet,
som rinner ner i skägget,
på Arons skägg,
ända ner till kraglinningen.
3 Det är som Hermons dagg
som faller ner på Sions berg.
För där ger Herren befallning om välsignelse
och liv för evigt.
Uppmaning till lovprisning
134 En vallfartssång.
Kom och lova Herren,
alla ni Herrens tjänare,
ni som tjänstgör i Herrens hus varje natt.
2 Lyft upp era händer mot helgedomen
och prisa Herren.
3 Må Herren, han som har gjort himmel och jord,
välsigna dig från Sion.
En lovsång som prisar Herrens under
135 Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa honom, ni Herrens tjänare,
2 ni som står i Herrens hus,
på förgårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa Herren, för han är god!
Lovsjung hans namn,
för det är underbart.
4 Herren har utvalt Jakob åt sig
och Israel till sin egendom.
5 Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 Herren gör allt vad han vill
både i himlen och på jorden, i haven och i djupen.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten,
han sänder blixt och regn
och han sänder ut vindarna från sina förråd.
8 I Egypten dödade han de förstfödda
bland både människor och djur.
9 Han sände tecken och under till Egypten,
till farao och dennes tjänstefolk.
10 Han besegrade många folk
och dödade mäktiga kungar,
11 Sichon, amoréernas kung,
Og, Bashans kung
och alla Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder
som en arvslott till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn består i evighet.
I alla tider kommer man att minnas dig, Herre.
14 Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare.
15 Folkens gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16 De har munnar som inte kan tala
och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra,
och i deras munnar finns ingen andedräkt.
18 De som har gjort dem ska bli som de,
liksom alla som sätter sin lit till dem.
19 Israels släkt, prisa Herren!
Arons släkt, prisa Herren!
20 Levis släkt, prisa Herren!
Prisa Herren, ni som fruktar honom!
21 Prisad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Job prövas
(1:1—2:13)
En god och framgångsrik person
1 I landet Us levde en man som hette Job[a]. Han var en god och rättsinnig man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont. 2 Job hade sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och han hade en mängd tjänare. Han var den mäktigaste i hela Östlandet.
4 Jobs söner brukade turas om att hålla fester i sina hem, och de inbjöd sina tre systrar och åt och drack tillsammans med dem. 5 När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: ”Kanske mina barn har syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.
Anklagaren gör Job fattig
6 En dag när Guds söner kom fram inför Herren, var Anklagaren, Satan, tillsammans med dem.
7 ”Varifrån kommer du?” frågade Herren Anklagaren. ”Från en färd runt hela jorden”, svarade denne.
8 ”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.”
9 ”Job fruktar väl inte Gud för ingenting?” svarade Anklagaren. 10 ”Du har alltid skyddat både honom, hans hus och hans tillhörigheter. Du har välsignat allt han gör, och hans boskapshjordar breder ut sig över landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid all hans egendom, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!”
12 Herren svarade Anklagaren: ”Du får göra vad du vill med hans egendom, men Job själv får du inte röra.”
Anklagaren lämnade sedan Herren.
13 En dag, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, 14 kom en budbärare till Job och sa: ”Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, 15 när sabéerna gick till anfall, drog i väg med dem och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan och sa: ”Guds eld föll ner från himlen och brände upp fåren och folket. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en och sa: ”Kaldéerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort kamelerna. De har även dödat tjänarna. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: ”Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem, 19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i husets fyra hörn, så att taket störtade in och dödade allesammans. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel. Han rakade av allt hår, föll ner på marken inför Gud och tillbad. 21 Han sa:
”Jag kom naken ur min mors liv,
och naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog.
Välsignat vare Herrens namn.”
22 Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.
Filippos och den etiopiska hovmannen
26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[a] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe 28 och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja.
29 Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”
31 Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften han just hade läst var detta:
”Han var som ett får som förs bort för att slaktas,
tyst som ett lamm som står tyst när man klipper det,
han öppnade inte sin mun.
33 Genom hans förnedring togs hans dom bort.
Vem i hans släkte kan beskriva det,
för hans liv rycktes bort från jorden?”[b]
34 Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus. 36 Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”[c] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom.
39 Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa.
40 Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.
Jesus går på vattnet
(Matt 14:22-33; Mark 6:45-51)
16 På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön. 17 De steg i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön. Det var nu helt mörkt och Jesus hade fortfarande inte kommit tillbaka. 18 Det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre. 19 När de hade rott ungefär en halvmil[a], fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten. De blev fruktansvärt rädda, 20 men Jesus sa till dem: ”Det är jag.[b] Var inte rädda.” 21 Då lät de honom komma upp i båten, och strax var båten framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är brödet som ger evigt liv
22 Nästa dag upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar när de for därifrån; de hade åkt iväg ensamma. 23 Men snart kom flera småbåtar från Tiberias och lade till i närheten av den plats där Herren hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit. 24 Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.
25 När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Rabbi, när kom du hit?”
26 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni fick bröd så att ni kunde äta er mätta. 27 Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.