Book of Common Prayer
Lovprisning för Guds lag
119 Lyckliga är de som lever klanderfritt
och följer Herrens lag[a].
2 Lyckliga är de som följer hans befallningar
och helhjärtat söker honom,
3 de som inte gör något ont
utan följer hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska följas noggrant.
5 Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad
för dina bud!
6 Då skulle jag inte behöva skämmas
när jag betraktar alla dina bud.
7 Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
8 Jag tänker hålla dina bud.
Överge mig aldrig!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
Jo, genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag har sökt dig helhjärtat.
Låt mig inte irra bort från dina bud!
11 Jag har lagt dina ord på minnet,
för att hålla mig borta från synd mot dig.
12 Välsignad är du, Herre,
lär mig dina bud!
13 Jag förkunnar alla de beslut
som du har uttalat.
14 Jag gläder mig över att följa dina förordningar,
såsom man gläder sig över rikedom.
15 Jag begrundar dina stadgar
och beaktar dina vägar.
16 Jag är glad för dina stadgar
och ska aldrig glömma ditt ord.
17 Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,
så vill jag lyda ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag kan se allt det underbara i din lag.
19 Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig.
20 Mitt inre slits ständigt sönder
av längtan efter dina beslut.
21 Du tillrättavisar de stolta,
de förbannade, som irrar bort från dina bud.
22 Ta ifrån mig hån och förakt,
för jag lyder dina befallningar.
23 Om än furstar sitter och talar illa om mig,
tänker din tjänare på dina bud.
24 Dina befallningar är min glädje
och mina rådgivare.
Klagan över ondskan
12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.
2 Herre, rädda mig! De fromma är borta,
de trofasta människorna finns inte kvar.
3 Alla ljuger för varandra,
de talar med hala tungor ur delade hjärtan.
4 Må Herren göra slut på de hala tungorna,
tysta deras stora ord.
5 De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”
6 ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
7 Herrens ord är rena,
som silver som renats i smältugnen sju gånger.
8 Herre, du som bevarar dem,
beskydda oss alltid för detta släkte!
9 Överallt där uselheten prisas
stryker de gudlösa omkring.[c]
Klagan i en ångestfylld situation
13 För körledaren. En psalm av David.
2 Hur länge, Herre, ska du glömma mig?
Hur länge ska du gömma ditt ansikte för mig?
3 Hur länge måste jag brottas med mina tankar,
bära denna ängslan inom mig dag efter dag?
Hur länge ska min fiende ha övertaget?
4 Se på mig och svara, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, låt mig inte somna in i döden.
5 Låt inte min fiende säga: ”Jag har besegrat honom!”
Låt inte mina ovänner få glädjas över mitt fall.
6 Jag förtröstar på din nåd,
och mitt hjärta gläder sig över din räddning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
för han har varit god mot mig.
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 53)
14 För körledaren. Av David.
Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
3 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de då ingenting, alla de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Herren?
5 Men de ska bli skräckslagna,
för Gud är hos de rättfärdiga.
6 Ni hånar den fattiges planer,
men Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Herren återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
Job svarar Elifas
6 Då svarade Job:
Job frågar Gud
7 En trältjänst är människans tid på jorden.
Är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
2 Som en slav väntar hon på kvällsskuggan,
som en daglönare som ser fram mot lönen.
3 Så har jag fått på min lott månader av elände
och ångestfyllda nätter.
4 När jag går och lägger mig, tänker jag:
”Om jag ändå fick stiga upp!”
Natten går,
och jag kastar mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min kropp är täckt av maskar och skorv.
Huden spricker av variga sår.
6 Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole,
de slutar i hopplöshet.
7 Tänk på att mitt liv är som en vindfläkt,
mina ögon får inte mer se det goda.
8 Man ser mig ännu, men inte länge till.
Din blick söker mig, men jag finns inte mer.
9 Som ett moln löses upp och försvinner,
så ska den som går ner i dödsriket inte komma tillbaka
10 och aldrig mer återvända till sitt hem,
ej heller känner hans plats till honom mer.
11 Därför kan jag inte hålla tyst,
jag måste få tala ut min ångest,
klaga i min själs förtvivlan.
12 Är jag Havet eller havsodjuret Tannin,
så att du måste bevaka mig så?
13 Om jag tänker: ”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska ge mig lindring i mitt elände”,
14 skrämmer du mig med drömmar
och förfärar mig med syner.
15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö,
hellre än att fortsätta med denna kropp.
16 Jag avskyr att leva.
Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!
17 Vad är då en människa,
eftersom du gör så stor sak av henne
och ger henne så mycket uppmärksamhet,
18 synar henne varje morgon
och prövar henne varje ögonblick av dagen?
19 Kan du inte vända blicken från mig en stund,
lämna mig ensam så jag åtminstone får svälja min saliv?
20 Har min synd skadat dig,
du mänsklighetens bevakare?
Varför har du valt mig till måltavla?
Har jag blivit en börda för dig?[a]
21 Varför förlåter du inte min synd
och utplånar min missgärning?
Snart kommer jag ändå att ligga i stoftet,
och när du letar efter mig,
finns jag inte mer.
Petrus och Cornelius
10 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. 2 Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.
3 En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.
4 Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?”
Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. 5 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. 6 Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”
7 Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. 8 Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.
9 Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10 Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn[a]. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12 och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. 13 Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”
14 ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”
15 Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”
16 Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.
Jesus blir hånad av sina bröder
7 Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2 Men snart var det dags för lövhyddefesten[a], 3 och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. 4 Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” 5 Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6 Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. 7 Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” 9 Och så stannade han kvar i Galileen.
Jesus undervisar i templet
10 När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. 11 Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. 12 Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” 13 Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.