Old/New Testament
Sofars första tal
11 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt
och en sådan mångordig man få rätt?
3 Skall ditt tomma prat få män att tiga,
skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
4 Du säger: "Min undervisning är ren,
och utan fläck är jag inför dina ögon".
5 Om ändå Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig,
6 uppenbara för dig visdomens hemligheter,
ty han äger förstånd i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
7 Kan du utforska Guds djuphet?
Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
8 Hög som himlen är den - vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
9 Dess längd sträcker sig längre än jorden,
och bredden överträffar havet.
10 Om han far fram och fängslar någon,
och kallar till doms - vem kan hindra honom?
11 Ty han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd
då kan en vildåsna födas till människa.
13 Om du rätt bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer till honom,
14 om du skaffar undan dina händers fördärv
och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
15 då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,
du står trygg och har inget att frukta.
16 Ty du skall glömma ditt elände,
minnas det likt bortrunnet vatten.
17 Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset,
och mörkret skall vara som morgonljuset.
18 Du skall vara trygg, ty det finns hopp.
Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
19 Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig,
och många skall söka vinna din gunst.
20 Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort,
för dem skall ingen tillflykt finnas,
deras hopp skall vara att få ge upp andan.
Jobs svar på Sofars första tal
12 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är ni det rätta folket,
och med er kommer visheten att dö ut!
3 Men jag har förstånd så gott som ni,
inte står jag tillbaka för er,
ty vem känner inte till detta?
4 Jag har blivit till åtlöje för min vän,
jag som ropade till Gud och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar föraktas olyckan,
den står redo för dem vilkas fötter vacklar.
6 Våldsverkarnas tält åtnjuter frid,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen, den skall undervisa dig,
fåglarna under himlen, de skall ge dig svar,
8 tala till jorden, den skall undervisa dig,
fiskarna i havet skall ge dig besked.
9 Vem av dessa känner inte till att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 I hans hand är allt levandes själ
och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall inte örat pröva orden,
liksom munnen prövar matens smak?
12 Vishet hör de gamla till,
förstånd dem som har levat länge.
13 Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 Se, han river ner och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,
han släpper dem lösa och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
17 Rådsherrar för han bort barfota,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort,
och störtar mäktiga män.
20 Han fråntar de trogna förmågan att tala
och tar bort de äldstes insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han låter folkslag växa och förgör dem,
han utvidgar deras gränser och för dem bort.
24 De ledande på jorden berövar han förståndet,
han låter dem irra i väglösa ödemarker.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
Fortsättning av Jobs svar
13 Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.
2 Vad ni vet, vet också jag,
jag står inte tillbaka för er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,
jag önskar försvara mig mot Gud.
4 Ni däremot spinner ihop lögn,
ni är alla värdelösa läkare.
5 Om ni ändå ville tiga helt,
det skulle vara er vishet!
6 Hör nu på mitt försvar,
lyssna till mina läppars inlägg.
7 Vill ni försvara Gud med orättfärdigt tal
och i hans sak tala falskhet?
8 Visar ni er partiska för honom,
är det Guds sak ni försvarar?
9 Kan det sluta väl när han rannsakar er?
Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?
10 Han skall sannerligen straffa er
om ni visar en dold partiskhet.
11 Skall inte hans majestät förskräcka er,
skräck för honom falla över er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,
ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,
sedan må vad som helst hända mig.
14 Varför skulle jag ta mitt kött mellan tänderna
och lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han må döda mig, jag väntar inget annat.
Då får jag försvara min vandel inför hans ansikte.
16 Detta skulle också bli min frälsning,
ty ingen gudlös kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,
låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,
jag vet att jag har rätt.
19 Finns någon som kan anklaga mig?
Om så är fallet vill jag tiga och dö.
20 Skona mig endast från två ting,
sedan skall jag inte gömma mig för ditt ansikte:
21 Låt inte din hand drabba mig
och låt inte skräck för dig förfära mig.
22 Kalla på mig och jag skall svara,
eller jag skall tala och du svara mig.
23 Hur många är mina missgärningar och synder?
Visa min överträdelse och synd.
24 Varför döljer du ditt ansikte
och ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma ett bortvirvlande löv,
förföljer du ett torrt halmstrå?
26 Du nertecknar bittra ting mot mig
och låter mig ärva min ungdoms missgärningar.
27 Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar
och märker ut stegen för mina fötter.
28 Människan tärs bort likt ruttet trä,
likt ett malätet klädesplagg.
Saulus omvändelse
9 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till 'den vägen',[a] män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul,[b] Saul, varför förföljer du mig?". 5 Han frågade: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra." 7 Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen. 8 Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." 11 Herren sade till honom: "Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. 12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen." 13 Då svarade Ananias: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." 15 Men Herren sade till honom: "Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. 16 Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande." 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. 19 Sedan åt han och fick nya krafter.
Saulus predikar Jesus
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln