Old/New Testament

Ahas kung i Juda

28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David, ² utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. ³ Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ⁴ Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

Krig mot Aram och Israel

⁵ Därför gav Herren, hans Gud, honom i den arameiske kungens hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Ahas blev överlämnad i den israeliske kungens hand, och denne tillfogade honom ett stort nederlag. ⁶ Ty Peka, Remaljas son, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Detta skedde därför att de hade övergivit Herren, sina fäders Gud. ⁷ Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man. ⁸ Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem, och bytet förde de till Samaria.

Profeten Oded

⁹ Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sade till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren, era fäders Gud, givit dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen. ¹⁰ Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren, er Gud? ¹¹ Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, ty Herrens vrede är över er."

¹² Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget ¹³ och sade till dem: "Ni skall inte föra dessa fångar hit in, ty ni drar skuld över oss inför Herren, och ni förökar ytterligare våra synder och vår skuld. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel." ¹⁴ Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. ¹⁵ Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder ibland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.

¹⁶ Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp. ¹⁷ Ty förutom allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar. ¹⁸ Och filisteerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem. ¹⁹ Ty Herren ville förödmjuka Juda för Ahas, den israelitiske kungens, skull, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. ²⁰ Men Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd. ²¹ Ty trots att Ahas plundrade Herrens hus, kungshuset och furstarna och gav det åt kungen i Assyrien, hjälpte det honom inte.

Ahas försyndelser

²² I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren. ²³ Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, ty han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, vill jag offra åt dem, så att de hjälper mig." Men det var i stället dessa som kom honom och hela Israel på fall. ²⁴ Och Ahas samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje gathörn i Jerusalem. ²⁵ I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På detta sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.

²⁶ Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ²⁷ Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem, inne i staden, ty de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Hiskia blir kung i Juda

29 Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort.

Templet renas och återinvigs

³ I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till Herrens hus och satte dem i stånd. ⁴ Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster ⁵ och sade till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. ⁶ Ty våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herrens, vår Guds, ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. ⁷ De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. ⁹ Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. ¹⁰ Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig ifrån oss. ¹¹ Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."

¹² Då stod leviterna upp: Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas släkt; av Meraris släkt Kish, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; ¹³ av Elisafans släkt Simri och Jeguel; av Asafs släkt Sakarja och Mattanja; ¹⁴ av Hemans släkt Jehuel och Simei samt av Jedutuns släkt Semaja och Ussiel. ¹⁵ Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

¹⁶ Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot den och bar ut den i Kidrons dal. ¹⁷ De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. ¹⁸ Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännoffersaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. ¹⁹ Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."

²⁰ Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus. ²¹ Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på Herrens altare. ²² De slaktade då nötboskapen, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. ²³ Så förde de fram syndoffersbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. ²⁴ Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.

²⁵ Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, psaltare och harpor, så som David och Gad, kungens siare, och profeten Natan hade befallt. Ty Herren hade genom sina profeter givit befallning om detta. ²⁶ Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna. ²⁷ Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat. ²⁹ När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. ³⁰ Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.

³¹ Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.

³² Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm - alla dessa var till brännoffer åt Herren. ³³ Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen. ³⁴ Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem, till dess att detta arbete var fullgjort och till dess att prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. ³⁵ Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de drickoffer som hörde till brännoffren. På detta sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus. ³⁶ Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.

Jesu översteprästerliga förbön

17 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. ² Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. ³ Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. ⁴ Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. ⁵ Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

⁶ Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ⁷ Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. ⁸ Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. ¹¹ Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. ¹² Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. ¹³ Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. ¹⁵ Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. ¹⁶ De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. ¹⁷ Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. ¹⁸ Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

²⁰ Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord^[a] kommer att tro på mig. ²¹ Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.

²⁴ Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd. ²⁵ Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem."