Old/New Testament

Offrandet börjar på nytt

3 När sjunde månaden^[a] kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem.

² Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder, började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, så som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. ³ De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken som bodde där i landet. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och aftonens brännoffer. ⁴ De firade lövhyddohögtiden, som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag till ett bestämt antal. ⁵ Sedan offrade de det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla Herrens övriga helgade högtider, och alla de offer som de frivilligt bar fram åt Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, innan grunden till Herrens tempel ännu var lagd.

Grunden till templet läggs

⁷ De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även matvaror, dryckesvaror och olja till sidonierna och tyrierna, för att dessa sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo i enlighet med det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade givit dem. ⁸ I det andra årets andra månad,^[b] sedan de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, sattes arbetet igång av Serubbabel, Sealtiels son, och av Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. Det började med att de anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. ⁹ Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, så även Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna, åtog sig som en man att ha uppsikt över dem som arbetade på Guds hus.

¹⁰ När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser i ämbetsskrud och med trumpeter. Tillsammans med leviterna, Asafs söner, prisade de Herren med cymbaler efter den anvisning Israels kung David hade givit. ¹¹ De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, hans nåd mot Israel varar i evighet." Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. ¹² Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. ¹³ Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Arbetet med templet stoppas

4 När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som hade kommit tillbaka från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, ² gick de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: "Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit." ³ Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: "Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud. Vi skall själva bygga huset åt Herren, Israels Gud, så som den persiske kungen Koresh har befallt oss."

⁴ Men folket i landet gjorde judarna modfällda så att de avskräcktes från att bygga vidare. ⁵ De lejde män som motarbetade dem och gjorde deras planer om intet, så länge Koresh, kungen i Persien levde och sedan ända till dess att Darejaves,^[c] kungen i Persien, började regera.

Exempel på senare motstånd

⁶ När Ahasveros^[d] regerade skrev man i början av hans regeringstid ett brev som anklagade dem som bodde i Juda och Jerusalem.

⁷ Och på Artasastas^[e] tid skrev Bislam, Mitredat och Tabeel och hans andra ämbetsbröder till Artasasta, kungen i Persien. Brevet var skrivet på arameiska och med arameiska bokstäver.

⁸ Likaså skrev rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj ett brev om Jerusalem till kung Artasasta med följande innehåll:

⁹ "Från rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder från Dina och Afarsatka, Tarpela, Afaras, Erek, Babel, Susan, Deha, Elam ¹⁰ och de andra folk som den store och mäktige Asenappar^[f] hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och på annat håll i landet, på andra sidan floden och så vidare ¹¹ - detta är en avskrift av det brev som de sände till honom - till kung Artasasta: "Från dina tjänare, männen på andra sidan floden och så vidare.

¹² Må det komma till konungens kännedom att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De håller nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, de sätter murarna i stånd och förbättrar grundvalarna. ¹³ Konungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna sätts i stånd, kommer de varken att betala skatt eller tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. ¹⁴ Eftersom vi äter palatsets salt^[g] och det inte är rätt att vi ser hur konungen kan lida skada, sänder vi nu denna skrivelse och låter konungen veta detta, ¹⁵ så att man kan forska i dina fäders krönikor. Du skall då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har man där anstiftat oroligheter, och därför har också denna stad blivit förstörd. ¹⁶ Vi låter nu konungen veta att om denna stad byggs upp igen och dess murar sätts i stånd, kommer konungen till följd av det inte mer att ha någon besittning i landet på andra sidan floden."

¹⁷ Kungen sände detta svar:

"Till rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden.

Frid och så vidare. ¹⁸ Den skrivelse som ni har sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig. ¹⁹ Sedan jag hade befallt att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända sedan gammalt har brukat sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. ²⁰ I Jerusalem har också funnits mäktiga kungar, som härskat över allt land som ligger på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har givits till dem. ²¹ Utfärda därför en befallning att man hindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag befaller det. ²² Se till att ni inte är försumliga i denna sak, så att skadan inte växer, till men för konungarna."

²³ Så snart det som stod i kung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och skrivaren Simsaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.

^24 [h] Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.^[i]

Arbetet på templet börjar på nytt

5 Och profeten Haggai och Sakarja,^[j] Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som de var uppkallade efter. ² Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.

³ Vid samma tid kom Tattenaj, som var ståthållare i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: "Vem har befallt er att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?" ⁴ Då berättade vi för dem vad de män hette som uppförde byggnaden. ⁵ Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, innan saken hade kommit inför Darejaves och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.

⁶ Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan floden, sände till kung Darejaves. ⁷ De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:

"Må frid i allt vara med konung Darejaves.

⁸ Må det komma till konungens kännedom att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning. ⁹ Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? ¹⁰ Vi frågade dem också vad de hette för att vi skulle kunna underrätta dig om det och för att kunna skriva upp namnen på de män som stod i spetsen för dem.

¹¹ Detta var det svar som de gav oss:

Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. ¹² Men eftersom våra fäder gjorde himmelens Gud vred, gav han dem i kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. ¹³ Men i sitt första regeringsår gav den babyloniske kungen Koresh befallning om att man skulle bygga upp detta Guds hus. ¹⁴ Dessutom lät kung Koresh från templet i Babel hämta de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh gav dem åt en man vid namn Sesbassar, som han hade tillsatt som ståthållare. ¹⁵ Till honom sade han: Tag dessa kärl och far i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats. ¹⁶ Så kom denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.

¹⁷ Om konungen finner för gott, må man göra efterforskningar i konungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har givit befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter må konungen meddela oss sin vilja om det."

Den tomma graven

20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. ² Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

³ Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. ⁴ De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. ⁵ Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. ⁶ Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där ⁷ och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. ⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. ⁹ Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

¹¹ Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. ¹² Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. ¹³ Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." ¹⁴ När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵ Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." ¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. ¹⁷ Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus hos sina lärjungar

¹⁹ På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. ²¹ Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Den uppståndne och Thomas

²⁴ Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,^[a] hade inte varit med dem när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." ²⁶ Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁷ Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" ²⁸ Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" ²⁹ Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

³⁰ Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. ³¹ Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.