Old/New Testament
7 När muren var uppbyggd och jag hade satt in dörrarna, tillsattes dörrvaktare, sångare och leviter. 2 Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, ty denne var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta. 3 Jag sade till dem: "Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och medan vakten står kvar skall man stänga dörrarna och sätta för bommarna. Som vakter skall ni ställa ut dem som bor i Jerusalem, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus."
Förteckning över dem som vände tillbaka från fångenskapen
4 Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda. 5 Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma männen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släkt-register. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och där fann jag detta skrivet:
6 "Dessa är de män från provinsen som drog upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad. 7 De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana.
Detta var antalet män av Israels folk:
8 Paros söner: 2 172; 9 Sefatjas söner: 372; 10 Aras söner: 652; 11 Pahat-Moabs söner, av Jesuas och Joabs söner: 2 818; 12 Elams söner: 1 254; 13 Sattus söner: 845; 14 Sackajs söner: 760; 15 Binnujs söner: 648; 16 Bebajs söner: 628; 17 Asgads söner: 2 322; 18 Adonikams söner: 667; 19 Bigvajs söner: 2 067; 20 Adins söner: 655; 21 Aters söner av Hiskia: 98; 22 Hasums söner: 328; 23 Besajs söner: 324; 24 Harifs söner: 112; 25 Gibeons söner: 95.
26 Männen från Betlehem och Netofa: 188; 27 männen från Anatot: 128; 28 männen från Bet-Asmavet: 42; 29 männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743; 30 männen från Rama och Geba: 621; 31 männen från Mikmash: 122; 32 männen från Betel och Ai: 123; 33 männen från det andra Nebo: 52; 34 den andre Elams söner: 1 254; 35 Harims söner: 320; 36 Jerikos söner: 345; 37 Lods, Hadids och Onos söner: 721; 38 Senaas söner: 3 930.
39 Av prästerna: Jedajas söner av Jesuas hus: 973; 40 Immers söner: 1 052; 41 Pashurs söner: 1 247; 42 Harims söner: 1 017.
43 Av leviterna: Jesuas söner av Kadmiel, av Hodevas söner: 74; 44 av sångarna, Asafs söner: 148; 45 av dörrvaktarna: Sallums söner, Aters söner, Talmons söner, Ackubs söner, Hatitas söner, Sobajs söner: 138.
46 Av tempeltjänarna: Sihas söner, Hasufas söner, Tabbaots söner, 47 Keros söner, Sias söner, Padons söner, 48 Lebanas söner, Hagabas söner, Salmajs söner, 49 Hanans söner, Giddels söner, Gahars söner, 50 Reajas söner, Resins söner, Nekodas söner, 51 Gassams söner, Ussas söner, Paseas söner. 52 Besajs söner, Meunims söner, Nefusesims söner, 53 Bakbuks söner, Hakufas söner, Harhurs söner, 54 Baslits söner, Mehidas söner, Harsas söner, 55 Barkos söner, Siseras söner, Temas söner, 56 Nesias söner, Hatifas söner.
57 Av Salomos tjänares söner: Sotajs söner, Soferets söner, Peridas söner, 58 Jaalas söner, Darkons söner, Giddels söner, 59 Sefatjas söner, Hattils söner, Pokeret-Hassebajims söner, Amons söner.
60 Tempeltjänarna och Salomos tjänares söner utgjorde tillsammans 392.
61 Detta var de som drog bort från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel: 62 Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner, 642.
63 Av prästerna: Habajas söner, Hackos söner, Barsillajs söner. Det var han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 64 Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet. 65 Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.
66 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 67 förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor. 68 De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,[a] 69 435 kameler och 6 720 åsnor.
70 Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter. 71 Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor i silver. 72 Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.
73 Prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, ja, hela Israel bosatte sig i sina städer.
Lagen föreläses
8 När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som Herren hade gett åt Israel. 2 Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. 3 Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.
4 Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning, som man hade gjort för detta tillfälle. Bredvid honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
5 Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Och när han öppnade den, reste sig allt folket upp. 6 Esra prisade Herren, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: "Amen, Amen"! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.
7 Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. 8 De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.
9 Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för Herren, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet."
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då iväg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem.
Lövhyddohögtiden
13 Följande dag samlades huvudmännen för hela folkets familjer, med prästerna och leviterna, hos Esra, den skriftlärde, för att närmare studera lagens ord. 14 De fann skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden, 15 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet." 16 Då begav sig folket ut och hämtade sådant och gjorde hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, likaså på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten. 17 Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor. 18 Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
Folket bekänner sina synder
9 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.
4 Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
6 Du ensam är Herren.
Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara,
jorden och allt som är på den,
haven och allt som är i dem,
och du håller dem alla vid liv.
Himlens härskara tillber dig.
7 Du, Herre, är den Gud
som utvalde Abram
och förde honom ut från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham.
8 Du fann hans hjärta trofast inför dig
och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,
amoreernas, perisseernas,
jebusiternas och girgaseernas land.
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
ty du är rättfärdig.
9 Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare
och mot allt folket i hans land.
Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.
11 Havet delade du framför dem,
så att de gick mitt igenom det på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga vatten.
12 Med en molnstod ledde du dem om dagen
och med en eldstod om natten
för att lysa dem på den väg de skulle gå.
13 På Sinai berg steg du ner
och du talade till dem från himlen,
gav dem rättfärdiga föreskrifter
och sanna lagar, goda stadgar och bud.
14 Om din heliga sabbat gav du dem kunskap
och bud, stadgar och lagar gav du dem
genom din tjänare Mose.
15 Bröd från himlen gav du dem
när de hungrade,
vatten ur klippan lät du komma
när de törstade.
Du bjöd dem gå
och ta i besittning det land
som du med upplyft hand
hade lovat ge dem.
16 Men våra fäder handlade övermodigt.
De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar.
17 De vägrade lyssna
och kom inte ihåg de under
som du hade gjort bland dem.
De var hårdnackade
och valde i sin upproriskhet en anförare
för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
Du övergav dem inte,
18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:
"Detta är din gud,
som har fört dig upp ur Egypten",
och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
19 Men i din stora barmhärtighet
övergav du dem ändå inte i öknen.
Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen
utan ledde dem på vägen,
och eldstoden upplyste om natten
den väg de skulle gå.
20 Din gode Ande gav du för att undervisa dem.
Ditt manna nekade du inte deras mun,
och vatten gav du dem när de törstade.
21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen,
så att ingenting fattades dem.
Deras kläder blev inte utslitna,
och deras fötter svullnade inte.
22 Du gav dem riken och folk
och delade ut åt dem olika områden.
De intog Sichons land,
det land som tillhörde kungen i Hesbon,
och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.
23 Deras barn gjorde du talrika
som stjärnorna på himlen.
Du förde dem in i det land
som du lovat deras fäder
att komma till och ta i besittning.
24 Och deras barn kom
och tog landet i besittning.
Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna,
och gav dessa i deras hand,
både kungarna och landets folk,
och de gjorde med dem som de ville.
25 De intog befästa städer och en bördig jord
och tog i besittning hus fulla med allt gott,
och uthuggna brunnar, vingårdar,
olivplanteringar och fruktträd i mängd.
De åt, blev mätta och välmående
och njöt av din stora godhet.
26 Men de blev olydiga och upproriska mot dig,
de kastade din lag bakom sin rygg.
De dödade dina profeter som varnade dem
och ville få dem att vända om till dig.
De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.
27 Då gav du dem i deras fienders hand
och dessa förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
och från himlen hörde du det.
Efter din stora barmhärtighet
gav du dem befriare,
som frälste dem ur deras fienders hand.
28 Men när de kom till ro,
gjorde de åter det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem i deras fienders hand,
så att dessa fick råda över dem.
Men åter ropade de till dig,
och från himlen hörde du det,
du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger.
29 Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning.
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,
fastän den människa som håller dem får leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.
30 Du hade tålamod med dem i många år
och förmanade dem med din Ande genom dina profeter,
men de lyssnade inte.
Då gav du dem i de främmande folkens hand.
31 Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte.
Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32 Och nu, vår Gud, du store,
väldige och fruktansvärde Gud,
du som håller förbundet och bevarar nåd,
må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk -
från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag.
33 Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss,
ty du har visat dig trofast,
men vi har varit ogudaktiga.
34 Våra kungar, våra furstar,
våra präster och våra fäder
höll inte din lag
och gav inte akt på dina bud
och de varningar du gav dem.
35 Fast de levde i sitt eget rike
med allt det goda som du skänkte dem
i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem,
har de ändå inte tjänat dig
eller vänt om från sina onda gärningar.
36 Se, idag är vi slavar,
i det land som du gav åt våra fäder
för att de skulle äta dess frukt och dess goda,
se, där är vi slavar.
37 Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar,
och vi är i stor nöd."
Förbundets förnyelse och innehåll
38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Petrus botar en lam man
3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. 2 Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.[a] 3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" 7 Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. 8 Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. 9 Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10 Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.
Petrus vittnar om Livets furste
11 Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? 13 Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. 14 Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. 15 Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.
17 Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. 18 Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. 21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 22 Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. [b] 23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. [c] 24 Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 25 Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma[d] skall alla folk på jorden välsignas.[e] 26 För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln