Old/New Testament

Drottning Vasti trotsar kung Ahasveros

1 På Ahasveros tid - den Ahasveros^[a] som regerade över etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien - ² medan kung Ahasveros satt på kungatronen i Susans borg hände följande:

³ Under sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom. ⁴ Under etthundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.

⁵ När de dagarna var över, gjorde kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susans borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset. ⁶ Där hängde linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatt med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten. ⁷ Dryckerna sattes fram i guldkärl, inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung. ⁸ När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, ty kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. ⁹ Samtidigt gjorde också drottning Vasti ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.

¹⁰ Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros, ¹¹ att de skulle föra drottning Vasti inför kungen, med sin kungliga krona på huvudet, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var vacker att se på. ¹² Men drottning Vasti vägrade att komma, fast kungen genom sina hovmän hade befallt henne det. Då blev kungen mycket vred och rasande.

¹³ Kungen frågade då de vise män som hade kunskap om tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt, ¹⁴ och vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket. ¹⁵ Han frågade dem: "Vad skall man enligt lag göra med drottning Vasti, då hon inte har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?"

¹⁶ Memukan svarade inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot konungen som drottning Vasti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros provinser. ¹⁷ Det drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män, och de kan nu säga: Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom inte. ¹⁸ Redan idag skall furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, säga samma sak till alla konungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände. ¹⁹ Om konungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar, så att det inte kan ändras, att Vasti inte mer får komma inför konung Ahasveros. Och må konungen ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon. ²⁰ När den förordning som konungen upprättar blir känd i hela hans rike, så stort det är, skall alla kvinnor visa aktning för sina män, från den störste till den minste."

²¹ Kungen och furstarna fann detta förslag gott och kungen gjorde som Memukan hade sagt. ²² Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.

Ester blir drottning

2 Efter någon tid, när kung Ahasveros vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort och vad som beslutats om henne. ² Då sade de unga män som var i tjänst hos kungen: "Må man för konungens räkning söka upp unga och vackra orörda kvinnor. ³ Och må konungen i sitt rikes alla provinser utse tillsyningsmän, som samlar alla dessa unga och vackra kvinnor till kvinnohuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hegaj, som har tillsynen över kvinnorna, och må man ge dem vad som behövs för deras förberedelse. ⁴ Den unga kvinna som vinner konungens gunst må bli drottning i Vastis ställe." Det förslaget fann kungen gott, och man gjorde så.

⁵ I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokaj, son till Jair, son till Simei, son till Kish, en benjaminit. ⁶ Han hade förts bort från Jerusalem med de fångar som tvingades följa med Jekonja, Juda kung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, kungen i Babel. ⁷ Mordokaj var fosterfar åt Hadassa, det är Ester, hans farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Den unga kvinnan var välskapt och mycket vacker. Sedan hennes far och mor dött hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.

⁸ När kungens befallning och förordning blev känd och många unga kvinnor samlades i Susans borg och överlämnades till Hegaj, blev också Ester hämtad till kungens hus och överlämnad till Hegaj som hade tillsynen över kvinnorna. ⁹ Flickan behagade honom och vann hans gunst. Därför skyndade han att ge henne vad som behövdes för hennes förberedelse samt den mat hon skulle ha. Dessutom gav han henne sju tjänsteflickor utvalda från kungens hus. Och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa delen av kvinnohuset.

¹⁰ Ester hade inte nämnt något om sitt folk och sin släkt, ty Mordokaj hade förbjudit henne att göra det. ¹¹ Mordokaj gick varje dag fram och tillbaka utanför gården till kvinnohuset för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände henne.

¹² I tur och ordning gick de unga kvinnorna in till kung Ahasveros, sedan de under tolv månader hade genomgått vad som var föreskrivet för dem. Så många var nämligen deras förberedelsedagar: sex månader med myrraolja och sex månader med väldoftande kryddor och annat som var nödvändigt för kvinnornas förberedelse. ¹³ När den unga kvinnan skulle gå in till kungen, fick hon ta med sig allt hon ville från kvinnornas hus till kungens hus. ¹⁴ På kvällen gick hon dit in, men när hon nästa morgon vände tillbaka, gick hon in i ett annat kvinnohus för att stå under uppsikt av kungens hovman Saasgaz, som hade ansvaret för bihustrurna. Hon fick inte komma in till kungen igen, om han inte hade funnit sådant behag i henne att hon blev särskilt kallad till honom.

¹⁵ Och när turen att gå in till kungen kom till Ester, flickan som Mordokaj adopterat, men som var hans farbror Abihajils dotter, begärde hon ingenting annat än det som kungens hovman Hegaj, kvinnovaktaren, rådde henne till. Alla som såg Ester tyckte om henne. ¹⁶ Hon blev hämtad till kung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden,^[b] det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.

¹⁷ Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, och hon vann hans ynnest och välvilja mer än alla de andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe. ¹⁸ Och kungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära. Han beviljade skattelindring åt sina provinser och delade ut gåvor som det anstår en kung.

Mordokaj räddar kungens liv

¹⁹ När man för andra gången samlade ihop unga kvinnor, satt Mordokaj i kungens port. ²⁰ Ester hade inte nämnt något om sin släkt eller sitt folk i enlighet med vad Mordokaj hade sagt åt henne. Ester gjorde som Mordokaj hade sagt liksom när hon var under hans vård.

²¹ I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros att de sökte efter tillfälle att döda honom. ²² Mordokaj fick veta detta och berättade det för drottning Ester, och hon förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar. ²³ Saken blev undersökt och man fann att det var sant. Hovmännen blev båda upphängda på trä. Detta nertecknades i krönikan, i kungens närvaro.

Ananias och Safira

5 En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. ² Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. ³ Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴ Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket." ⁹ Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig." ¹⁰ Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

Apostlarna gör under

¹² Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem. ¹⁴ Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. ¹⁵ Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

¹⁷ Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti,^[a] uppfylldes av avund ¹⁸ och grep apostlarna och satte dem i fängelse. ¹⁹ Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ²⁰ "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv." ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.