Old/New Testament

10 Följande namn stod på skrivelserna som bar sigillen:

Nehemja, ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia, ² Seraja, Asarja, Jeremia, ³ Pashur, Amarja, Malkia, ⁴ Hattus, Sebanja, Malluk, ⁵ Harim, Meremot, Obadja, ⁶ Daniel, Ginneton, Baruk, ⁷ Mesullam, Abia, Mijamin, ⁸ Maasja, Bilgaj, Semaja. Dessa var prästerna.

⁹ Leviterna var: Jesua, Asanjas son, Binnuj, av Henadads söner, Kadmiel, ¹⁰ och deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, ¹¹ Mika, Rehob, Hasabja, ¹² Sackur, Serebja, Sebanja, ¹³ Hodia, Bani och Beninu.

¹⁴ Folkets huvudmän var: Paros, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, ¹⁵ Bunni, Asgad, Bebaj, ¹⁶ Adonia, Bigvaj, Adin, ¹⁷ Ater, Hiskia, Assur, ¹⁸ Hodia, Hasum, Besaj, ¹⁹ Harif, Anatot, Nebaj, ²⁰ Magpias, Mesullam, Hesir, ²¹ Mesesabel, Sadok, Jaddua, ²² Pelatja, Hanan, Anaja, ²³ Hosea, Hananja, Hassub, ²⁴ Hallohes, Pilha, Sobek, ²⁵ Rehum, Hasabna, Maaseja, ²⁶ Ahia, Hanan, Anan, ²⁷ Malluk, Harim och Baana.

Förbundet

²⁸ Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd, ²⁹ dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. ³⁰ Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. ³¹ När de främmande folken förde in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen, skulle vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. Vi skulle låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.

³² Vi förpliktade oss att varje år ge en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus: ³³ till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

³⁴ Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.

³⁵ Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. ³⁶ Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. ³⁷ Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, skulle vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna. Ty leviterna skulle ta emot tionden i alla de städer där vi brukade jorden. ³⁸ En präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna när de tog emot tionden. Och leviterna skulle föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. ³⁹ Ty både Israels barn och Levi barn skulle föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvaktarna och sångarna var. Vi skall inte försumma vår Guds hus.

Folket som bodde i Jerusalem

11 Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. ² Folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.

³ Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. ⁴ I Jerusalem bodde en del av Juda söner och en del av Benjamins söner. Av Juda söner: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres söner, ⁵ och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. ⁶ Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyrahundrasextioåtta vapenföra män.

⁷ Dessa var Benjamins söner: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, ⁸ och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, niohundratjugoåtta. ⁹ Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.

¹⁰ Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, ¹¹ Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² och deras bröder, som utförde arbetena i huset, åttahundratjugotvå. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, ¹³ och hans bröder, huvudmän för familjer, tvåhundrafyrtiotvå. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Mesillemot, son till Immer, ¹⁴ och deras bröder, tappra och kraftfulla män, etthundratjugoåtta. Tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.

¹⁵ Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, ¹⁶ och Sabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, ¹⁷ vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jedutun. ¹⁸ Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tvåhundraåttiofyra.

¹⁹ Dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var etthundrasjuttiotvå.

²⁰ De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. ²¹ Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten över tempeltjänarna.

²² Tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabaja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs söner, sångarna. ²³ Ty en kunglig förordning var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.

²⁴ Petaja, Mesesabels son, av Judas son Seras söner, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.

Folket i övriga byar och orter

²⁵ I byarna med tillhörande utmarker bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar, ²⁶ vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet ²⁷ och Hasar-Sual, och i Beer-Sheba med underlydande orter, ²⁸ i Siklag och i Mekona med underlydande orter, ²⁹ i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, ³⁰ Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess utmarker, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.

³¹ Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmash och Aja, likaså i Betel med underlydande orter, ³² i Anatot, Nob, Ananja, ³³ Hasor, Rama, Gittajim, ³⁴ Hadid, Seboim, Neballat, ³⁵ Lod, Ono och Timmermansdalen. ³⁶ Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.

Petrus och Johannes inför Stora rådet

4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, ² upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. ³ De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ⁴ Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵ Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, ⁶ vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ⁷ De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" ⁸ Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, ⁹ eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, ¹⁰ så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. ¹¹ Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. ^{[a] 12} Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."

¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ¹⁷ Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet."

¹⁸ De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? ²⁰ Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.