Old/New Testament

Judarnas hämnd

9 På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats att få makt över dem, men nu hade det vänt sig så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. ² Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan för dem hade kommit över alla folk. ³ Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, ty fruktan för Mordokaj hade kommit över dem. ⁴ Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinser, ty denne Mordokaj blev allt mäktigare. ⁵ Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och tillintetgjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. ⁶ I Susans borg dödade och tillintetgjorde judarna femhundra män. ⁷ Parsandata, Dalfon, Aspata, ⁸ Porata, Adalja, Aridata, ⁹ Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, ¹⁰ de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.

¹¹ Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susans borg. ¹² Då sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad skall de då inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad är nu din bön? Den skall besvaras. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas." ¹³ Ester svarade: "Om konungen finner för gott, låt det då också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susan att handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." ¹⁴ Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susan och Hamans tio söner blev hängda. ¹⁵ De judar som var i Susan samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susan. Men de avstod från plundring.

¹⁶ De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. ¹⁷ Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. ¹⁸ De judar som var i Susan hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. ¹⁹ Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid, då de sänder gåvor till varandra av den mat de har tillagat.

Purimfesten

²⁰ Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, ²¹ för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar ²² till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.

²³ Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. ²⁴ Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. ²⁵ Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen. ²⁶ Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem, ²⁷ antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem. ²⁸ Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

²⁹ Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. ³⁰ Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike ³¹ för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop. ³² Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.

Mordokajs makt

10 Kung Ahasveros tog ut en skatt av fastlandet och av öarna i havet. ² Allt vad han i sin makt och väldighet gjorde, liksom skildringen om den storhet till vilken kungen upphöjde Mordokaj, det finns nertecknat i krönikan om Mediens och Persiens kungar. ³ Ty juden Mordokaj var kung Ahasveros närmaste man. Han var mycket ansedd bland judarna och älskad av alla sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade för alla sina landsmäns välfärd.

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" ² Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig.

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, ³ och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. ^{[a] 4} Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. ⁵ Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. ⁶ Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras, och man skall göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. ^{[b] 7} Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats ^{[c] 8} Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.

Josef

⁹ Och våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom ynnest och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.^{[d] 11} Men hela Egypten och Kanaan drabbades av hungersnöd och mycket lidande, och våra stamfäder hade inget att äta. ¹² När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ¹³ Andra gången de var där gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ¹⁴ Josef skickade då bud och kallade till sig sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. ¹⁵ Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ¹⁶ De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en viss summa pengar av Hamors barn i Sikem.

¹⁷ När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, ökade folkets antal och de blev allt fler i Egypten, ¹⁸ ända tills en annan kung framträdde i landet, en som inte kände till Josef. ¹⁹ Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda, för att de inte skulle överleva.

Mose

²⁰ Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn.^[e] Under tre månader sköttes han i sin fars familj,^{[f] 21} och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son.