Old/New Testament
Koresh befaller judarna att återvända
1 Detta hände i den persiske kungen Koresh första regeringsår.[a] För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
2 "Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. 3 Den bland er som tillhör hans folk må bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds, hus, och hans Gud skall vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem. 4 Alla som finns kvar skall få hjälp av folket på den ort där de bor som främlingar. De skall få silver och guld, gods och boskap, förutom vad som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem."
5 Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer, prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig beredda att ge sig i väg för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem. 6 Och alla som bodde i deras närhet hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och med dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.
7 Kung Koresh lät hämta fram de föremål som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus. 8 Koresh, kungen i Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sesbassar, fursten i Juda. 9 Detta var antalet av dem: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl, 10 30 bägare av guld, 410 silverbägare av enklare slag och 1 000 andra kärl. 11 Antalet guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade varit tillfångatagna begav sig från Babel till Jerusalem.
De som återvände från Babylonien
2 Dessa var de män från provinsen Judeen som drog upp från den landsflykt och fångenskap i Babel dit de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 2 De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baana.
Detta var antalet män av Israels folk:
3 Pareos barn: 2 172,
4 Sefatjas barn: 372,
5 Aras barn: 775,
6 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: 2 812,
7 Elams barn: 1 254,
8 Sattus barn: 945,
9 Sackajs barn: 760,
10 Banis barn: 642,
11 Bebais barn: 623,
12 Asgads barn: 1 222,
13 Adonikams barn: 666,
14 Bigvajs barn: 2 056,
15 Adins barn: 454,
16 Aters barn av Hiskia: 98,
17 Besajs barn: 323,
18 Joras barn: 112,
19 Hasums barn: 223,
20 Gibbaras barn: 95,
21 Betlehems barn: 123,
22 männen från Netofa: 56,
23 männen från Anatot: 128,
24 Asmavets barn: 42,
25 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: 743,
26 Ramas och Gebas barn: 621,
27 männen från Mikmash: 122,
28 männen från Betel och Ai: 223,
29 Nebos barn: 52,
30 Magbis barn: 156,
31 den andre Elams barn: 1 254,
32 Harims barn: 320,
33 Lods, Hadids och Onos barn: 725,
34 Jerikos barn: 345,
35 Senaas barn: 3 630.
36 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: 973,
37 Immers barn: 1 052,
38 Pashurs barn: 1 247,
39 Harims barn: 1 017.
40 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodajas barn: 74,
41 av sångarna: Asafs barn: 128,
42 av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn och Sobajs barn: tillsammans 139.
43 Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
44 Keros barn, Siahas barn, Padons barn,
45 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
46 Hagabs barn, Samlajs barn, Hanans barn,
47 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
48 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
49 Uzzas barn, Paseas barn, Besajs barn,
50 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
51 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
52 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
53 Barkos barn, Siseras barn, Temas barn,
54 Nesias barn, Hatifas barn.
55 Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Hassoferets barn, Perudas barn,
56 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
57 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amis barn.
58 Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.
59 Dessa var de som begav sig hem från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addam och Immer, men som inte kunde uppge sina familjer och sin släkt eller om de tillhörde Israel: 60 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 652.
61 Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn, Barzillajs barn, en man som hade tagit en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blivit uppkallad efter dem. 62 Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför betraktades de som orena och utestängdes från prästämbetet. 63 Ståthållaren sade till dem att de inte skulle få äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.
64 Hela församlingen utgjorde tillsammans 42 360 65 förutom tjänare och tjänarinnor som uppgick till 7 337. Till dem hörde 200 sångare och sångerskor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.
68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav somliga av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter skulle byggas upp på sin plats. 69 De gav efter vad var och en förmådde: till arbetskassan 61 000 dariker i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar.
70 Prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer, hela Israel i sina städer.
23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. [a] Så gjorde nu soldaterna.
25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."[b] 29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk[c] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
31 Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.[d] 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. 33 När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, 34 men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. [e] 37 Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. [f]
Jesu begravning
38 Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. 39 Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra[g] och aloe,[h] omkring hundra pund.[i] 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. 41 Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. 42 I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln