M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia kung i Juda
34 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.
Början av Josias reform
3 I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och aserorna och från de utskurna och gjutna avgudabilderna. 4 Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och aserorna och de utskurna och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. 5 Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem. 6 I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. 7 Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat aserorna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.
Översteprästen Hilkia finner lagboken
8 I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Safan, Asaljas son, och Maaseja, stadens ledare, och kanslern Joa, Joahas son, för att sätta i stånd Herrens, sin Guds, hus. 9 De gick till översteprästen Hilkia och lämnade de pengar som hade förts in till Guds hus och som de leviter som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare. 10 De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som tillsyningsmän i Herrens hus. Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens hus med att reparera byggnaden och sätta den i stånd. 11 Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört. 12 Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Tillsyningsmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker. 13 De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, tillsyningsmän och dörrvaktare.
14 När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens hus, fann prästen Hilkia Herrens lagbok, som hade blivit given genom Mose. 15 Då sade Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan. 16 Safan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra. 17 De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens hus och har överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna." 18 Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste ur den inför kungen.
19 När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder. 20 Och kungen befallde Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare och sade: 21 "Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."
22 Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda. 23 Då svarade hon dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 24 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung. 25 De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför skall min vrede utgjutas över denna plats och skall inte utsläckas. 26 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 27 Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren. 28 Jag skall samla dig till dina fäder, och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och över dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.
Josia upprättar ett förbund att lyda Herren
29 Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30 Och kungen gick upp i Herrens hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna, ja, med allt folket från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 31 Och kungen trädde fram på sin plats och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok. 32 Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund. 33 Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.
Kristi seger över Satan
20 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.
4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
7 Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. 9 De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
Den slutliga domen
11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet[a] gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 Om ni inte vill höra,
om ni inte lägger på hjärtat
att ge mitt namn ära,
säger Herren Sebaot,
då skall jag sända förbannelse mot er.
Jag skall förbanna era välsignelser,
ja, jag har redan förbannat dem,
eftersom ni inte lägger detta på hjärtat.
3 Se, jag skall straffa er avkomma
och kasta orenlighet i ansiktet på er,
orenlighet från era högtidsoffer,
och man skall bära bort er tillsammans med den.
4 Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning,
för att mitt förbund med Levi skall bestå,
säger Herren Sebaot.
5 Mitt förbund med honom var liv och frid,
och jag gav honom detta
för att han skulle frukta mig.
Och han fruktade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många från deras missgärningar.
7 Ty prästens läppar skall bevara kunskap,
och undervisning skall man hämta från hans mun.
Han är en budbärare från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
genom er undervisning har många kommit på fall.
Ni har fördärvat förbundet med Levi,
säger Herren Sebaot.
9 Därför har jag gjort er
föraktade och förnedrade inför allt folket,
eftersom ni inte har hållit er till mina vägar
och tagit hänsyn till människor när ni undervisar.
Folkets trolöshet
10 Har vi inte alla en enda Fader?
Har inte en enda Gud skapat oss?
Varför handlar vi då svekfullt mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 Juda har handlat svekfullt,
och avskyvärda ting
har bedrivits i Israel och i Jerusalem.
Ty Juda har kränkt det Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.
12 Herren skall från Jakobs tält utrota var och en som gör detta,
både hög och låg[a]
och den som bär fram gåvor till Herren Sebaot.
13 Och för det andra gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte längre vill se till offergåvan
eller ta emot något från er hand med glädje.
14 Och ni frågar: "Varför?"
Jo, Herren har varit vittne mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har handlat trolöst mot henne,
fastän hon är din maka,
din hustru som du ingått förbund med.
15 Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande tillhör honom.
Och varför ett?
Han söker avkomma som hör Gud till.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst.
17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
Ni frågar: "På vilket sätt har vi tröttat ut honom?"
Jo, ni säger: "Den som gör det onda
är god i Herrens ögon,
och han gläder sig över dem",
eller: "Var är Gud som dömer?"
19 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[a] honom. 2 Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. 3 De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. 4 Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" 6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." 7 Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, 9 och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton,[b] på hebreiska Gabbata. 14 Det var påskens tillredelsedag,[c] omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus korsfästes
De tog Jesus med sig. 17 Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." 20 Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." 22 Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. [d] Så gjorde nu soldaterna.
25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."[e] 29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk[f] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
31 Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.[g] 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. 33 När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, 34 men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. [h] 37 Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. [i]
Jesu begravning
38 Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. 39 Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra[j] och aloe,[k] omkring hundra pund.[l] 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. 41 Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. 42 I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln