M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomos bön vid templets invigning
12 Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer. 13 Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen 14 och sade:
" Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta, 15 du som har hållit vad du lovade din tjänare, min fader David. Ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett. 16 Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min fader David, när du sade till honom: Det skall aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig. 17 Och nu, Herre, Israels Gud, låt det ord bli sant som du har talat till din tjänare David.
18 Men kan då Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! 19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig 20 och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats. 21 Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.
22 Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, 23 må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.
24 Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, 25 må du då höra det från himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt dem och deras fäder.
26 Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem, 27 må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd och undervisa dem om den goda väg de skall vandra. Låt det då också regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.
28 Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar kommer, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, 29 om då någon, vem det vara må, eller hela ditt folk Israel, ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem och de så räcker ut sina händer mot detta hus, 30 må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner människornas hjärtan. 31 Så skall de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.
32 Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus, 33 må du då höra det från himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.
34 Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 35 må du då från himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
36 Om de syndar mot dig - och det finns ingen människa som inte syndar - och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära, 37 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort illa och varit ogudaktiga, 38 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 39 må du då från himlen där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk, som har syndat mot dig. 40 Därför, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som beds på denna plats.
41 Och nu:
Stå upp, Herre, Gud, och kom till din vilostad,
du och din makts ark.
Må dina präster, Herre, Gud, vara klädda i frälsning,
och må dina fromma glädja sig över ditt goda.
42 Herre, Gud, visa inte tillbaka din smorde.
Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David."
Tron på Guds Son
5 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. 4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? 6 Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Ty det är tre som vittnar: 8 Anden, vattnet och blodet, och de tre säger ett och detsamma. 9 Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. 10 Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. 11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
13 Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. 14 Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. 15 Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.
16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för den. 17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.
18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud[a] bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. 19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. 21 Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.
1 Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Profetens klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
split och kiv uppstår.
4 Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.
Herrens svar
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är fruktansvärda och hemska,
de avgör själva vad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva våld,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken utan förskoning?
Jesu fullmakt
20 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram 2 och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: 4 Johannes dop, kom det från himlen[a] eller från människor?" 5 De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." 7 Och de svarade att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna
9 Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid. 10 När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt. 12 Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort. 13 Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. 14 Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? 16 Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!" 17 Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. [b] 18 Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." 19 De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.
Skatt till kejsaren
20 De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.[c] 22 Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?" 23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig ett mynt.[d] Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens". 25 Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.
Frågan om uppståndelsen
27 Några sadduceer[e] - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus: 28 "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. 37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. [f] 38 Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." 39 Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger." 40 Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre:[g] Sätt dig på min högra sida,[h] 43 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.[i] 44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar: 46 "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln