M’Cheyne Bible Reading Plan
Ussia (Asarja) kung i Juda
26 Allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe. 2 Det var han som byggde upp Elot och han lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
3 Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort. 5 Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner.[a] Så länge han sökte Herren, lät Gud det gå väl för honom. 6 Han drog ut i strid mot filisteerna och bröt ner Gats, Jabnes och Asdods murar, och han byggde städer i Asdods område, i filisteernas land. 7 Och Gud hjälpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. 8 Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, ty han blev mycket mäktig.
9 Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. 10 Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, ty han älskade åkerbruk.
11 Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. 12 Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600. 13 Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. 14 Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar. 15 I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, ty han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
Ussia straffas för sitt högmod
16 Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud, genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17 Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män. 18 Dessa trädde fram mot kung Ussia och sade till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och detta skall inte ge dig ära från Herren Gud."
19 Då blev Ussia ursinnig, där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret. 20 Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så. 21 Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.
22 Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amos son, skrivit ner. 23 Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, detta med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Vilddjuret från havet
13 Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 2 Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet. 3 Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det, 4 och man tillbad draken, därför att han hade gett sin makt åt vilddjuret. Och man tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?"
5 Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. 6 Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 7 Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. 8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. 9 Den som har öron må höra. 10 Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.
Vilddjuret från jorden
11 Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 12 Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. 13 Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14 Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. 15 Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. 16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.
Domsord över Israels fiender
9 En profetia, Herrens ord mot Hadraks land. I Damaskus skall det slå ner, ty Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon, där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som orenlighet på gatan. 4 Men se, Herren skall göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet och hon skall förtäras av eld.
5 Askelon skall se det och frukta,
Gaza skall darra av ångest,
liksom Ekron, ty dess hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Askelon kommer ingen att bo.
6 Ett oäkta folk skall bo i Asdod,
och filisteernas stolthet skall jag utrota.
7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun
och styggelsen från deras tänder,
då skall också av dem bli en kvarleva åt vår Gud,
de skall bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk skall bli som jebusiterna.
8 Jag skall slå upp mitt läger omkring mitt hus,
mot härar och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare skall längre komma över dem,
ty jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions konung kommer
9 Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.
10 Jag skall utrota vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar skall utrotas,
och han skall tala frid till hednafolken.
Hans herravälde skall nå från hav till hav,
och från floden intill jordens yttersta gränser.
Befrielse genom förbundsblodet
11 När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull
befria dina fångar från hålan där inget vatten finns.
12 Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag skall ge er dubbelt igen.
13 Ty jag skall spänna Juda som min båge
och lägga Efraim som pil på den,
jag skall väcka upp dina söner, du Sion,
mot dina söner, du Javan,[a]
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren skall uppenbara sig över dem
och som en blixt skall hans pil fara ut.
Herren, Herren skall blåsa i hornet,
och med söderns stormar skall han dra fram.
15 Herren Sebaot skall beskydda dem.
De skall sluka sina fiender
och trampa slungstenarna under fötterna.
De skall dricka och föra oväsen som av vin.
De skall fyllas som en offerskål, som altarets hörn.
16 Herren, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen,
ty de är hans hjord, hans folk.
De är ädelstenar i en krona,
strålande över hans land.
17 Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män skall blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Jesus smörjes i Betania
12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 3 Då tog Maria en flaska[a] dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.
4 Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: 5 "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" 6 Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om. 7 Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. 8 De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."
9 En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. 10 Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus, 11 ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem
12 Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, 13 tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna![b] Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." 14 Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: 15 Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl.[c] 16 Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom. 17 Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. 18 Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. 19 Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom."
Jesus förutsäger sin död
20 Under högtiden fanns det bland dem några greker[d] som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus. 23 Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. 25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. 26 Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.
27 Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. 28 Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." 29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom." 30 Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. 31 Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. 32 Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
34 Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?" 35 Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.
Judarnas otro
37 Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm[e] uppenbarad?[f] 39 Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: 40 Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig. [g] 41 Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom. 42 Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
44 Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47 Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. 49 Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln