M’Cheyne Bible Reading Plan

Joas blir kung i Juda

24 Joas var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. ³ Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

⁴ Efter en tid ville Joas sätta Herrens hus i stånd. ⁵ Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Bege er varje år ut till Juda städer och samla in pengar från hela Israel för att sätta er Guds hus i stånd. Och skynda er med detta." Men leviterna gjorde sig ingen brådska. ⁶ Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Mose, Herrens tjänare, har pålagt Israels församling? ⁷ Ty den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Ja, allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."

⁸ På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. ⁹ Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan till dess att allt var insamlat.

¹¹ När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte dessa att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. ¹² Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att sätta Herrens hus i stånd, och smeder som arbetade med järn och koppar. ¹³ De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. ¹⁴ När de var färdiga med arbetet bar de återstoden av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.

Andligt förfall i Juda

¹⁵ Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död etthundratrettio år. ¹⁶ Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.

¹⁷ Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. ¹⁸ Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade aserorna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

¹⁹ Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

²⁰ Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er." ²¹ Då sammangaddade de sig mot honom och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. ²² Kung Joas tänkte inte på den kärlek som Jojada, Sakarjas far, hade bevisat honom, utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: " Herren skall se detta och utkräva hämnd."

Slutet av Joas regering

²³ Efter ett år drog arameernas här upp mot Joas. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. ²⁴ Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand, därför att folket hade övergivit Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joas.

²⁵ När de drog bort från honom - de lämnade honom kvar svårt sjuk - sammangaddade sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Detta blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. ²⁶ De som sammangaddade sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. ²⁷ Vad beträffar Joas söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus åter upprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.

De två vittnena

11 En mätstång som liknade en stav gavs åt mig med orden: "Stå upp och mät Guds tempel^[a] och altaret och dem som tillber där inne. ² Men utelämna templets yttre gård och mät den inte, eftersom den är given åt hedningarna, och den heliga staden skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader.^{[b] 3} Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg." ⁴ Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre. ⁵ Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet. ⁶ De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.

⁷ Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem. ⁸ Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst. ⁹ Människor av olika folk och stammar och språk och folkslag ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav. ¹⁰ Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, ty dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden. ¹¹ Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp, och de som såg dem blev skräckslagna. ¹² Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. ¹³ I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. De övriga greps av skräck och ärade himlens Gud. ¹⁴ Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.

Den sjunde basunen

¹⁵ Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:

¹⁶ Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud ¹⁷ och sade:

¹⁹ Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.

Falsk laglydnad

7 I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden,^[a] som är månaden Kislev.

² Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren ³ och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?" ⁴ Då kom Herrens ord till mig. Han sade: ⁵ "Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat? ⁶ Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? ⁷ Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"

Folkets ohörsamhet

⁸ Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: ⁹ Så säger Herren Sebaot:

¹¹ Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. ¹² De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. ¹³ Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. ¹⁴ "Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Den gode herden

10 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. ² Men den som går in genom dörren är fårens herde. ³ För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. ⁴ När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. ⁵ Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." ⁶ Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

⁷ Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. ⁸ Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. ⁹ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. ¹⁰ Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

¹¹ Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. ¹² Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. ¹³ Den som är lejd bryr sig inte om fåren. ¹⁴ Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, ¹⁵ liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. ¹⁶ Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.^[a] Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. ¹⁷ Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. ¹⁸ Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."

¹⁹ För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. ²⁰ Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?" ²¹ Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda."

Jesu enhet med Fadern

²² Nu inföll tempelinvigningens högtid^[b] i Jerusalem. Det var vinter, ²³ och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. ²⁴ Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" ²⁵ Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. ²⁶ Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. ²⁷ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹ Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. ³⁰ Jag och Fadern är ett."

³¹ Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. ³² Jesus sade till dem: "Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?" ³³ Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa." ³⁴ Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag:^[c] Jag har sagt att ni är gudar? ³⁵ Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om intet - ³⁶ hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. ³⁷ Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. ³⁸ Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." ³⁹ De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.

⁴⁰ Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han. ⁴¹ Många kom till honom, och de sade: "Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant." ⁴² Och många kom där till tro på honom.