M’Cheyne Bible Reading Plan

Josafat blir kung i Juda

17 Hans son Josafat blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel ² och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans fader Asa hade intagit. ³ Herren var med Josafat, ty han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna, ⁴ utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel. ⁵ Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Josafat, och han fick stor rikedom och ära. ⁶ Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och aserorna i Juda.

⁷ I sitt tredje regeringsår sände Josafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer. ⁸ Tillsammans med dem sände han leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elisama och Joram. ⁹ Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De for omkring till alla Juda städer och undervisade folket.

¹⁰ Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Josafat. ¹¹ Några av filisteerna förde gåvor till Josafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.

¹² Josafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda. ¹³ Han hade stora förråd i Juda städer, och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem. ¹⁴ Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän, ¹⁵ därnäst befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man ¹⁶ och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän. ¹⁷ Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man, beväpnade med båge och sköld. ¹⁸ Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid. ¹⁹ Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.

De sex första sigillen bryts

6 Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: "Kom!" ² Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.

³ Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag det andra väsendet säga: "Kom!" ⁴ Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.

⁵ När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. ⁶ Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: "Ett mått^[a] vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada."

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: "Kom!" ⁸ Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet^[b] följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.

⁹ När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. ¹⁰ De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?" ¹¹ Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.

¹² Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt,^[c] och hela månen blev som blod. ¹³ Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas. ¹⁴ Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. ¹⁵ Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, ¹⁶ och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. ¹⁷ Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Mannen med mätsnöret

2 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. ² Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli." ³ Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. ⁴ Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. ⁵ Och jag själv, säger Herren, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."

Den nya tiden för Israel och hednafolken

⁶ Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger Herren. ⁷ Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter. ⁸ Ty så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull^[a] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. ⁹ Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

¹⁰ Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger Herren. ¹¹ Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. ¹² Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.

¹³ Var stilla inför Herren, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.

Jesus botar en sjuk man vid Betesda

5 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. ² Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, ³ och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.^{[a] 5} Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. ⁶ Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" ⁷ Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." ⁸ Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" ⁹ Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, ¹⁰ och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." ¹¹ Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" ¹² Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" ¹³ Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

¹⁴ Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." ¹⁵ Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. ¹⁶ Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. ¹⁷ Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." ¹⁸ Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu förhållande till sin Fader

¹⁹ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. ²¹ Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. ²² Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, ²³ för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. ²⁵ Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. ²⁶ Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. ²⁷ Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. ²⁸ Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹ och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. ³⁰ Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

³¹ Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. ³² Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. ³³ Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. ³⁵ Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. ³⁶ Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. ³⁷ Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸ och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹ Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰ Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag tar inte emot ära av människor. ⁴² Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. ⁴⁴ Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵ Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷ Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"