M’Cheyne Bible Reading Plan
Drottningen av Saba besöker Salomo
9 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. 2 Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt. 3 När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, 4 rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg den trappa på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. 5 Och hon sade till kungen: "Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet. 6 Jag trodde inte vad man sade, förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. 7 Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. 8 Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara konung inför Herren, din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till konung över dem, för att du skall skipa lag och rätt."
9 Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits. 10 När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar. 11 Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset, samt harpor och psaltare för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land. 12 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och for med sina tjänare hem till sitt land igen.
Kung Salomos rikedom och storhet
13 Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter, 14 förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo. 15 Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld 16 samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.[a]
17 Vidare lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. 18 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, 19 och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike. 20 Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid. 21 Ty kungen hade skepp som gick till Tarsis med Hurams folk och en gång vart tredje år kom Tarsisskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
22 Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och i vishet. 23 Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta. 24 Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
25 Salomo hade 4 000 spann hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 26 Han härskade över alla kungarna från floden[b] till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns. 27 Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 28 Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.
Salomo dör och efterträds av sonen Rehabeam
29 Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedajs syner om Jerobeam, Nebats son. 30 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år. 31 Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Hälsning
1 Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror, till dem som är kallade och älskade i Gud, vår Fader, och bevarade i Jesus Kristus. 2 Må barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikligare mått komma er till del.
Uppmaning till kamp för tron
3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Varning för falska lärare
5 Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren[a] räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
8 Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. 9 Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." 10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.
11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg,[b] de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse,[c] de har gjort uppror som Kora[d] och gått under. 12 De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna. 13 De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum, de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt. 14 Om dem har också Hanok[e] i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: "Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga 15 för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom." 16 De knotar och klagar och följer sina begär. De är stora i orden och smickrar dem som de kan ha nytta av.
I väntan på Kristi ankomst
17 Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 18 De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär." 19 Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. 20 Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 21 Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 22 Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot 23 och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.
Lovprisning
24 Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - 25 den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia,[a] Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta,
säger Herren.
3 Jag skall förgöra människor och djur,
jag skall förgöra fåglarna under himlen och fiskarna i havet
och de som blir andra till fall,
tillsammans med de ogudaktiga,
ja, jag skall utrota människorna från jordens yta,
säger Herren.
4 Jag skall sträcka ut handen mot Juda
och mot alla dem som bor i Jerusalem.
Jag skall från denna plats utrota vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken tillber himlens härskara
och dem som tillber och svär vid Herren
men också svär vid Malkam,[b]
6 dem som har vikit bort från Herren,
och dem som aldrig har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 Var stilla inför Herren, Herren!
Ty Herrens dag är nära.
Herren har tillrett ett slaktoffer,
han har helgat dem han har inbjudit.
8 Och det skall ske på dagen för Herrens slaktoffer
att jag skall straffa furstarna och kungasönerna
och alla som klär sig i utländska kläder.
9 Jag skall på den dagen straffa
alla som hoppar över tröskeln,[c]
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 Och det skall ske på den dagen, säger Herren,
att klagorop skall höras från Fiskarnas port
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
ty det är förbi med hela skaran av köpmän,
utrotade är alla som handlar med silver.
12 Och det skall ske på den tiden
att jag skall leta igenom Jerusalem med lyktor
och straffa de män som nu lever där i lugn och ro
och säger i sina hjärtan:
"Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont."
13 Och det skall ske att deras ägodelar skall lämnas till plundring
och deras hus läggas öde.
De skall bygga hus men inte få bo i dem,
de skall plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 Herrens stora dag är nära,
ja, nära, och den kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 En vredens dag är den dagen,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då ljud av horn och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då skall jag ge människorna en sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat mot Herren.
Deras blod skall spridas som stoft
och deras kroppar som orenlighet.
18 Varken deras silver eller deras guld
skall kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Ty fullständigt och med hast
skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.
Jesus inför Pilatus
23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." 3 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." 5 Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7 Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11 Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14 och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 16 Därför vill jag bestraffa[a] honom och sedan frige honom."[b] 18 Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - 20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 21 Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 23 Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. 24 Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. 25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
Jesus korsfästes
26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[c] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."[d] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[e] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." [f] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[g] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln