M’Cheyne Bible Reading Plan

Profeten Jehu tillrättavisar Josafat

19 Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. ² Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: "Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrens vrede över dig. ³ Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."

Josafats reformer

⁴ Josafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud. ⁵ Och han anställde domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. ⁶ Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer. ⁷ Låt nu fruktan för Herren vara över er. Ge akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingen orätt, och han är inte partisk och tar ej mutor."

⁸ Också i Jerusalem anställde Josafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem, ⁹ befallde han dem: "Så skall ni göra i Herrens fruktan, uppriktigt och med hängivet hjärta. ¹⁰ Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er. ¹¹ Och se, översteprästen Amasja skall vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen, och leviterna skall vara tillsyningsmän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren skall vara med den som är god."

Josafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan kom Moabs barn och Ammons barn och tillsammans med dem andra ammoniter för att strida mot Josafat. ² Man kom och berättade detta för Josafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi." ³ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. ⁴ Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

⁵ Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. ⁶ Han sade: " Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. ⁷ Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? ⁸ De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: ⁹ Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, ty ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du skall då höra och hjälpa. ¹⁰ Se nu, hur Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd - det var deras område du inte tillät Israel att gå igenom, när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte - ¹¹ se hur de nu lönar oss. De kommer för att driva bort oss från din besittning, som du har gett oss till arvedel. ¹² Skall inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till dig är våra ögon vända."

¹³ Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. ¹⁴ Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. ¹⁵ Han sade: "Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger Herren till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. ¹⁶ Gå i morgon ner mot dem. De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. ¹⁷ Men då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."

¹⁸ Då böjde Josafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. ¹⁹ Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

²⁰ Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på Herren, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl." ²¹ Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga:

²² Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. ²³ Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra.

²⁴ När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. ²⁵ Och när Josafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och döda kroppar och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, ty bytet var stort. ²⁶ Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen.^[a] Där välsignade de Herren, och därav fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

²⁷ Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. ²⁸ De drog in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. ²⁹ Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. ³⁰ Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

Slutet av Josafats regering

³¹ Så regerade Josafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi. ³² Han vandrade på sin fader Asas väg och vek inte av från den, ty han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. ³³ Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

³⁴ Vad som mer finns att säga om Josafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

³⁵ Därefter ingick Josafat, Juda rikes kung, förbund med Ahasja, Israels kung, trots att denne levde ogudaktigt. ³⁶ Josafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. De byggde fartygen i Esjon-Geber. ³⁷ Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja, skall Herren låta ditt företag bli om intet." Och somliga av skeppen led skeppsbrott, så att de inte kunde gå till Tarsis.

Det sjunde sigillet bryts

8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.

De sju änglarna med de sju basunerna

² Och jag såg de sju änglarna^[a] som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. ³ Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. ⁴ Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud. ⁵ Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner den på jorden, och det åskade, dundrade och blixtrade och jorden skälvde. ⁶ Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

De fyra första basunerna

⁷ Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom det hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brändes upp liksom en tredjedel av träden, och allt grönt gräs sveddes av.

⁸ Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg hade kastats i havet. En tredjedel av havet blev till blod, ⁹ och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

¹⁰ Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. ¹¹ Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade.

¹² Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen förlorade tredjedelen av sitt ljus, och natten likaså.

¹³ Och jag såg, och jag hörde en örn flyga högst uppe på himlen. Den ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som återstår, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner."

Ljusstaken av guld och de två olivträden

4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. ² Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. ³ Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra." ⁴ Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" ⁵ Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag. ⁶ Då sade han till mig:

¹¹ Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?" ¹² Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?" ¹³ Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre." ¹⁴ Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre."

Jesus går upp till lövhyddohögtiden

7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. ² Judarnas lövhyddohögtid^[a] stod för dörren. ³ Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. ⁴ Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!" ⁵ Inte ens hans bröder trodde på honom. ⁶ Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. ⁷ Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp^[b] till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne." ⁹ Så sade han och stannade kvar i Galileen.

¹⁰ När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. ¹¹ Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" ¹² Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket." ¹³ Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.

¹⁴ När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. ¹⁵ Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?"^{[c] 16} Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. ¹⁸ Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom.

¹⁹ Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?" ²⁰ Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" ²¹ Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna. ²² Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat. ²³ Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat? ²⁴ Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!"

Vem är Jesus?

²⁵ Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte den mannen som de vill döda? ²⁶ Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias? ²⁷ Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." ²⁸ Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte. ²⁹ Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig." ³⁰ Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

³¹ Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?" ³² Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom. ³³ Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig. ³⁴ Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." ³⁵ Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? ³⁶ Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"

³⁷ På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."^{[d] 39} Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

⁴⁰ Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." ⁴¹ Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? ⁴² Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?"^{[e] 43} Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. ⁴⁴ Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.

⁴⁵ Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" ⁴⁶ De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." ⁴⁷ Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? ⁴⁸ Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? ⁴⁹ Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." ⁵⁰ Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ⁵¹ "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" ⁵² De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."

Jesus och äktenskapsbryterskan

^53 [f] Sedan gick var och en hem till sitt,