M’Cheyne Bible Reading Plan

Templet byggs

3 Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats. ² Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar brett efter det gamla alnmåttet. ⁴ Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var etthundratjugo. På insidan överdrog han det med rent guld. ⁵ Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. ⁶ Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim. ⁷ Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber på väggarna.

⁸ Vidare ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. ⁹ Spikarna vägde femtio siklar i guld. De övre salarna klädde han också med guld. ¹⁰ Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. ¹¹ Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde intill den första kerubens vinge. ¹³ Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt. ¹⁴ Förlåten gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

¹⁵ Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. ¹⁶ Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Vidare gjorde han etthundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. ¹⁷ Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas.

Templet inreds

4 Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar högt. ² Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar långt mätte omkretsen. ³ Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga. ⁴ Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. ⁵ Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.

⁶ Vidare gjorde han tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.

⁷ Vidare gjorde han ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.

⁸ Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också etthundra skålar av guld.

⁹ Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. ¹⁰ Havet ställde han på högra sidan, åt sydost. ¹¹ Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus. ¹² Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.

¹³ Vidare gjorde han de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.

¹⁴ Vidare gjorde han faten och underredena att ställa faten på. ¹⁵ Han gjorde också havet - det var bara ett - och de tolv oxarna under det. ¹⁶ Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. ¹⁷ På Jordanslätten, mellan Suckot och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. ¹⁸ Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

¹⁹ Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, ²⁰ liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, ²¹ vidare blomverket, lamporna och lamptängerna av guld - allt av finaste guld. ²² Vidare lät han göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

Guds barn

3 Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. ² Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. ³ Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.

⁴ Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. ⁵ Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. ⁶ Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

⁷ Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. ⁸ Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. ⁹ Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. ¹⁰ På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

¹¹ Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra ¹² och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. ¹³ Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. ¹⁴ Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. ¹⁵ Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. ¹⁶ Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. ¹⁷ Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

¹⁸ Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. ¹⁹ Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, ²⁰ vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. ²¹ Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, ²² och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. ²³ Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. ²⁴ Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.

Nineves fall

Änkan och domaren

18 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ² "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. ³ I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. ⁴ Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, ⁵ skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök."

⁶ Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. ⁷ Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? ⁸ Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"

Farisén och publikanen i templet

⁹ För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ¹⁰ "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. ¹¹ Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. ¹² Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. ¹³ Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet^[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. ¹⁴ Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Jesus och barnen

¹⁵ Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. ¹⁶ Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. ¹⁷ Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."

Jesus och den rike mannen

¹⁸ En man i hög ställning^[b] frågade Jesus: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" ¹⁹ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. ²⁰ Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor."^{[c] 21} Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung." ²² Jesus hörde det och sade till honom: "Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig." ²³ När mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik. ²⁴ Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike. ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ De som hörde detta frågade: "Vem kan då bli frälst?" ²⁷ Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

²⁸ Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat det vi ägde och följt dig." ²⁹ Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, ³⁰ skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."

Jesus talar tredje gången om sin död

³¹ Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. ³² Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, ³³ gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå." ³⁴ Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.

Den blinde vid Jeriko

³⁵ När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. ³⁶ Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. ³⁷ Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, ³⁸ och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" ³⁹ De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁰ Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: ⁴¹ "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se." ⁴² Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." ⁴³ Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.