M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomos övriga verksamhet
8 Sedan Salomo i tjugo år hade byggt på Herrens hus och på sitt eget hus, 2 byggde han upp de städer som Huram hade givit honom, och han lät Israels barn bosätta sig i dem. 3 Och Salomo drog till Hamat-Soba och lade det under sig. 4 Och han byggde upp Tadmor i öknen och alla de förrådsstäder som han byggde i Hamat. 5 Han byggde upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till befästa städer med murar, portar och bommar, 6 vidare Baalat och alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt det andra som han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i hela det land som lydde under hans välde.
7 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoreerna, periseerna, hiveerna och jebusiterna, alltså de som inte var israeliter 8 - deras avkomlingar så många som fanns kvar i landet efter alla dem som Israels barn inte hade utrotat - dem gjorde Salomo arbetspliktiga, så som de är än i dag. 9 Men av Israels barn gjorde Salomo inte några till slavar vid sina arbeten, utan de blev krigsmän och befälhavare för hans krigsfolk eller tillsyningsmän för hans vagnar och ridhästar. 10 Och kung Salomo hade tvåhundrafemtio överfogdar som hade befälet över folket.
11 Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, ty han sade: "Min hustru skall inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit."
12 Sedan offrade Salomo brännoffer åt Herren på Herrens altare, som han hade byggt framför förhuset. 13 Varje dag offrade han enligt Moses befallning de för den dagen bestämda offren, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. 14 Efter sin fader Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvaktarna efter sina avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, ty så hade gudsmannen David befallt. 15 Man vek inte av från kungens beslut om prästerna och leviterna, varken när det gällde skatterna eller någon annan sak. 16 Så utfördes allt Salomos arbete, först fram till den dag då grunden lades till Herrens hus och sedan till dess att det blev slutfört. Så blev Herrens hus färdigt.
17 Vid denna tid begav sig Salomo till Esjon-Geber och till Eilat på havsstranden i Edoms land. 18 Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån fyrahundrafemtio talenter guld som de förde till kung Salomo.
Hälsning
1 Från den gamle till hans älskade Gajus, som jag älskar i sanningen. 2 Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig i allt, och att du är frisk liksom det står väl till med din själ. 3 Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning som finns hos dig, hur du lever i sanningen. 4 Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
Gajus uppmanas ge resande bröder fortsatt hjälp
5 Älskade broder, du visar dig trofast i allt vad du gör för bröderna, också för dem som är främlingar. 6 Inför församlingen har de vittnat om din kärlek. Och du gör väl när du på ett sätt som är Gud värdigt utrustar dem för deras fortsatta färd. 7 Det är ju för Namnets skull[a] de har gått ut, och de har inte tagit emot något av hedningarna. 8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.
9 Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra. 10 Om jag kommer skall jag därför påminna honom om vad han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det utan vägrar dessutom ta emot bröderna, och när andra vill göra det, hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
11 Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud. 12 Demetrius har gott vittnesbörd av alla, ja, av sanningen själv. Också vi kan intyga det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
Slutord
13 Jag hade mycket mer att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. 14 Jag hoppas snart få träffa dig, och då får vi talas vid direkt. 15 Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa till vännerna, var och en personligen.
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
av hans lov är jorden full.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 Framför honom går pest,
och brinnande feber följer i hans spår.
6 Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 Avhöljd och blottad är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Onda anslag mot Jesus
22 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk[a] var nu nära. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. 6 Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.
Den sista påskalammsmåltiden förbereds
7 Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. 8 Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet." 9 De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?" 10 Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in 11 och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 12 Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där." 13 De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet.
Den första nattvarden
14 När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. 16 Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." 17 Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. 18 Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." 20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.
21 Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. 22 Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd." 23 Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.
Vem är den störste?
24 Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. 25 Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. 26 Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. 28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: 30 Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." 33 Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34 Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."
35 Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. [b] Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
Jesus i Getsemane
39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,[c] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.[d] 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."
Jesus fängslas
47 Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" 49 När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."
Petrus förnekar Jesus
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. 61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
Jesus hånas och ställs inför stora rådet
63 De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 Och på många andra sätt hånade de honom.
66 När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, 68 och om jag frågar er, svarar ni inte. 69 Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." 70 Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."[e] 71 De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln