M’Cheyne Bible Reading Plan

Ahasja blir kung i Juda

22 Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, ty alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av den rövarskara som med araberna hade kommit till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. ² Han var fyrtiotvå år^[a] när han blev kung och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter. ³ Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. ⁴ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, ty efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. ⁵ Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son, Israels kung, och stred mot Hasael, kungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna. ⁶ Då vände han tillbaka för att i Jisreel låta sig läkas från de sår han hade fått vid Rama i striden mot Hasael, kungen i Aram. Och Asarja,^[b] Jorams son, Juda kung, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.

⁷ Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. Ty när han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimsis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. ⁸ Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem. ⁹ Sedan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Och de begravde honom, ty de sade: "Han var son till Josafat som sökte Herren av hela sitt hjärta." Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.

Atalja tar makten i Juda

¹⁰ När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten i Juda. ¹¹ Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Josabeat i hemlighet bort Joas, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Josabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru - som också var Ahasjas syster - honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. ¹² Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i sex år medan Atalja regerade i landet.

Prästen Jojada gör uppror mot Atalja

23 I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son. ² Dessa for sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem, ³ slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: "Kungens son skall nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner. ⁴ Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, skall stå på vakt vid trösklarna, ⁵ en tredjedel skall vara vid kungshuset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket skall vara på förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna skall gå in i Herrens hus. Dessa får gå in, ty de är heliga. Men allt det övriga folket skall hålla vad Herren har befallt dem att hålla. ⁷ Leviterna skall ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går in och går ut."

⁸ Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, ty prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring. ⁹ Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. ¹⁰ Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. ¹¹ Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve konungen!"

¹² När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket. ¹³ Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!" ¹⁴ Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus. ¹⁵ Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungshuset dödade de henne där.

Jojadas reformer

¹⁶ Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. ¹⁷ Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. ¹⁸ Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter. ¹⁹ Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till Herrens hus, för att ingen skulle komma in som på något sätt var oren. ²⁰ Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungshuset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen. ²¹ Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.

Ängeln med den lilla bokrullen

10 Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. ² I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden ³ och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. ⁴ När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." ⁵ Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen ⁶ och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. ⁷ Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."

⁸ Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." ⁹ Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." ¹⁰ Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. ¹¹ Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar."

De fyra vagnarna

6 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. ² Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, ³ framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. ⁴ Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" ⁵ Ängeln svarade mig: "Det är himlens fyra vindar^[a] som drar ut inför hela jordens Herre.

⁶ Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet." ⁷ När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: "Ge er av, far ut över jorden!" Och de for ut över jorden. ⁸ Och han ropade på mig och sade: "Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro^[b] i nordlandet."

Översteprästen Josuas kröning

⁹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁰ Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel. ¹¹ Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. ¹² Och du skall säga till honom: "Så säger Herren Sebaot:

¹⁴ Kronorna skall finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. ¹⁵ Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder Herrens, er Guds, röst."

Jesus botar en blindfödd

9 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. ² Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" ³ Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. ⁴ Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. ⁵ När jag är i världen, är jag världens ljus." ⁶ När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon ⁷ och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

⁸ Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" ⁹ Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." ¹⁰ De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" ¹¹ Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se." ¹² De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."

¹³ De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna. ¹⁴ Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. ¹⁵ Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag." ¹⁶ Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten." Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså oeniga ¹⁷ och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "En profet är han."

¹⁸ Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade skickat efter hans föräldrar ¹⁹ och frågat dem: "Är det här er son, som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" ²⁰ Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. ²¹ Men hur han nu kan se, det vet vi inte, och inte heller vet vi vem som har öppnat hans ögon. Fråga honom själv. Han är gammal nog och kan svara för sig." ²² Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. ²³ Därför gav hans föräldrar detta svar: "Han är gammal nog att svara för sig. Fråga honom själv."

²⁴ De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare." ²⁵ Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser." ²⁶ De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" ²⁷ Han svarade: "Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?" ²⁸ De hånade honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. ²⁹ Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." ³⁰ Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! ³¹ Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. ³² Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. ³³ Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra." ³⁴ De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.

³⁵ Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?" ³⁶ Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom." ³⁷ Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det." ³⁸ Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom. ³⁹ Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda." ⁴⁰ Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?" ⁴¹ Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.