M’Cheyne Bible Reading Plan

Manasse kung i Juda

33 Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ³ Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde aseror, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. ⁴ Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem skall mitt namn vara för evig tid." ⁵ Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.

⁷ Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. ⁸ Jag skall inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem, efter den lag, de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose." ⁹ Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.

¹⁰ Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord. ¹¹ Då lät Herren den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel. ¹² Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren, sin Gud, och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. ¹³ Och när han på detta sätt bad till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.

¹⁴ Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda. ¹⁵ Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. ¹⁶ Vidare upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren, Israels Gud. ¹⁷ Folket offrade ändå på höjderna, men endast åt Herren, sin Gud.

¹⁸ Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika. ¹⁹ Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp aseror och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika. ²⁰ Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.

Amon kung i Juda

²¹ Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. ²² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fader Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som han fader Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. ²³ Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans fader Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. ²⁴ Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. ²⁵ Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.

Halleluja

19 Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga:

³ Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter. ⁴ Och de tjugofyra äldste och de fyra väsendena föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen. De sade: "Amen. Halleluja!" ⁵ Och från tronen kom det en röst som sade:

⁶ Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

Linnetyget är de heligas rättfärdighet.

⁹ Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." ¹⁰ Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande."

Ryttaren på den vita hästen

¹¹ Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. ¹² Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. ¹³ Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".^{[b] 14} De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. ¹⁵ Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. ¹⁶ Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."

¹⁷ Och jag såg en ängel stå i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar, som flyger högst uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, ¹⁸ så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora." ¹⁹ Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. ²⁰ Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. ²¹ De andra dödades med ryttarens svärd, som går ut ur hans mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.

1 Denna profetia innehåller Herrens ord till Israel genom Malaki.

Herrens kärlek till Israel

Förakt för Herren

Jesus blir förrådd och fängslad

18 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron.^[a] Där låg en trädgård^[b] dit han och hans lärjungar gick. ² Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. ³ Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. ⁴ Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" ⁵ De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. ⁶ När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. ⁷ Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." ⁸ Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" ⁹ Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." ¹⁰ Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. ¹¹ Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"

¹² Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. ¹³ De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. ¹⁴ Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.

Petrus förnekar Jesus

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. ¹⁶ Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. ¹⁷ Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." ¹⁸ Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.

Jesus inför översteprästen

¹⁹ Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. ²⁰ Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. ²¹ Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." ²² När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" ²³ Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" ²⁴ Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.

²⁵ Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." ²⁶ En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" ²⁷ Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.

Jesus inför Pilatus

²⁸ Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.^[c] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.^{[d] 29} Pilatus^[e] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" ³⁰ De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." ³¹ Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." ³² Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.

³³ Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" ³⁴ Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" ³⁵ Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" ³⁶ Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." ³⁷ Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." ³⁸ Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. ³⁹ Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" ⁴⁰ Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.