M’Cheyne Bible Reading Plan

5 Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans fader David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Herrens ark förs in i templet

² Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. ³ Alla Israels män samlades då hos kungen under den högtid som firades i sjunde månaden. ⁴ När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. ⁵ De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. ⁶ Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. ⁷ Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. ⁸ Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill övertäcktes av keruberna. ⁹ Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. ¹⁰ I arken fanns ingenting annat än de två tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten.

¹¹ Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen - ty alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde - ¹² och när leviterna, samtliga sångare, Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder, stod klädda i vitt linne med cymbaler, psaltare och harpor öster om altaret och tillsammans med dem etthundratjugo präster som blåste i trumpeter, ¹³ och trumpetblåsarna och sångarna på en gång och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och när man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och man började lova Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet - då blev huset, Herrens hus, uppfyllt av ett moln, ¹⁴ så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo talar till folket

6 Då sade Salomo:

³ Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling, medan allt folket stod. ⁴ Han sade: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, när han sade: ⁵ Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel. ⁶ Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. ⁷ Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. ⁸ Men Herren sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. ⁹ Men det är inte du som skall bygga detta hus, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn. ¹⁰ Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. ¹¹ Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."

Pröva andarna

4 Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. ² Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, ³ och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. ⁴ Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen. ⁵ De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem. ⁶ Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss,^[a] den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Guds kärlek och vår

⁷ Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. ⁸ Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. ⁹ Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. ¹⁰ Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. ¹¹ Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. ¹² Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. ¹³ Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. ¹⁴ Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. ¹⁵ Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. ¹⁶ Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. ¹⁷ I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. ¹⁸ Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. ¹⁹ Vi älskar därför att han först har älskat oss. ²⁰ Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. ²¹ Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

Nineves övermod och straff

Jesus hos publikanen Sackeus

19 Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. ² Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen,^[a] och han var rik. ³ Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. ⁴ Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. ⁵ När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." ⁶ Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. ⁷ Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." ⁸ Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." ⁹ Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. ¹⁰ Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om punden

¹¹ När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. ¹² Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. ¹³ Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund^[b] och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. ¹⁴ Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. ¹⁵ Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. ¹⁶ Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ¹⁷ Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. ¹⁸ Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. ¹⁹ Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. ²⁰ Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk ²¹ av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. ²² Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. ²³ Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? ²⁴ Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. ²⁵ De sade: Herre, han har redan tio pund. ²⁶ Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. ²⁷ Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."

Jesu intåg i Jerusalem

²⁸ Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. ²⁹ Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar ³⁰ och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på.^[c] Lös det och led hit det. ³¹ Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." ³² De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. ³³ Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?" ³⁴ De svarade: "Herren behöver det." ³⁵ Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. ³⁶ Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.

³⁷ Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ³⁸ "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" ³⁹ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" ⁴⁰ Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."

Jesus gråter över Jerusalem

⁴¹ När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den ⁴² och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³ Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. ⁴⁴ De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."

Jesus i templet

⁴⁵ Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. ⁴⁶ Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. ^[d] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." ⁴⁷ Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, ⁴⁸ men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.