M’Cheyne Bible Reading Plan
II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8
5 (A) Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. 2 Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.
3 När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. 4 Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. 5 Adams hela ålder – den tid han levde[a] – blev 930 år. Därefter dog han.
6 När Set var 105 år blev han far till Enosh. 7 Sedan Set hade fått Enosh levde han 807 år och fick söner och döttrar. 8 Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.
9 När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. 10 Sedan Enosh hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. 11 Enoshs hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.
12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13 Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. 14 Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.
15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16 Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. 17 Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.
18 När Jered var 162 år blev han far till Henok. 19 Sedan Jered hade fått Henok levde han 800 år och fick söner och döttrar. 20 Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.
21 När Henok[b] var 65 år blev han far till Metushela. 22 Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. 23 Henoks hela ålder blev alltså 365 år. 24 (B) Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom.
25 När Metushela[c] var 187 år blev han far till Lemek. 26 Sedan Metushela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. 27 Metushelas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.
28 När Lemek var 182 år fick han en son. 29 Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”[d] 30 Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. 31 Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.
32 När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet[e].
JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5-7)
Saligprisningarna
5 När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 (A) "Saliga är de som är fattiga i anden,
för dem tillhör himmelriket.
4 (B) Saliga är de som sörjer,
för de ska bli tröstade.
5 (C) Saliga är de ödmjuka,
för de ska ärva jorden[a].
6 (D) Saliga är de som hungrar
och törstar efter rättfärdighet,
för de ska bli mättade.
7 (E) Saliga är de barmhärtiga,
för de ska få barmhärtighet.
8 (F) Saliga är de renhjärtade,
för de ska se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid[b],
för de ska kallas Guds barn.
10 (G) Saliga är de som blir förföljda
för rättfärdighetens skull,
för dem tillhör himmelriket.
11 (H) Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12 (I) Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Jordens salt och världens ljus
13 (J) Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
14 (K) Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15 (L) Och man tänder inte ett ljus[c] och sätter det under skäppan[d], utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16 (M) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 (N) Jag säger er sanningen[e]: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav[f], inte en prick[g] i lagen[h] förgå, inte förrän allt har skett.
19 (O) Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 (P) För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
Mord och vrede
21 (Q) Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen.[i] 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot[j]’ till sin broder är skyldig inför Rådet[k], och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna[l].
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig[m], 24 (R) så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva.
25 (S) Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26 Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.
Äktenskapsbrott
27 (T) Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott.[n] 28 (U) Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna[o] har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29 (V) Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna.
31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru ska ge henne skilsmässobrev.[p] 32 (W) Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås[q] med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Ja och nej
33 Ni har också hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren.[r] 34 (X) Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, 35 (Y) eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. 36 Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37 Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’.[s] Allt därutöver kommer från den onde[t].
Kärlek och inte hämnd
38 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.[u] 39 (Z) Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår[v] dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. 40 (AA) Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika[w], så låt honom få manteln[x] också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil[y], så gå två mil med honom. 42 (AB) Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
43 Ni har hört att det är sagt:[z] Du ska älska din nästaoch hata din fiende[aa]. 44 (AC) Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
46 För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare[ab] det också? 47 (AD) Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.
Arbetet på templet börjar på nytt
5 (A) Och profeten Haggai och Sakarja[a], Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn som var över dem[b]. 2 Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
3 Vid samma tid kom Tattenaj[c], som var ståthållare[d] i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: ”Vem har befallt er att bygga detta hus och färdigställa denna byggnad?” 4 Sedan frågade de[e] vad männen hette som uppförde byggnaden. 5 (B) Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
6 Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder afarsekiterna på andra sidan floden sände till kung Darejavesh. 7 De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
”Frid i allt vare med kung Darejavesh. 8 Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar[f] och sätter trävirke i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning. 9 Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? 10 Vi frågade dem också vad de hette, för att kunna underrätta dig och skriva upp namnen på de män som ledde dem.
11 (C) Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. 12 (D) Men eftersom våra fäder gjorde himlens Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. 13 (E) Men i sitt första regeringsår befallde Babels kung Koresh att man skulle bygga upp detta Guds hus. 14 (F) Dessutom lät kung Koresh hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare, 15 och sade till honom: Ta dessa kärl, res i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus byggas upp på sin plats. 16 Så kom denne Sheshbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.
17 Om kungen samtycker bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har gett befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter bör kungen meddela oss sin vilja om saken.”
Ananias och Safira
5 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom 2 och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.
3 (A) Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? 4 Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." 5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. 6 De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." 9 Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." 10 Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. 11 Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.
Tecken och under genom apostlarna
12 (B) Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.
14 (C) Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. 15 (D) Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Apostlarna inför Stora rådet
17 (E) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund[a] 18 och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. 19 (F) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: 20 (G) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv[b]!" 21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.[c] 22 Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" 26 Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.
27 När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 (H) och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss[d]!" 29 (I) Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 (J) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.[e] 31 (K) Honom har Gud upphöjt till sin högra sida[f] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 (L) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."
33 (M) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel[g], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas[h] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen[i]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 (N) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni[j] kämpar mot Gud."
De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 (O) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation