M’Cheyne Bible Reading Plan
Isak i Gerar
26 (A) Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid[a]. Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek[b] i Gerar. 2 Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. 3 Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham. 4 (B) Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade[c], 5 eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.”
6 Så stannade Isak i Gerar. 7 (C) När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: ”Hon är min syster”, för han var rädd för att säga: ”min hustru”. Han tänkte: ”Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker.”
8 Men när han hade varit där en längre tid, hände det att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka. 9 Abimelek kallade till sig Isak och sade: ”Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?” Isak svarade honom: ”Jag tänkte att jag annars kunde bli dödad för hennes skull.” 10 Då sade Abimelek: ”Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde inte någon i vårt folk ha legat med din hustru? Och då hade du dragit skuld över oss.” 11 (D) Sedan befallde Abimelek hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru ska straffas med döden.”
12 Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt[d], för Herren välsignade honom. 13 Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer. Till slut var han mycket rik. 14 Han ägde så mycket får och kor och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. 15 (E) Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans far Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. 16 Abimelek sade till Isak: ”Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.” 17 Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång[e] och bodde där.
18 Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. 19 När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten[f].
20 Herdarna från Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: ”Vattnet är vårt!” Därför gav han brunnen namnet[g] Esek, eftersom de hade grälat med honom. 21 Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna. 22 Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Den tvistade de inte om. Därför gav han den namnet Rehobot och sade: ”Nu har Herren gett oss utrymme så att vi kan växa[h] här i landet.”
23 Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba. 24 (F) Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig, och jag ska välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”. 25 (G) Då byggde han ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
Isak och Abimelek sluter förbund
26 (H) Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol. 27 Men Isak sade till dem: ”Varför kommer ni till mig, ni som hatade mig och drev bort mig från er?” 28 De svarade: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund: 29 Du ska inte göra oss något ont, liksom vi inte har ofredat dig utan bara gjort dig gott och låtit dig gå i frid. Du är nu välsignad av Herren.” 30 Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack. 31 De steg upp tidigt nästa morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de gick ifrån honom i frid.
32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om brunnen som de grävt och sade till honom: ”Vi har funnit vatten.” 33 (I) Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba[i] än i dag.
Esaus hustrur
34 (J) När Esau var fyrtio år[j] tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. 35 (K) Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
Liknelsen om de tio jungfrurna
25 (A) Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, 4 medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.
6 (B) Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 9 De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
10 Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 11 (C) Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 (D) Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. 13 (E) Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
Liknelsen om talenterna
14 (F) Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. 15 (G) En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent[a], åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort.
16 Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.
19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. 21 (H) Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
24 Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.
26 Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare! Visste du att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut? 27 Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge den till honom som har tio talenter. 29 (I) Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. 30 (J) Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.
Människosonens dom
31 (K) När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32 (L) Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. 33 Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.
34 Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. 35 (M) För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 (N) Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
37 Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 (O) Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
41 (P) Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
44 Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? 45 Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 (Q) Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
Ester blir drottning
2 (A) Efter en tid, när kung Ahasveros vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vashti och vad hon hade gjort och vad som beslutats om henne. 2 Då sade de unga män som var i tjänst hos kungen: ”Man borde söka upp unga och vackra, orörda kvinnor åt kungen. 3 Och kungen skulle utse ämbetmän i sitt rikes alla provinser och låta dem samla alla dessa unga vackra kvinnor till kvinnohuset i Susas borg och överlämna dem åt kungens hovman[a] Hegaj, som har tillsynen över kvinnorna. Där kan de få skönhetsbehandling. 4 Den unga kvinna som vinner kungens gillande kan då bli drottning i Vashtis ställe.” Det förslaget tyckte kungen var gott, och man gjorde så.
5 I Susas borg fanns då en judisk man som hette Mordokaj[b]. Han var son till Jair, son till Shimei, son till benjaminiten Kish,[c] 6 (B) som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som tvingades följa med Juda kung Jekonja[d] när han fördes bort av Babels kung Nebukadnessar. 7 Mordokaj var fosterfar åt Hadassa,[e] det vill säga Ester[f], hans farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Den unga kvinnan var välväxt och mycket vacker. Efter det att hennes far och mor dött hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.
8 När kungens befallning och förordning blev känd och många unga kvinnor samlades i Susas borg och överlämnades till Hegaj, blev också Ester hämtad till kungens hus och överlämnad till Hegaj som hade tillsynen över kvinnorna. 9 Flickan behagade honom och vann hans välvilja. Därför skyndade han att ge henne de skönhetsmedel och den mat hon skulle ha. Dessutom gav han henne sju tjänsteflickor, utvalda från kungens hus, och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa delen av kvinnohuset.
10 Ester hade inte nämnt något om sitt folk och sin släkt, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne att göra det. 11 Mordokaj gick varje dag fram och tillbaka utanför gården till kvinnohuset för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände med henne.
12 I tur och ordning gick de unga kvinnorna in till kung Ahasveros, sedan de under tolv månader hade genomgått vad som var bestämt för dem. Så lång tid tog nämligen deras skönhetsbehandling: sex månader med myrraolja och sex månader med väldoftande kryddor och andra skönhetsmedel för kvinnor. 13 När den unga kvinnan skulle gå in till kungen fick hon ta med sig allt hon ville från kvinnornas hus till kungens hus. 14 På kvällen gick hon in, och nästa morgon fick hon återvända till ett annat kvinnohus för att stå under uppsikt av kungens hovman Saasgaz, som hade ansvaret för bihustrurna. Hon fick inte komma in till kungen igen, om han inte hade fattat sådant tycke för henne att hon blev kallad till honom vid namn.
15 Och när turen att gå in till kungen kom till Ester, dotter till Abihajil som var farbror till Mordokaj som adopterat henne, begärde hon ingenting annat än det som kungens hovman Hegaj, kvinnovaktaren, rådde henne till. Alla som såg Ester tyckte om henne. 16 Hon blev hämtad till kung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden[g], det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.
17 Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, och hon vann hans gunst och välvilja mer än alla de andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. 18 Och kungen ordnade ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära. Han beviljade skattelindring åt sina provinser och delade ut gåvor som det anstår en kung.
Mordokaj räddar kungens liv
19 När man för andra gången samlade ihop unga kvinnor satt Mordokaj i kungens port. 20 (C) Ester hade inte nämnt något om sin släkt eller sitt folk, precis som Mordokaj hade sagt åt henne. Ester gjorde som Mordokaj hade sagt, liksom när hon var under hans vård.
21 I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port[h], blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros att de sökte efter tillfälle att döda honom[i]. 22 Mordokaj fick veta det och berättade det för drottning Ester, och hon förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar. 23 (D) Saken undersöktes och man fann att det var sant. Hovmännen blev båda upphängda på trä. Detta nertecknades i krönikan, i kungens närvaro.
Paulus inför ståthållaren Festus
25 När Festus hade anlänt till provinsen reste han efter tre dagar från Caesarea upp till Jerusalem. 2 (A) Översteprästerna och judarnas ledare framförde då sina anklagelser mot Paulus. De vände sig till Festus 3 (B) och bad att han skulle visa dem godheten att låta Paulus föras till Jerusalem. De planerade nämligen ett bakhåll för att döda honom på vägen. 4 Men Festus svarade att Paulus skulle hållas kvar i Caesarea och att han själv snart skulle resa tillbaka dit. 5 Han sade: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt kan de lägga fram sina anklagelser mot honom." 6 Festus stannade hos dem i högst åtta eller tio dagar och reste sedan ner till Caesarea. Dagen därpå tog han plats på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in.
Paulus vädjar till kejsaren
7 (C) När Paulus kom in blev han omringad av judarna som hade rest ner från Jerusalem, och de framförde många svåra beskyllningar som de inte kunde bevisa. 8 (D) Paulus försvarade sig och sade: "Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått något brott."
9 (E) Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Vill du komma upp till Jerusalem och dömas där inför mig i denna sak?" 10 Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl. 11 Om jag är skyldig och har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren[a]!" 12 Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara."
Paulus inför kung Agrippa
13 Några dagar senare kom kung Agrippa[b] och Berenike[c] till Caesarea och besökte Festus. 14 (F) De stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. "Här är en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge. 15 När jag var i Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och krävde att få honom dömd. 16 Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen.
17 När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram. 18 Men när hans anklagare steg fram, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig. 19 (G) Vad de hade mot honom gällde några tvistefrågor om deras egen religion och en viss Jesus som var död men som Paulus menar lever.
20 Jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, så jag frågade om han ville komma till Jerusalem och stå inför rätta där. 21 Men Paulus yrkade på att bli kvar för att få sin sak avgjord av kejsaren. Därför befallde jag att han ska hållas kvar tills jag kan skicka honom till kejsaren." 22 Agrippa sade till Festus: "Jag skulle också vilja höra den mannen." Festus svarade: "I morgon får du höra honom."
23 (H) Nästa dag kom Agrippa och Berenike med pompa och ståt och trädde in i audienssalen tillsammans med befälhavarna och stadens förnämsta män. På Festus befallning fördes Paulus in, 24 (I) och Festus sade: "Kung Agrippa, och alla ni andra församlade herrar, framför er ser ni den man som är orsak till att hela det judiska folket vänt sig till mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte ska få leva längre. 25 (J) Men jag har förstått att han inte har gjort något som förtjänar döden, och då han själv har vädjat till kejsaren har jag beslutat att skicka honom dit.
26 Men jag har inget specifikt att skriva om honom till min herre[d]. Därför har jag ställt honom inför er och framför allt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen har något att skriva. 27 Jag ser ju ingen mening med att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation