M’Cheyne Bible Reading Plan
Isak välsignar Jakob
27 När Isak hade blivit gammal[a] och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Jag är här.” 2 Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. 3 Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.”
5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. 10 Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.”
11 (A) Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” 13 Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”
14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.
18 Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?” 19 Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” 20 Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”
21 Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” 22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” 25 Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig.”
Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans far Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:
”Doften av min son
är som doften av en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud ska ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
29 (B) Folk ska tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder,
din mors söner
ska falla ner för dig.
Förbannad den som förbannar dig
och välsignad
den som välsignar dig!”
Esau ber om Isaks välsignelse
30 När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.” 32 Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”
33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.” 34 När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!” 35 Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” 36 (C) Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob![b] Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.”
Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” 37 Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?” 38 (D) Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta. 39 Då svarade hans far Isak honom:
”Se, fjärran från jordens fruktbarhet
ska din boning vara,
och utan dagg från himlen där ovan.
40 (E) Av ditt svärd ska du leva
och din bror ska du tjäna.
Men när du blir rastlös[c]
ska du slita hans ok[d]
från din nacke.”
Jakob flyr till Harran
41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”
42 När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 (F) Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran 44 och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. 45 (G) När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda[e] på en och samma dag?”
46 (H) Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna[f]. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”
Onda planer mot Jesus
26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: 2 (A) "Ni vet att om två dagar är det påsk[a]. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."
3 (B) Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats. 4 De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. 5 Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket."
En kvinna smörjer Jesus
6 (C) När Jesus var i Betania[b], i Simon den spetälskes hus, 7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja[c], och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. 8 När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? 9 Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."
10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 (D) De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning[d]. 13 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förråder Jesus
14 (E) Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 (F) och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[e] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Den sista påskmåltiden
17 (G) På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
20 (H) På kvällen låg Jesus till bords[f] med de tolv. 21 (I) Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 (J) Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Den första nattvarden
26 (K) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 (L) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 (M) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."
30 När de sedan hade sjungit lovsången[g], gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 (N) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.[h] 32 (O) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
33 (P) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." 34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." 35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36 (Q) Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane[i], och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest 38 (R) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 39 (S) Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
40 Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? 41 (T) Vaka och be att[j] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
43 Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.
45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er[k]? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. 46 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
47 (U) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." 49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. 50 (V) Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 (W) Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 (X) Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar[l]? 54 (Y) Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"
55 (Z) I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. 56 (AA) Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus inför Stora rådet
57 (AB) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.
59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 (AC) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 63 (AD) Men Jesus var tyst.
Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." 64 (AE) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."[m]
65 (AF) Då rev översteprästen sönder sina kläder[n] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. 66 (AG) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" 67 (AH) Och de spottade honom i ansiktet[o] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet 68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
Petrus förnekar Jesus
69 (AI) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." 71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt[p] avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.
Hamans plan att förgöra judarna
3 (A) Efter en tid upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman[a], Hammedatas son, till en hög position och gav honom högre rang än[b] alla de furstar som var hos honom. 2 (B) Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, för så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. 3 Då sade kungens tjänare i kungens port till Mordokaj: ”Varför lyder du inte kungens befallning?” 4 När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen berättat för dem att han var jude. 5 När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom blev han ursinnig. 6 Men det var inte nog i hans ögon att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar, Mordokajs folk, i Ahasveros hela rike.
7 (C) I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår[c], kastade man pur[d], det vill säga lott, inför Haman om varje dag och varje månad fram till tolfte månaden[e], månaden Adar. 8 (D) Haman sade till kung Ahasveros: ”Det finns ett folk som bor utspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de följer inte kungens lagar. Det är inte värdigt kungen att låta dem hållas. 9 Om kungen samtycker bör en skrivelse utfärdas att de ska förgöras. Då ska jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter[f] silver att läggas i kungens skattkammare.” 10 (E) Kungen tog då av signetringen från sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. 11 Därefter sade kungen till Haman: ”Silvret får du, och med folket kan du göra vad du vill.”
12 På trettonde dagen i första månaden[g] tillkallades kungens skrivare, och en skrivelse utfärdades helt enligt Hamans befallning till kungens satraper[h] och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. 13 Sedan sändes brev med kurirer ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar[i], och att deras egendom skulle tas som byte. 14 (F) En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.
15 (G) På kungens befallning skyndade kurirerna i väg, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg. Kungen och Haman satte sig för att dricka, men i staden Susa rådde bestörtning.
Paulus försvarstal inför Agrippa
26 Agrippa sade då till Paulus: "Du har tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: 2 "Kung Agrippa, jag är tacksam att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för, 3 särskilt som du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.
4 Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. 5 (A) De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion. 6 Och nu står jag inför rätta för mitt hopp till det löfte[a] som Gud gav våra fäder 7 och som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt[b] tjänar Gud natt och dag. För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna. 8 (B) Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
9 (C) Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn, 10 och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det. 11 Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.
12 När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, 13 fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare. 14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden[c].
15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 (D) Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. 17 Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem 18 (E) för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.
19 (F) Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. 20 (G) Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.
21 (H) Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig. 22 (I) Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 (J) att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
24 (K) När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett." 25 Men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt. 26 (L) Kungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt. 27 Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror." 28 Agrippa svarade Paulus: "Snart övertalar du väl mig att bli kristen!" 29 (M) Paulus svarade: "Snart eller längre fram, inför Gud önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."
30 Kungen reste sig nu tillsammans med ståthållaren och Berenike och de andra som satt där, 31 (N) och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse." 32 (O) Och Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation