M’Cheyne Bible Reading Plan
Kain och Abel
4 Mannen låg med[a] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått[b] en man från Herren[c].”[d]
2 Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.
3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. 4 (A) Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer[e], 5 men till Kain och hans offer såg han inte.
Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7 (B) Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
8 (C) Kain talade med sin bror Abel[f], och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” 10 (D) Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”
13 Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas[g]. 14 (E) Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken[h] på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.
16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod[i], öster om Eden.
Kains släkttavla
17 Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Och Kain byggde en stad och kallade den Henok efter sin son.
18 Åt Henok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metushael, och Metushael blev far till Lemek.
19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfar till dem som bor i tält och är boskapsskötare.
21 Hans bror hette Jubal. Han blev stamfar till alla dem som spelar harpa och flöjt[j].
22 Silla födde också en son, Tubal-Kain[k]. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.
23 Lemek sade till sina hustrur:
”Ada och Silla, hör på mig!
Ni Lemeks hustrur,
lyssna till mina ord:
Jag dödar en man för ett sår
och en ung man för ett blåmärke.
24 Om Kain blir hämnad sju gånger,
blir Lemek det sjuttiosju gånger.”
Set
25 Adam låg återigen med sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett[l] mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”
26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.
Jesus frestas
4 (A) Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 (B) När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."[a]
5 Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön[b] 6 och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[c] 7 Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."[d]
8 Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9 och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 (C) Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[e]
11 (D) Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom.
Jesus i hedningarnas Galileen
12 (E) När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
15 [f]Sebulons och Naftalis land,
havsvägen,[g]
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –
16 (F) det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp.
17 (G) Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."[h]
Jesu första lärjungar
18 (H) När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 19 Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 20 Genast lämnade de näten och följde honom.
21 Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22 och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus predikar i Galileen
23 (I) Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 (J) Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka[i] och lama – och han botade dem. 25 (K) Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis[j], från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
Arbetet med templet stoppas
4 När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som återvänt från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, 2 (A) gick de till Serubbabel och huvudmännen för familjerna och sade till dem: ”Vi vill bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud precis som ni, och vi har offrat åt honom ända sedan kung Esarhaddon[a] av Assyrien lät föra oss hit.”
3 (B) Men Serubbabel och Jeshua och de andra huvudmännen för Israels familjer sade till dem: ”Ni får inte bygga ett hus åt vår Gud tillsammans med oss. Vi ska själva bygga huset åt Herren, Israels Gud, så som kung Koresh av Persien har befallt oss.”
4 Men folket i landet fick judarna att tappa modet och avskräckte dem från att bygga vidare. 5 De lejde män som motarbetade dem och hindrade deras planer så länge kung Koresh av Persien levde och sedan ända till dess att kung Darejavesh[b] av Persien började regera.
Exempel på senare motstånd
6 När Ahasveros[c] regerade skrev man i början av hans regeringstid ett brev som anklagade dem som bodde i Juda och Jerusalem.
7 Och på Artashastas[d] tid skrev Bishlam, Mitredat och Tabeel och hans andra ämbetsbröder till kung Artashasta av Persien. Brevet var skrivet på arameiska[e] och med arameiska bokstäver.
8 Likaså skrev rådsherren Rehum och skrivaren Shimshaj ett brev om Jerusalem till kung Artashasta med följande innehåll:
9 Från rådsherren Rehum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder från Dina och Afarsatka, Tarpela, Afaras, Erek, Babel, Susan, Deha, Elam 10 och de andra folk som den store och mäktige Asenappar[f] förde bort och lät bosätta sig i staden Samaria och i resten av landet på andra sidan floden[g].
11 Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
”Till kung Artashasta, från dina tjänare, männen på andra sidan floden. 12 Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten. 13 Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. 14 Eftersom vi äter palatsets salt[h] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta 15 så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts. 16 Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden.”
17 Kungen sände detta svar:
”Till rådsherren Rehum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samaria och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!
18 Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant[i] uppläst för mig. 19 Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad ända sedan gammalt har brukat sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. 20 (C) I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem. 21 Utfärda därför en befallning att dessa män ska sluta. Denna stad ska inte byggas upp förrän jag befaller det. 22 Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande.”
23 När det som stod i kung Artashastas skrivelse hade blivit uppläst för Rehum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
24 Alltså upphörde arbetet[j] på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaveshs andra regeringsår.
Inför Stora rådet
4 (A) Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, 2 (B) upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen[a] från de döda. 3 (C) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 (D) Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. 6 (E) Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes[b] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 (F) De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"
8 (G) Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! 9 Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, 10 (H) så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 (I) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.[c] 12 (J) Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."
13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. 14 Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15 De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. 16 De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. 17 (K) Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
18 (L) De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. 20 Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." 21 Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.
Bön i förföljelsetid
23 När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 (M) När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,[d] 25 du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:
Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken tomma tankar?[e]
26 Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde[f].
27 (N) Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar 28 (O) för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.
29 (P) Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
31 När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.
Ett hjärta och en själ
32 (Q) Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt. 33 Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.
34 (R) Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för det som sålts 35 (S) och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter hans behov. 36 (T) Även Josef, en levit född på Cypern som apostlarna kallade Barnabas[g] (det betyder Tröstens son), 37 hade en åker. Han sålde den och bar fram pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation