20 (A) Den gudlöse plågas av ångest
        i alla sina dagar,
    den våldsammes år är räknade.
21 (B) Skräckröster ljuder i hans öron.
    I hans trygghet kommer förhärjaren
        över honom.
22 Han har inget hopp om räddning
        ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
23 (C) Han irrar efter bröd
        och undrar var det finns.
    Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Ångest och nöd skrämmer honom,
    de slår ner honom
        som en kung rustad till strid,
25 för han har lyft sin hand mot Gud
    och förhäver sig
        mot den Allsmäktige.
26 Med styv nacke
        stormar han mot honom,
    väl skyddad bakom sina sköldar.
27 (D) Han har täckt sitt ansikte med fetma
    och hans midja sväller av fett.
28 Han bosätter sig i ödelagda städer,
    i hus där man inte kan bo,
        som är bestämda till ruiner.
29 Han blir inte rik,
        hans välstånd ska inte bestå,
    hans skördar ska inte luta tungt
        mot marken.
30 (E) Han kan inte fly undan mörkret,
    hans knoppar ska förtorka
        av hetta,
    han ska förgås
        genom Guds[a] muns ande.
31 Han ska inte lita till tomhet,
        då bedrar han sig,
    för tomhet blir hans lön.
32 (F) I förtid ska hans mått bli fyllt,
    och hans krona
        ska inte grönska mer.
33 Han ska tappa sina omogna druvor
        som en vinstock,
    fälla sina blommor som ett olivträd,
34 för den gudlöses hus
        blir ofruktsamt
    och eld förtär de hus där mutor tas.
35 (G) De går havande med elände
        och föder fördärv,
    deras moderliv alstrar förvillelse.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:30 Guds   Ordagrant: ”hans”.