M’Cheyne Bible Reading Plan
Abram räddar Lot
14 Vid den tid då Amrafel var kung i Shinar,[a] Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer[b] kung i Elam och Tidal kung över Gojim, 2 förde dessa kungar krig mot Sodoms kung Bera, Gomorras kung Birsha, Admas kung Shinab, Sebojims kung Shemeber samt kungen i Bela, det vill säga Soar. 3 Alla dessa förenade sig och tågade till Siddimsdalen där Döda havet nu ligger. 4 I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men under det trettonde året hade de gjort uppror. 5 Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans med kungarna som var på hans sida, och de slog rafaeerna i Ashterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Shave-Kirjatajim[c] 6 och horeerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran[d] vid öknen. 7 Sedan vände de om och kom till En-Mishpat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.[e]
8 Sodoms kung drog då ut tillsammans med Gomorras kung, Admas kung, Sebojims kung och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen, 9 mot Elams kung Kedorlaomer, Gojims kung Tidal, Shinars kung Amrafel och Ellasars kung Arjok – fyra kungar mot fem.
10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar[f]. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll då ner i dem. De andra flydde till bergsbygden. 11 Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. 12 De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom.
13 Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebrén. Han bodde vid amorén Mamres terebintlund. Mamre var bror till Eshkol och Aner, och de var i förbund med Abram.
14 När Abram hörde att hans släkting var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. 15 Han delade upp sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus 16 och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
Abram välsignas av Melkisedek
17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och kungarna som var med honom, gick Sodoms kung ut för att möta honom i Shavedalen, det vill säga Kungadalen.[g]
18 (A) Och Melkisedek,[h] kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade:
”Välsignad vare Abram
av Gud den Högste[i],
skapare av himmel och jord!
20 Och välsignad vare
Gud den Högste,
som gett dina fiender i din hand!”
Och Abram gav honom tionde av allt.
21 Sodoms kung sade till Abram: ”Ge mig folket[j]. Bytet kan du ta själv.” 22 Men Abram svarade Sodoms kung: ”Jag lyfter min hand till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem eller något annat av det som är ditt. Du ska inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha något, det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel. Aner, Eshkol och Mamre ska få sin del.”
Liknelsen om såningsmannen
13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3 (A) Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
"En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt[a] och sextiofalt och trettiofalt. 9 (B) Hör, du som har öron!"
Endast liknelser åt folket
10 (C) Lärjungarna kom fram och frågade Jesus: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11 Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det. 12 (D) Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har.
13 Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 (E) För dem uppfylls Jesajas profetia:[b]
Ni ska höra och höra
men inte förstå,
och ni ska se och se
men ändå inte se,
15 för detta folks hjärta
är förhärdat.
De hör illa med sina öron
och de sluter sina ögon,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron
eller förstår med hjärtat
och vänder om så att
jag får bota dem.
16 (F) Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
Liknelsens innebörd
18 (G) Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 19 När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. 20 Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 21 men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall. 22 (H) Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. 23 Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Liknelsen om ogräset
24 Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.
27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. 30 (I) Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."
Liknelsen om senapskornet
31 (J) Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som ett senapskorn[c] som en man tar och sår i sin åker. 32 (K) Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."
Liknelsen om surdegen
33 (L) Ännu en liknelse gav han dem: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått[d] mjöl tills alltsammans blir syrat."
34 Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem, 35 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser, förkunna vad som varit dolt sedan världens skapelse.[e]
Jesus förklarar liknelsen om ogräset
36 Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." 37 Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 (M) Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 (N) Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 (O) och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 (P) Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!
Liknelsen om skatten och pärlan
44 (Q) Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.
45 Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. 46 När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.
Liknelsen om fisknätet
47 (R) Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. 48 När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 (S) Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 51 Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja."
52 Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge som en husbonde som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
Jesus avvisas i Nasaret
53 När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån. 54 (T) Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? 55 (U) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob[f] och Josef och Simon och Judas[g]? 56 Och bor inte alla hans systrar[h] här hos oss? Så varifrån får han allt detta?" 57 (V) Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj." 58 Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.
Jerusalems murar byggs upp
3 (A) Översteprästen Eljashib och hans bröder prästerna började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. 2 Bredvid Eljashib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.
3 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. 4 Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Meshullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son. 5 Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke för att tjäna sin Herre.
6 Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son och Meshullam, Besodjas son. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. 7 Bredvid dem arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon tillsammans med männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden. 8 Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, tillsammans med guldsmederna. Bredvid dem arbetade Hananja, en av dem som tillverkade salvor. Den närmast liggande delen av Jerusalem lät man vara ända till Breda muren. 9 Vid sidan av dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare över ena hälften av Jerusalems område.
10 Vid sidan av honom arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattush, Hashabnejas son. 11 En annan sträcka av muren och Ugnstornet sattes i stånd av Malkia, Harims son, och Hashub, Pahat-Moabs son. 12 Bredvid honom arbetade Shallum, Halloheshs son, ledare över andra hälften av Jerusalems område, tillsammans med sina döttrar.
13 Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De byggde också ettusen alnar[a] på muren, ända fram till Dyngporten.
14 Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, ledare över Bet-Hackerems område. Han byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar.
15 Källporten sattes i stånd av Shallum, Kol-Hoses son, ledare över Mispas område. Han byggde upp den och lade tak på den och satte in dörrar, lås och bommar. Han byggde också muren vid Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården, ända fram till trapporna ner från Davids stad. 16 Efter honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare över ena hälften av Bet-Surs område. Han satte i stånd muren ner till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grävda dammen och till Hjältehuset.
Leviter som arbetade på muren
17 Efter honom arbetade leviterna under Rehum, Banis son. Bredvid dem arbetade Hashabja, ledare över ena hälften av Keilas område, för sitt område. 18 Efter honom arbetade deras bröder under Bavvaj,[b] Henadads son, ledare över andra hälften av Keilas område. 19 (B) Bredvid honom sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jeshuas son[c], ledare över Mispa, från platsen mitt emot uppgången till vapenförrådet i Vinkeln. 20 Efter honom arbetade Baruk, Sabbajs son, med stor iver på en annan sträcka, från Vinkeln ända fram till ingången till översteprästen Eljashibs hus. 21 Efter honom arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på en annan sträcka från ingången till Eljashibs hus ända till slutet av Eljashibs hus.
Präster som arbetade på muren
22 Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.
23 Efter dem arbetade Benjamin och Hashub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. 24 Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet. 25 (C) Palal, Usajs son, arbetade mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre palatset vid fängelsegården.
Efter honom arbetade Pedaja, Paroshs son. 26 Tempeltjänarna som bodde på Ofel[d] arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.
Övriga byggare
27 Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.
28 (D) Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus. 29 Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Shemaja, Shekanjas son, som hade vakten vid Östra porten. 30 Efter honom arbetade Hananja, Shelemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Meshullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 31 Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen. 32 Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.
13 (A) I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger[a], Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror[b] till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 (B) När de tjänade Herren[c] och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 (C) Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
På Cypern
4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia[d] och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis[e] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes[f] som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos[g]. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus[h]. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas[i], trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus[j], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 (D) och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 (E) När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
I Antiokia i Pisidien
13 (F) Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge[k] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien[l]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 (G) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 (H) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,[m] 18 (I) och under fyrtio år bar han dem[n] i öknen. 19 (J) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 (K) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 (L) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.[o]
23 (M) Från hans efterkommande[p] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 (N)(O) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 (P) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 (Q) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 (R) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet[q] och lade honom i en grav. 30 (S) Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 (T) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 (U) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 (V) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.[r] 34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.[s] 35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.[t] 36 (W) När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 (X) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:[u]
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er."
42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 (Y) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 (Z) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
46 (AA) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 (AB) För så har Herren befallt oss:[v]
Jag har satt dig till ett ljus
för hednafolken,
för att du ska bli till frälsning
ända till jordens yttersta gräns."
48 (AC) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.
50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 (AD) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.[w] 52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation