M’Cheyne Bible Reading Plan
Abrahams söner med Ketura
25 Abraham tog sig åter en hustru, och hon hette Ketura. 2 Hon födde åt honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shua.[a] 3 Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var ashureerna, letusheerna och leummeerna[b]. 4 Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.
5 (A) Och Abraham gav allt han ägde till Isak. 6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet.
Abraham dör och blir begravd
7 Abrahams ålder blev hundrasjuttiofem år.[c] 8 Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk. 9 Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på marken som tillhört hetiten Efron, Sohars son. 10 (B) Där på den mark som Abraham hade köpt av hetiterna begravdes Abraham och hans hustru Sara.
11 (C) Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.
VII. ISMAELS FORTSATTA HISTORIA 25:12-18
Ismaels släkttavla
12 (D) Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna. 13 (E) Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,[d] 14 Mishma, Duma och Massa, 15 Hadad och Tema, Jetur, Nafish och Kedma. 16 Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.
17 Ismaels ålder blev hundratrettiosju år[e]. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk. 18 (F) Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur[f] öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot[g] alla sina bröder.
VIII. ISAKS FORTSATTA HISTORIA 25:19-35:29
Esaus och Jakobs födelse
19 (G) Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak, 20 och Isak var fyrtio år[h] gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till aramén Betuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban. 21 Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.
22 Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?[i]” Och hon gick för att fråga Herren. 23 (H) Herren svarade henne:
”Två folk finns i ditt moderliv,
två folkstammar
ska gå skilda vägar ur ditt sköte.
Det ena folket ska bli
starkare än det andra,
och den äldre ska tjäna den yngre[j].”
24 När tiden var inne för henne att föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 25 Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau[k]. 26 (I) Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob[l]. Isak var sextio år[m] när de föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27 Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. 28 Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.
29 En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. 30 Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom[n]. 31 Men Jakob sade: ”Sälj först din förstfödslorätt[o] till mig.” 32 Esau svarade: ”Jag håller ju på att dö. Vad ska jag då med förstfödslorätten till?” 33 (J) Jakob sade: ”Ge mig din ed på det först.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.
Templet ska förstöras
24 (A) När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. 2 (B) Men han sade till dem: "Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Nöd och förföljelse
3 (C) När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"
4 (D) Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. 5 (E) Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7 Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. 8 Men allt detta är bara början på födslovåndorna[a].
9 (F) Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter ska träda fram och bedra många, 12 och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13 (G) Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 14 (H) Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.
Förödelsens styggelse
15 (I) När ni ser ’förödelsens styggelse[b]’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt[c] – 16 då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. 17 (J) Den som är på taket ska inte gå ner för att hämta något från sitt hus, 18 och den som är på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
19 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten, 21 (K) för då ska det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. 22 Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
23 (L) Om någon då säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 (M) Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt det till er i förväg. 26 (N) Om de säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 (O) För som blixten går ut från öster och lyser ända bort i väster, så ska det vara när Människosonen kommer. 28 (P) Där liket ligger, där samlas gamarna.
Människosonen kommer
29 (Q) Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. 30 (R) Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma[d] på himlens moln med stor makt och härlighet. 31 (S) Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
32 (T) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33 På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. 34 Jag säger er sanningen: Det här släktet[e] ska inte förgå förrän allt detta sker. 35 (U) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. 36 (V) Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37 (W) Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 38 Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. 40 Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala vid kvarnen[f]. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.
42 (X) Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 (Y) Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten[g] tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 44 Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
45 (Z) Vem är den trogne och kloke tjänaren vars herre har satt honom över sina andra tjänare för att ge dem mat i rätt tid? 46 Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. 47 (AA) Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger. 48 (AB) Men om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade, 50 då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och i en stund när han inte anar det, 51 (AC) och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland hycklarna. Där ska man gråta och gnissla tänder.
Vashti trotsar kung Ahasveros
1 (A) På Ahasveros[a] tid – den Ahasveros som regerade över hundratjugosju provinser från Indien till Nubien[b] – 2 då kung Ahasveros satt på sin kungatron i Susas borg[c], hände följande: 3 Under sitt tredje regeringsår[d] ordnade han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom. 4 Under hundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.
5 När de dagarna var över ordnade kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susas borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset. 6 Draperier av linne, bomull och mörkblått tyg var uppsatta med vita och purpurröda snören i ringar av silver på vita marmorpelare. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor med pärlglänsande och svart sten. 7 (B) Dryckerna sattes fram i guldkärl. Inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung. 8 När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, för kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. 9 Samtidigt ordnade också drottning Vashti[e] ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.
10 Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros, 11 att de skulle föra in drottning Vashti inför kungen med kunglig krona på huvudet. Han ville låta folken och furstarna se hennes skönhet, för hon var vacker att se. 12 Men drottning Vashti vägrade komma när kungen genom sina hovmän befallde henne det. Då blev kungen mycket vred, och vreden brann inom honom.
13 (C) Kungen frågade då de vise män som förstod sig på tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt. 14 Vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket. 15 Han frågade dem: ”Vad ska man enligt lagen göra med drottning Vashti, eftersom hon inte har gjort som kung Ahasveros befallde genom hovmännen?”
16 Memukan svarade inför kungen och furstarna: ”Det är inte bara mot kungen som drottning Vashti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla kung Ahasveros provinser. 17 Det drottningen har gjort kommer att sprida sig till alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män och säger: Kung Ahasveros befallde att man skulle föra in drottning Vashti inför honom, men hon kom inte. 18 Redan idag kommer furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, att säga samma sak till alla kungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände. 19 (D) Om kungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar så att det inte kan ändras, att Vashti aldrig mer får komma inför kung Ahasveros. Och kungen bör ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon. 20 När kungens förordning som han utfärdar blir känd i hela hans rike, så stort det är, kommer alla kvinnor att visa aktning för sina män, från den störste till den minste.”
21 Kungen och furstarna tyckte förslaget var gott, och kungen gjorde som Memukan hade sagt. 22 (E) Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.
Anklagelsen mot Paulus
24 (A) Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat, en viss Tertullus, och de framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren. 2 När Paulus kallats in började Tertullus anklaga honom och säga: 3 "Högt ärade Felix! Tack vare dig och ditt ledarskap har det länge rått fred, och detta folk har överallt och på alla sätt fått det mycket bättre. Detta erkänner vi med största tacksamhet.
4 För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga. 5 (B) Vi har nämligen funnit att den här mannen är en samhällsfara som sprider oro bland judar över hela världen. Han är en ledare för nasareernas sekt[a], 6 och han har till och med försökt vanhelga templet. Därför grep vi honom.[b] 8 När du förhör honom kan du själv få klarhet i allt det vi anklagar honom för." 9 Judarna[c] instämde och påstod att det var på det sättet.
Paulus försvarstal
10 Ståthållaren gav nu tecken åt Paulus att tala, och han svarade: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. 11 (C) Du kan själv få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe. 12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller sprida oro bland folket, 13 och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
14 (D) Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna. 15 (E) Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. 16 (F) Därför strävar jag också själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
17 (G) Efter flera år kom jag tillbaka för att överlämna gåvor åt mitt folk och frambära offer. 18 (H) Då fann de mig i templet när jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 19 Men där fanns några judar från Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig. 20 Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, 21 (I) om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
Paulus i fängelse
22 Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet." 23 (J) Han befallde officeren att hålla Paulus i förvar men samtidigt ge honom viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att hjälpa honom.
24 Några dagar senare kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla[d], som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus. 25 (K) Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig." 26 Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.
27 (L) När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus.[e] Och då Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus bli kvar i fängelset.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation