M’Cheyne Bible Reading Plan

Jakob förbereder mötet med Esau

32 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. ^2 (A) När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim^[a].

³ Jakob skickade budbärare^[b] framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark^{[c] 4} och befallde dem: ”Så här ska ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. ⁵ Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon.”

⁶ När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: ”Vi träffade din bror Esau, och han kommer emot dig med fyrahundra man.” ⁷ Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror ⁸ och sade: ”Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan.”

^9 (B) Och Jakob bad: ”Herre, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så ska jag göra dig gott. ¹⁰ Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. ¹¹ Rädda mig från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig och mödrarna och barnen. ^12 (C) Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.”

¹³ Jakob stannade där den natten. Från sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: ¹⁴ tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, ¹⁵ trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl. ¹⁶ Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: ”Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna.”

¹⁷ Sedan befallde han den som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? ¹⁸ så ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss.” ¹⁹ Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: ”Som jag har sagt er ska ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. ²⁰ Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss.” Han tänkte nämligen: ”Jag vill beveka honom med gåvorna som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl.” ²¹ Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.

Jakob kämpar vid Jabbok

²² Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe^[d]. ²³ Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde. ^24 (D) Och Jakob blev ensam kvar.

Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. ²⁵ När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. ²⁶ Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” ²⁷ Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” ^28 (E) Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel^[e], för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”

^29 (F) Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.

^30 (G) Jakob kallade platsen Peniel^[f], för han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.” ³¹ När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.

³² Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.

3 ^(A) En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. ² De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. ³ Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." ⁴ Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. ⁵ Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.

⁶ Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna^[a] för att döda honom.

Stora skaror följer Jesus

^7 (B) Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, ^8 (C) Jerusalem, Idumeen^[b] och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.

⁹ Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, ¹⁰ för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. ^11 (D) När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" ^12 (E) Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser tolv apostlar

^13 (F) Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴ Han utsåg tolv som han kallade apostlar^[c]. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika ¹⁵ och ha makt att driva ut onda andar. ^16 (G) Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus^[d], ^17 (H) Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges^[e], det betyder Åskans söner – ¹⁸ dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten^{[f] 19} och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Jesu gärning eller Satans

²⁰ Sedan kom Jesus hem^[g]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. ²¹ När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.

^22 (I) De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul^[h]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." ^23 (J) Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? ²⁴ Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵ och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. ²⁶ Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.

²⁷ Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.

^28 (K) Jag säger er sanningen^[i]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. ²⁹ Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." ³⁰ De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

^31 (L) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. ³² Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." ³³ Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" ³⁴ Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. ^35 (M) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Judarna får försvara sig

8 ^(A) Samma dag gav kung Ahasveros till drottning Ester det hus som hade tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, för Ester hade berättat vad han betydde för henne. ^2 (B) Kungen tog av sig signetringen, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den till Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.

³ Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan som han hade tänkt ut mot judarna. ^4 (C) Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen. ^5 (D) Hon sade: ”Om kungen finner för gott, och om jag funnit nåd inför honom och det är rimligt inför kungen och om jag är till behag för honom, låt då en skrivelse gå ut för att återkalla breven med den plan som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev att förgöra judarna i kungens alla provinser. ^6 (E) Hur skulle jag klara av att se den olycka som annars drabbar mitt folk? Ja, hur skulle jag klara att se mina landsmän förgöras?”

⁷ Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: ”Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han hängts på en påle därför att han ville bära hand på judarna. ^8 (F) Skriv nu ni i kungens namn en skrivelse om judarna så som ni finner lämpligt, och förse den med kungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i kungens namn och försedd med kungens sigill kan inte återkallas.”

^9 (G) Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden^[a], månaden Sivan, tillkallades kungens skrivare och en skrivelse utfärdades helt enligt Mordokajs befallning till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, hundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk. ¹⁰ Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.

Därefter sände han breven med kurirer till häst, ridande på springare från kungens egna stall. ¹¹ I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sina liv och förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror i varje folk och provins som angrep dem, även barn och kvinnor^[b], och att ta deras egendom som byte. ¹² På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar.^{[c] 13 (H)} En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender. ¹⁴ På kungens befallning gav sig kurirerna i väg på de kungliga springarna i stor brådska, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg.

¹⁵ Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig skrud av purpurrött och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa jublade man och var glad. ¹⁶ För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära. ^17 (I) I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet utgav sig för att vara judar^[d], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.

Gud har alltid rätt i sin dom

3 Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen? ^2 (A) Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.

^3 (B) För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet? ^4 (C) Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig.^[a]

^5 (D) Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede? ^6 (E) Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen?

⁷ Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? ^8 (F) Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.

Inför Gud är alla syndare

^9 (G) Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. ¹⁰ Som det står skrivet:^[b]

^19 (I) Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. ^20 (J) Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

Förklarad rättfärdig i Kristus

^21 (K) Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, ^22 (L) en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus^[g] för alla som tror. Här finns ingen skillnad. ^23 (M) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ^24 (N) och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. ^25 (O) Honom har Gud ställt fram som en nådastol^[h] genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet^[i], eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. ²⁶ I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

^27 (P) Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. ^28 (Q) Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹ Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ^30 (R) lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

^31 (S) Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.