M’Cheyne Bible Reading Plan
Floden upphör
8 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. 2 Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. 3 Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter hundrafemtio dagar började det avta. 4 Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen[a]. 5 Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.
6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken 7 och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, tills vattnet hade torkat bort från jorden. 8 Sedan lät han en duva[b] flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. 9 Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10 Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. 11 Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12 Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.
13 Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. 14 Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. 15 Då talade Gud till Noa och sade: 16 ”Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. 17 (A) Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden.”
18 Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. 19 Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.
Noas offer och Herrens löfte
20 Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 21 (B) När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: ”Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.
22 Så länge jorden består
ska sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig upphöra.”
Jesus botar en spetälsk
8 När han gick ner från berget följde stora skaror efter honom. 2 (A) Då kom en spetälsk[a] fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 3 Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.
4 Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
En hednisk officers tro
5 (B) När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer[c] fram och bad honom: 6 "Herre, min tjänare[d] ligger förlamad där hemma i svåra plågor." 7 Jesus sade till honom: "Jag kommer och botar honom[e]." 8 Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."
10 När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11 (C) Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords[f] med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12 (D) Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder."
13 Till officeren sade Jesus: "Gå. Så som du trott ska det ske för dig." Och i samma stund blev hans tjänare frisk.
Jesus botar sjuka
14 (E) Jesus kom hem till Petrus hus och såg att Petrus svärmor låg sjuk i feber. 15 Han rörde vid hennes hand, och då släppte febern. Hon steg upp och betjänade honom.
16 (F) När det blev kväll kom man till honom med många besatta. Och han drev ut de onda andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, 17 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar.[g]
Lärjungaskapets krav
18 När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. 19 (G) Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare[h], jag vill följa dig vart du än går." 20 Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen[i] har ingenstans att vila sitt huvud."
21 En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far[j]." 22 Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda[k] begrava sina döda."
Jesus stillar stormen
23 (H) Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. 24 Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. 25 De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" 26 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. 27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!"
Jesus botar två besatta
28 (I) När Jesus kom över till gadarenernas område[l] på andra sidan sjön, möttes han av två besatta[m] som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
30 En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.
33 De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. 34 Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.
Huvudmännen som följde med Esra
8 (A) Dessa var de huvudmän för familjerna som under kung Artashastas regering lämnade Babel tillsammans med mig och som här nämns efter sina släkter:
2 Av Pinehas söner Gershom,
av Itamars söner Daniel,
av Davids söner Hattush 3 av Shekanjas söner,[a]
av Paroshs söner, Sakarja och 150 män som upptogs i släktregistret med honom,
4 av Pahat-Moabs söner Eljoenaj, Serajas son, och med honom 200 män,
5 av Shekanjas söner Jahaziels son och med honom 300 män,
6 av Adins söner Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män,
7 av Elams söner Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män,
8 av Shefatjas söner Sebadja, Mikaels son, och med honom 80 män,
9 av Joabs söner Obadja, Jehiels son, och med honom 218 män,
10 av Shelomits söner Josifjas son och med honom 160 män,
11 av Bebajs söner Sakarja, Bebajs son, och med honom 28 män,
12 av Asgads söner Johanan, Hackatans son, och med honom 110 män,
13 av Adonikams söner några som kom senare och som hette Elifelet, Jegiel och Shemaja, och med dem 60 män, 14 av Bigvajs söner Utaj och Sabbud och med dem 70 män.
Resan från Babel till Jerusalem
15 Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och vi slog läger där i tre dagar. Men när jag såg närmare på folket och prästerna fann jag inga leviter där.
16 Då sände jag bud efter huvudmännen Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam och lärarna Jojarib och Elnatan. 17 Jag befallde dem att gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade ord i deras mun att säga till Iddo och hans bror och till tempeltjänarna i Kasifja, för att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 18 (B) Eftersom vår Guds goda hand var över oss sände de till oss en förståndig man, en ättling till Mahli som var son till Levi, Israels son, liksom Sherebja med hans söner och bröder, 18 män, 19 vidare Hashabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes bröder och deras söner, 20 män. 20 Dessutom sände de 220 av tempeltjänarna som alla var inskrivna med namn, sådana som David och hans hövdingar utsett till leviternas tjänst.
21 Vid floden Ahava utlyste jag en fasta för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar. 22 Jag skämdes nämligen för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt till kungen: ”Vår Guds hand är över alla som söker honom och låter det gå dem väl, men hans makt och hans vrede drabbar alla som överger honom.” 23 Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.
24 Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Sherebja och Hashabja och med dem tio av deras bröder. 25 (C) Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen och hans rådgivare och furstar och alla israeliterna där hade gett till vår Guds hus. 26 Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld, 27 20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker,[b] samt två kärl av fin glänsande koppar, dyrbara som guld. 28 Jag sade till dem: ”Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. 29 (D) Vaka över det och bevara det tills ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer.” 30 Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda silvret och guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.
31 Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden[c] för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen. 32 När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar. 33 Men på fjärde dagen vägde man upp silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och det överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jeshuas son, och Noadja, Binnujs son. 34 Allt överlämnades efter antal och vikt, och samtidigt nertecknades hela vikten.
35 (E) De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud tolv tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. 36 (F) De överlämnade kungens förordning till kungens satraper[d] och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.
Församlingen förföljs och skingras
8 (A) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. 2 Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.
3 (B) Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
Filippus i Samaria
4 (C) De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. 5 (D) Filippus[a] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. 6 De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: 7 (E) från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. 8 (F) Och det blev stor glädje i den staden.
9 (G) Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi[b] och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, 10 och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" 11 De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. 12 Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.
Apostlabesök i Samarien
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 (H) Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
18 Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19 och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." 20 (I) Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! 21 (J) Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. 22 Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta. 23 (K) Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band." 24 Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."
25 Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.
Den etiopiske hovmannen
26 En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."[c] 27 [d]Filippus reste sig och gick.
Då kom en etiopisk hovman[e] som var eunuck[f] och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.[g] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."
30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa[h] profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31 Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32 [i]Stället i Skriften som han läste var detta:[j]
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
33 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort[k]
från jorden?
34 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.
36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"[l] 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.
40 (L) Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.[m]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation