Old/New Testament
Domsord över Israels fiender
9 En profetia, Herrens ord mot Hadraks land. I Damaskus skall det slå ner, ty Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon, där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som orenlighet på gatan. 4 Men se, Herren skall göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet och hon skall förtäras av eld.
5 Askelon skall se det och frukta,
Gaza skall darra av ångest,
liksom Ekron, ty dess hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Askelon kommer ingen att bo.
6 Ett oäkta folk skall bo i Asdod,
och filisteernas stolthet skall jag utrota.
7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun
och styggelsen från deras tänder,
då skall också av dem bli en kvarleva åt vår Gud,
de skall bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk skall bli som jebusiterna.
8 Jag skall slå upp mitt läger omkring mitt hus,
mot härar och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare skall längre komma över dem,
ty jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions konung kommer
9 Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.
10 Jag skall utrota vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar skall utrotas,
och han skall tala frid till hednafolken.
Hans herravälde skall nå från hav till hav,
och från floden intill jordens yttersta gränser.
Befrielse genom förbundsblodet
11 När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull
befria dina fångar från hålan där inget vatten finns.
12 Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag skall ge er dubbelt igen.
13 Ty jag skall spänna Juda som min båge
och lägga Efraim som pil på den,
jag skall väcka upp dina söner, du Sion,
mot dina söner, du Javan,[a]
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren skall uppenbara sig över dem
och som en blixt skall hans pil fara ut.
Herren, Herren skall blåsa i hornet,
och med söderns stormar skall han dra fram.
15 Herren Sebaot skall beskydda dem.
De skall sluka sina fiender
och trampa slungstenarna under fötterna.
De skall dricka och föra oväsen som av vin.
De skall fyllas som en offerskål, som altarets hörn.
16 Herren, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen,
ty de är hans hjord, hans folk.
De är ädelstenar i en krona,
strålande över hans land.
17 Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män skall blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Herren har omsorg om sitt folk
10 Bed Herren om regn i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
skurar av regn ger han människorna,
gröda på marken åt var och en.
2 Men husgudarna talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort likt en fårhjord.
De lider nöd, ty de har ingen herde.
3 Mot herdarna är min vrede upptänd,
och ledarna[b] skall jag straffa.
Herren Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus,
och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda skall hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt vad styresman heter.
5 De skall likna hjältar
som under striden trampar ner smuts på gatan.
Ja, de skall strida, ty Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar skall komma på skam.
6 Jag skall ge styrka åt Juda hus
och Josefs hus skall jag frälsa.
Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem,
och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem.
Ty jag är Herren, deras Gud, jag skall bönhöra dem.
7 Efraims män skall bli som hjältar,
deras hjärtan skall glädja sig som av vin.
Deras barn skall se det och bli glada,
deras hjärtan skall fröjda sig i Herren.
8 Jag skall vissla på dem och föra dem samman,
ty jag har befriat dem.
De skall bli lika talrika som förut.
9 När jag planterar dem bland folken
skall de tänka på mig i fjärran land.
De skall få leva med sina barn och komma åter.
10 Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land,
och från Assur skall jag samla dem.
Till Gileads land och till Libanon skall jag föra dem,
och där skall inte finnas utrymme nog för dem.
11 Han skall dra fram genom ett hav av nöd,
havets vågor skall han näpsa,
och alla Nilflodens djup skall torka ut.
Assurs stolthet skall brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 Jag skall göra dem starka i Herren,
och i hans namn skall de gå fram,
säger Herren.
De härliga trädens fall
11 Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress,
ty cedern har fallit,
de härliga träden är skövlade.
Jämra er, ni Basans ekar,
ty skogen, den ogenomträngliga, är fälld.
3 Hör herdarnas jämmer,
när deras härlighet skövlas!
Hör de unga lejonens vrål,
när Jordans härlighet skövlas!
De två herdarna
4 Så sade Herren, min Gud: "Bli en herde för slaktfåren, 5 ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem. 6 Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger Herren. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra." 10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var Herrens ord. 12 Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. 13 Och Herren sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och Herren sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde. 16 Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."
17 Ve över den ovärdige herden
som överger sin hjord.
Må ett svärd träffa hans arm
och hans högra öga.
Må hans arm helt förtvina
och hans högra öga helt förmörkas.
Jerusalems räddning och fiendernas undergång
12 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: 2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet. 5 Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom Herren Sebaot som är deras Gud."
6 På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger. 7 Herren skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet. 8 På den dagen skall Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste[c] bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom Herrens ängel framför dem.
Veklagan över den genomstungne
9 På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11 På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset.[d] 12 Landet skall sörja, var släkt för sig:
Davids hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
Natans hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
13 Levi hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
Simeis släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
och deras kvinnor för sig.
Kristi seger över Satan
20 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.
4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
7 Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. 9 De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
Den slutliga domen
11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet[a] gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln