Old/New Testament
Befallning att bygga Herrens hus
1 I kung Darejaves andra regeringsår, i sjätte månaden, på första dagen i månaden,[a] kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: "Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp Herrens hus." 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 Är det då tid för er
att själva bo i panelade hus,
medan detta hus[b] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men släcker inte törsten.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får inkomst
har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 Gå upp till bergen,
hämta trävirke
och bygg upp mitt hus,
så skall jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev litet.
Och när ni förde det hem,
då blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
Därför att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni har bråttom,
var och en med sitt eget hus.
10 Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka sin gröda.
11 Jag har kallat på torka
att komma över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden alstrar,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, med hela kvarlevan av folket, lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren, deras Gud, hade sänt honom, och folket fruktade Herren. 13 Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: "Jag är med er, säger Herren." 14 Och Herren uppväckte en iver hos Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus. 2 1 Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.[c]
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden,[d] kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket:
4 Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som vore det ingenting i era ögon?
5 Men var nu frimodig, du Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son,
var frimodiga, alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, ty jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 Detta löfte gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Frukta inte!
7 Så säger Herren Sebaot:
Inom kort skall jag än en gång komma himlen och jorden,
havet och det torra att skaka.
8 Jag skall skaka om alla hednafolk
och alla folkens skatter skall komma hit.
Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet,
säger Herren Sebaot.
10 Den kommande härligheten hos detta hus
skall bli större än den förra,
säger Herren Sebaot,
och på denna plats skall jag ge frid,
säger Herren Sebaot.
Ny välsignelse
11 På tjugofjärde dagen i den nionde månaden av Darejaves andra regeringsår[e] kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:
12 Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger: 13 "Om någon bär heligt kött i fliken av sin mantel och så med fliken rör vid något bakat eller kokt, vid vin eller olja eller vid någon annan mat, blir då detta heligt?" Prästerna svarade: "Nej." 14 Åter frågade Haggai: "Om den som har blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?" Prästerna svarade: "Ja, det blir orent." 15 Då sade Haggai:
"Så är det med detta folk,
så är det med detta hednafolk
inför mig, säger Herren,
ja, så är det med allt vad deras händer gör:
Vad de där offrar är orent.
16 Lägg nu noga märke till det som sker,
från denna dag och framöver!
Innan man lagt sten på sten till Herrens tempel,
hur var det då?
17 Om någon kom till en sädesskyl som skulle ge tjugo mått,
gav den endast tio,
om någon kom till vinpressen för att ösa upp femtio kärl,
gav den endast tjugo.
18 Jag slog er med sot och rost
och alla era händers verk med hagel,
och ändå vände ni er inte till mig,
säger Herren.
19 Lägg noga märke till det som sker
från denna dag och framöver,
från den tjugofjärde dagen i nionde månaden,
från den dag då grunden lades till Herrens tempel.
20 Finns någon säd ännu kvar i kornboden?
Nej, och varken vinstocken eller fikonträdet,
varken granatträdet eller olivträdet
har ännu burit någon frukt.
Men från denna dag skall jag välsigna."
Serubbabel - Herrens signetring
21 Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade: 22 Säg till Serubbabel, Juda ståthållare:
Jag skall komma himlen och jorden att skaka.
23 Jag skall omstörta kungatroner
och göra hednarikenas makt om intet.
Jag skall välta omkull vagnarna och dem som kör dem,
och hästarna med sina ryttare skall störta.
Den ene skall falla för den andres svärd.
24 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Sealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger Herren Sebaot."
Domen över den stora skökan
17 En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som tronar på många vatten.[a] 2 Jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och dess invånare har blivit berusade av hennes otukts vin." 3 I anden förde han mig då bort till en öken. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 4 Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 5 På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad.
7 Och ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret, som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok från världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.
9 Detta är det sinne som ger vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har ännu inte kommit, och när han kommer får han bli kvar bara en kort tid. 11 Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot sin undergång. 12 Och de tio hornen du såg är tio kungar, som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att regera som kungar under en enda timme. 13 De behärskas av ett och samma sinne och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret. 14 De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung."
15 Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk. 16 Och de tio hornen som du såg och vilddjuret, de kommer att hata skökan och göra henne utblottad och naken. De skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Ty Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets tjänst, till dess Guds ord går i uppfyllelse. 18 Och kvinnan som du såg är den stora staden, som regerar över kungarna på jorden."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln