Old/New Testament
Den flygande bokrullen
5 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred." 3 Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har låtit den gå ut, säger Herren Sebaot,
för att den skall komma in i tjuvens hus
och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn.
Den skall stanna där i huset
och fräta upp det med trävirke och stenar."
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som kommer fram."
6 "Vad är det?" frågade jag. "Det är en sädeskorg" svarade han och tillade: "Så förhåller det sig med dem i hela landet." 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och en kvinna satt mitt i korgen. 8 Han sade: "Detta är ondskan." Och han stötte åter ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte därefter upp ögonen och såg, och se, två kvinnor kom fram, och vinden tog tag i deras vingar, ty de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: "Vart skall de föra korgen?" 11 Han svarade mig: "Till Sinears land[a] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt skall hon sättas ner på sin plats."
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" 5 Ängeln svarade mig: "Det är himlens fyra vindar[b] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet." 7 När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: "Ge er av, far ut över jorden!" Och de for ut över jorden. 8 Och han ropade på mig och sade: "Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[c] i nordlandet."
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel. 11 Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 Och du skall säga till honom: "Så säger Herren Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen.[d]
Under honom skall det gro,
och han skall bygga Herrens tempel.
13 Ja, det är han som skall bygga Herrens tempel.
Han skall vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst skall han vara på sin tron,
och frid skall råda mellan båda.
14 Kronorna skall finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder Herrens, er Guds, röst."
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden,[e] som är månaden Kislev.
2 Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?" 4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 "Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"
Folkets ohörsamhet
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 Så säger Herren Sebaot:
"Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse,
främlingen och den fattige
och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."
11 Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 "Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Den framtida välsignelsen över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Sion med stor iver,
med stor vrede nitälskar jag för henne.
3 Så säger Herren:
Jag skall vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem skall kallas "sanningens stad"
och Herren Sebaots berg "det heliga berget".
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall gamla män och kvinnor
finnas på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator skall vara fulla
av pojkar och flickor som leker där.
6 Så säger Herren Sebaot:
Även om det kan te sig alltför underbart
för kvarlevan av detta folk i de dagarna,
skall det därför te sig alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem,
de skall vara mitt folk
och jag skall vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i de här dagarna
hör dessa ord från de profeter
som talade på den tid då grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas upp.
10 Ty före den tiden
hade varken människor eller djur lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina ovänner,
vare sig han gick ut eller in
ty jag vände alla människor mot varandra.
11 Men nu vill jag inte längre vara som i gångna dagar mot kvarlevan av detta folk,
säger Herren Sebaot.
12 Ty nu skall friden ge utsäde,
vinstocken ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag skall låta kvarlevan av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse bland hednafolken,
så skall ni nu, då jag frälst er,
bli en välsignelse.
Frukta inte, fatta mod!
14 Ty så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att straffa er, när era fäder väckte min vrede säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid beslutat att vända om för att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Frukta inte!
16 Men detta är vad ni skall göra:
Tala sanning med varandra,
döm i era portar rätta domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
ty allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden
skall för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
ja, till glada högtider.
Och sanning och frid
skall ni älska.
Hedningarnas frälsning
20 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga:
"Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot,
jag själv skall också gå."
22 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma
och söka Herren Sebaot i Jerusalem,
och de skall åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."
Halleluja
19 Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga:
"Halleluja![a] Frälsningen och äran
och makten tillhör vår Gud,
2 ty sanna och rättfärdiga är hans domar.
Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden
med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne
för sina tjänares blod."
3 Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra väsendena föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen. De sade: "Amen. Halleluja!" 5 Och från tronen kom det en röst som sade:
"Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom,
både små och stora."
6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja! Herren vår Gud,
den Allsmäktige, har blivit konung.
7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran.
Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg."
Linnetyget är de heligas rättfärdighet.
9 Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." 10 Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Ryttaren på den vita hästen
11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".[b] 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. 15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."
17 Och jag såg en ängel stå i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar, som flyger högst uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora." 19 Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. 21 De andra dödades med ryttarens svärd, som går ut ur hans mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln