Old/New Testament
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Stå upp och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 Hör Herrens anklagelser, ni berg,
lyssna ni jordens fasta grundvalar!
Ty Herren anklagar sitt folk,
med Israel vill han gå till rätta.
3 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och på vilket sätt har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,
ur träldomshuset befriade jag dig.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig.
5 Mitt folk, kom ihåg vad Balak,
kungen i Moab, hade i sinnet
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var mellan Sittim och Gilgal
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga gärningar.
6 Med vad skall jag komma inför Herren
och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden?
Skall jag träda fram inför honom med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 Gläds Herren åt bockar i tusental,
åt oljeströmmar i tiotusental?
Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse,
min livsfrukt till syndoffer för min själ?
8 Han har kungjort för dig,
o människa, vad gott är.
Vad begär väl Herren av dig
annat än att du gör det som är rätt,
att du älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
Israels skuld och straff
9 Hör, hur Herren ropar till staden!
Den som är vis ger akt på ditt namn.
Hör om straffet och vem han är som har bestämt det.
10 Finns det ännu i den ogudaktiges hus
skatter som förvärvats genom orätt,
eller ett alltför litet efa-mått, värt att förbannas?
11 Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden är fulla av våld,
och de som bor där talar lögn
och har en falsk tunga i sin mun,
13 måste jag slå dig med sår som inte läks
och lägga dig i ruiner för dina synders skull.
14 Du skall äta men inte bli mätt,
hunger skall plåga dig.
Vad du skaffar undan skall du inte kunna rädda,
och vad du räddar skall jag ge åt svärdet.
15 Du skall så men inte få skörda,
du skall pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
Du skall pressa ut druvmust
men inte få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar
och allt vad Ahabs hus har gjort.
Ni följer deras råd.
Därför skall jag göra dig till ett öde land
och invånarna i staden till hån.
Ja, mitt folks förakt skall ni få bära.
Israels förfall och nöd
7 Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
2 De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
3 Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 Tro inte på någon vän,
lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
måste du vakta din muns dörrar.
6 Ty sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj till fiender.
Israels upprättelse
7 Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
8 Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
är Herren mitt ljus.
9 Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
och jag skall se hans rättfärdighet.
10 Min fiende skall se det
och täckas av skam,
han som sade till mig:
"Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
hur han trampas ner som smuts på gatan.
11 En dag skall dina murar byggas upp.
På den dagen skall dina gränser vidgas.
12 På den dagen skall man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Men jorden skall bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
15 Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
16 Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
17 De skall slicka stoftet som ormar,
likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.
18 Vem är en Gud som du,
som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse
för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
19 Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed lovade våra fäder
i forntidens dagar.
Vilddjuret från havet
13 Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 2 Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet. 3 Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det, 4 och man tillbad draken, därför att han hade gett sin makt åt vilddjuret. Och man tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?"
5 Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. 6 Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 7 Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. 8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. 9 Den som har öron må höra. 10 Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.
Vilddjuret från jorden
11 Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 12 Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. 13 Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14 Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. 15 Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. 16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln