Old/New Testament
1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.
Hoseas äktenskap och barn
2 Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom:
"Gå och skaffa dig en sköka till hustru
och skaffa dig barn till en sköka,
ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren."
3 Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. 4 Herren sade till honom:
"Ge honom namnet Jisreel,
ty när ännu en liten tid har gått
skall jag straffa Jisreels blodskulder
på Jehus hus
och göra slut på kungadömet i Israel.
5 Och det skall ske på den dagen
att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal."
6 Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom:
"Ge henne namnet Lo-Ruhama,[a]
ty jag skall inte mer
förbarma mig över Israels hus,
utan jag skall förkasta[b] dem.
7 Men över Juda hus skall jag förbarma mig
och jag skall frälsa dem genom Herren, deras Gud.
Men jag skall inte frälsa dem
genom båge och svärd eller krig
och inte genom hästar och ryttare."
8 Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. 9 Då sade han:
10 Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand,
som inte kan mätas,
ej heller räknas.
Och det skall ske att på den plats
där det sades till dem:
"Ni är inte mitt folk",
skall det sägas till dem:
"Ni är den levande Gudens barn".
11 Juda barn och Israels barn skall förenas
och sätta ett enda huvud över sig
och de skall dra upp ur landet.
Ty stor skall Jisreels dag vara.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.
2 Gå till rätta med er mor, gå till rätta.
Ty hon är inte min hustru,
och jag är inte hennes man.
Må hon skaffa bort sin otukt från sig
och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.
3 Annars skall jag klä av henne naken,
och låta henne stå där
sådan hon var den dag då hon föddes.
Jag skall göra henne lik en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och låta henne dö av törst.
4 Hennes barn skall jag inte förbarma mig över
eftersom de är barn till en sköka.
5 Ty deras mor var en otrogen kvinna,
hon som födde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade:
"Jag vill följa efter mina älskare
som ger mig min mat och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck."
6 Se, därför skall jag stänga
din väg med törnen.
Jag skall resa en mur framför henne,
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare,
skall hon inte få fatt på dem.
När hon söker dem,
skall hon inte finna dem.
Då skall hon säga:
"Jag vill gå tillbaka till min förste man,
för jag hade det bättre då än nu."
8 Men hon har inte förstått,
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver,
likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av.
9 Därför skall jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin
när stunden kommer.
Jag skall ta bort min ull och mitt lin,
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu skall jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen skall rädda henne ur min hand.
11 Jag skall göra slut på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader och sabbater
och på alla hennes högtider.
12 Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
"De är min lön
som mina älskare har gett mig."
Jag skall göra dem till en vildmark,
och markens djur skall äta av dem.
13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 Därför skall jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar
och göra Akors dal till en hoppets port.
Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.
16 Det skall ske på den dagen,
säger Herren,
att du skall kalla mig: "Min man."
och inte mer kalla mig: "Min Baal."
17 Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun,
så att man inte mer skall komma ihåg deras namn.
18 På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och vad som hör till kriget
skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 Jag skall trolova dig med mig för evig tid,
ja, jag skall trolova dig med mig
i rättfärdighet och rätt,
i kärlek och barmhärtighet.
20 Jag skall trolova dig med mig i trohet,
och du skall så känna Herren.
21 Och det skall ske på den dagen,
att jag skall bönhöra, säger Herren,
jag skall bönhöra himlen,
och den skall bönhöra jorden,
22 och jorden skall bönhöra
säden, vinet och oljan,
och de skall bönhöra Jisreel.[e]
23 Jag skall plantera henne åt mig i landet.
Jag skall förbarma mig över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk."
Och de skall svara: "Du är min Gud."
Hoseas otrogna hustru
3 Herren sade till mig: "Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne som jag, Herren, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor."[f]
2 Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar silver och en homer och en letek korn. 3 Jag sade till henne: "Under lång tid skall du vara hos mig. Bedriv inte otukt och ge dig inte åt någon annan man. Jag skall vara hos dig."
4 Ty under lång tid skall Israels barn bli utan kung och furste,
utan offer och stoder och utan efod och husgudar.
5 Sedan skall Israels barn vända om och söka Herren, sin Gud,
och David, sin kung.
Med fruktan skall de söka Herren
och hans godhet i kommande dagar.
Herrens anklagelser mot Israel
4 Hör Herrens ord, ni Israels barn!
Ty Herren går till rätta med dem som bor i landet,
eftersom ingen sanning och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud finns i landet.
2 Man svär och ljuger,
mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott.
Man far våldsamt fram,
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 Därför sörjer landet,
och allt som lever där tynar bort,
både djuren på marken
och fåglarna under himlen,
till och med fiskarna i havet förgås.
4 Ingen skall anklaga eller gå till rätta med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar en präst.
5 Du skall komma på fall om dagen,
också profeten skall komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor skall jag förgöra.
6 Mitt folk går under
i brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap,
skall också jag förkasta dig,
så att du inte längre är min präst.
Du glömde din Guds undervisning,
därför skall också jag glömma dina barn.
7 Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig,
därför skall jag förvandla deras ära till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets missgärning.
9 Därför skall det gå prästen och folket lika.
Jag skall straffa dem för deras vägar,
och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
10 De skall äta men inte bli mätta,
bedriva otukt men inte föröka sig,
ty de har upphört att hålla sig till Herren.
11 Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.
12 Mitt folk frågar sin avgudabild av trä till råds
och hämtar svar från sin stav,
ty en otuktsande har fört dem vilse,
så att de bedriver otukt och överger sin Gud.
13 På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar och terebinter,
eftersom skuggan där är så behaglig.
Så blir era döttrar skökor
och era sonhustrur äktenskapsbryterskor.
14 Jag kan inte straffa era döttrar
för att de är skökor
eller era sonhustrur
för att de är äktenskapsbryterskor,
ty männen går själva avsides med horor
och offrar med tempelskökor.
Och folket, som ingenting förstår, går under.
15 Om du, Israel, vill bedriva otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Kom inte till Gilgal,
gå inte upp till Bet-Aven
och svär inte: "Så sant Herren lever."
16 Som en bångstyrig kviga spjärnar Israel emot.
Hur skall då Herren kunna föra dem i bet
som lamm på en stor äng?
17 Efraim står i förbund med avgudar
- låt honom vara!
18 Deras dryckenskap är omåttlig,
hejdlöst bedriver de sin otukt.
Landets sköldar[g] älskar skamliga ting.
19 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar,
och de skall komma på skam med sina offer.
1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. 3 Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.
Hälsning
4 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
7 Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom,
även de som har genomborrat honom,
och alla jordens stammar skall jämra sig över honom.
Ja, amen.
8 Jag är A och O,[a] säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
Människosonen uppenbarar sig
9 Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos,[b] för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 10 På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: 11 "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea." 12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. 14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. 16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.
17 När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.[c] 19 Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. 20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln