Old/New Testament
1 Profetia om Nineve, boken med elkositen Nahums syn.
Herrens vrede över Nineve
2 Herren är en nitälskande Gud och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
Herren tar hämnd på sina ovänner,
han har vrede i förvar åt sina fiender.
3 Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.
4 Han straffar havet och låter det torka ut,
alla floder låter han sina.
Då tynar Basan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.
5 Bergen darrar för honom
och höjderna smälter ner.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 Vem kan bestå inför hans förbittring,
vem kan uthärda hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna rämnar inför honom.
7 God är Herren,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem som flyr till honom.
8 Men med en störtflod förintar han
platsen där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
9 Vad ni än tänker ut mot Herren
skall han komma med fullständig ödeläggelse.
Nöden skall inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
skall de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot Herren,
en rådgivare i ondska.
Guds nåd över Juda
12 Så säger Herren:
"Hur starka och många de än är,
skall de ändå mejas ner och försvinna.
Jag har plågat dig,
men skall inte plåga dig mer.
13 Nu skall jag bryta sönder hans ok över dig,
dina band skall jag slita av."
14 Men om dig, Nineve, har Herren befallt:
"Det skall inte mer finnas några efterkommande med ditt namn.
Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bilder,
både skurna och gjutna.
Jag skall göra i ordning en grav åt dig,
ty du är ingenting värd."
15 Se, över bergen kommer han
som frambär gott budskap,
han som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften.
Ty den onde skall inte mer dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
Nineves fall
2 En folkförskingrare drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana utåt vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 Herren skall återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
ty plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar har färgats röda,
krigsmännen går klädda i scharlakan.
Vagnarna gnistrar av stålglans,
den dag han gör sig redo,
och man svingar sina spjut av cypress.
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
som blixtar far de i väg.
5 Han kommer ihåg sina väldiga kämpar.
De stapplar där de rusar fram.
De skyndar mot stadens murar
och skyddstaken görs redo.
6 Flodernas portar öppnas,
och palatset faller ihop.
7 Det är bestämt: Hon skall kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor skall sucka som duvor
och slå sig för bröstet.
8 Nineve var sedan gammalt som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
"Stanna! Stanna!"
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 Var är nu lejonens kula,
den plats där de unga lejonen åt sitt byte,
där lejonet och lejoninnan
och lejonungen strövade omkring,
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken tills ungarna fick nog,
dödade åt sina lejoninnor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med sönderrivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag skall låta dina vagnar gå upp i rök,
och dina unga lejon skall förtäras av svärd.
Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden,
och röster av dina sändebud skall inte mer höras.
Nineves övermod och straff
3 Ve dig, du blodstad, full av lögn,
uppfylld av våld,
du som aldrig upphör att plundra!
2 Hör, piskor smäller!
Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
vagnar rullar i väg.
3 Ryttare stormar fram,
svärden ljungar och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
4 Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev,
den vackra horan,
trolldomskonsternas mästarinna,
hon som sålde folken genom sitt horeri
och folkstammar genom sin trolldom.
5 Se, jag skall vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
och kungariken din skam.
6 Jag skall kasta avskyvärda ting på dig,
låta dig bli föraktad
och göra dig till ett skådespel.
7 Och det skall ske
att var och en som ser dig
skall fly från dig och säga:
"Nineve är ödelagt,
vem har medlidande med henne?"
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 Är du bättre än No-Amon,
hon som tronade vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
hon hade havet till vall
och vatten till mur.
9 Nubien och Egypten var hennes omätliga styrka,
puteer och libyer var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade i alla gathörn.
Man kastade lott om hennes ärade män,
och alla hennes stormän fängslades med kedjor.
11 Också du skall bli drucken
och gömma dig,
också du skall söka skydd mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd
med brådmogen frukt.
När man skakar dem faller fikonen
i munnen på den som vill äta.
13 Se, krigsfolket hos dig är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.
14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
Stig ner i leran och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 Där skall elden förtära dig
och svärdet utrota dig,
det skall sluka dig som gräsmaskar,
även om du är talrik som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän än himlens stjärnor,
fler än himlens stjärnor,
som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
dina befälhavare som gräshoppssvärmar.
De stannar i häckarna en kall dag.
När solen kommer fram flyr de bort
och sedan vet ingen var de finns.
18 Dina herdar har slumrat in,
du Assurs kung,
dina förnäma män ligger i ro.
Ditt folk är skingrat uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 Det finns ingen läkedom för din skada,
oläkligt är ditt sår.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig.
Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?
Lammet på Sions berg
14 Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. 2 Och från himlen hörde jag en röst som bruset av stora vatten oh dånet av en stark åska. Och det ljud jag hörde var som när harpospelare spelar på sina harpor. 3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. 4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 5 I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.
De tre änglarna
6 Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 7 Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
8 Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin." 9 En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, 10 han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn. 12 I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
13 Och jag hörde en röst från himlen säga: "Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem."
Skörden är mogen
14 Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära. 15 Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen." 16 Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades.
17 En annan ängel kom ut från templet i himlen. Också han hade en skarp skära. 18 Och en annan ängel, som hade makt över elden, kom ut från altaret. Han ropade med stark röst till ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna på jordens vinstock, ty dess druvor är mogna." 19 Och ängeln räckte då ut sin skära över jorden och skördade druvklasarna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20 Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna på en sträcka av ettusen sexhundra stadier.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln