Old/New Testament
4 Hör detta ord, ni Basans kor[a] på Samarias berg,
ni som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
ni som säger till era män:
"Tag hit, så att vi får dricka."
2 Herren, Herren har svurit vid sin helighet:
Se, dagar skall komma över er,
då man skall hämta upp er med metkrokar
och vad som är kvar av er med fiskkrokar.
3 Då skall ni söka er ut,
var och en genom närmaste öppning i muren,
och ni skall drivas bort till Harmon,
säger Herren.
Israels förhärdelse
4 Gå till Betel och bedriv er synd,
till Gilgal och bedriv än värre synd.
Bär på morgonen fram era slaktoffer,
på tredje dagen era tionden.
5 Förbränn syrat bröd till lovoffer,
lys ut frivilliga offer, ja, kungör dem.
Ty sådant älskar ni ju, ni Israels barn,
säger Herren, Herren.
6 Jag lät er gå med tomma magar[b] i alla era städer,
jag lät er sakna bröd på alla era orter.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
7 Jag höll tillbaka regnet för er,
när det ännu var tre månader kvar till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
En åker fick regn,
och den åker som inte fick regn torkade bort.
8 Två, tre städer stapplade bort till samma stad
för att få vatten att dricka,
utan att de kunde släcka sin törst.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
9 Jag lät er drabbas av sot och rost.
Era många trädgårdar och vingårdar,
era fikonträd och olivträd,
åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
10 Jag sände pest ibland er som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar bli tagna som byte.
Stanken av era fallna skaror
lät jag stiga upp och komma in i er näsa.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er,
liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand, ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
12 Därför skall jag göra så med dig, Israel,
och eftersom jag skall göra detta med dig,
så bered dig, Israel, att möta din Gud.
13 Ty se, han som danar bergen och skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder -
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
En klagosång och kallelse till omvändelse
5 Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus:
2 "Fallen är hon och kan inte mer stiga upp,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin egen mark.
Ingen finns som reser henne upp."
3 Ty så säger Herren, Herren:
Den stad som tusen brukade dra ut ifrån,
skall få hundra kvar,
och den som hundra brukade dra ut ifrån,
skall få tio kvar, för Israels hus.
4 Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig och ni skall leva.
5 Men sök inte Betel,
kom inte till Gilgal
och gå inte till Beer-Sheba,
ty Gilgal skall föras bort i fångenskap,
och av Betel skall inget bli kvar.
6 Sök Herren och ni skall leva.
Annars skall han komma över Josefs hus
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och slår ner rättfärdigheten till marken.
8 Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar djupa mörkret till morgon
och gör dagen mörk som natten,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jorden -
Herren är hans namn.
9 Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga,
så att fördärv drabbar befästa borgar.
10 De hatar den som i porten försvarar det rätta
och den som talar sanning avskyr de.
11 Hör därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men skall inte få dricka vin från dem.
12 Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
ty det är en ond tid.
14 Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
så som ni säger att han är.
15 Hata det onda och älska det goda
och låt rätten härska i porten.
Kanske skall Herren, härskarornas Gud,
vara nådig mot Josefs kvarleva.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall klagan höras,
och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!".
Mannen på åkern skall man uppmana till sorg,
och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
17 I alla vingårdar skall klagan höras,
ty jag skall gå fram mitt ibland er,
säger Herren.
Herrens dag
18 Ve dem som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker och inte ljus.
19 Det blir som när någon flyr för ett lejon,
men möter en björn,
och som, när han kommer hem,
stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer,
finner jag ingen glädje i dem,
era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller!
Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.
25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
ni av Israels hus?
26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun,[c] er guds stjärna,
era gudabilder som ni gjort åt er?
27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.
Folkets självsäkerhet och brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta bland förstlingsfolket,
dem som Israels hus brukar vända sig till!
2 Drag bort till Kalne och se efter,
gå därifrån till Stora Hamat
och far sedan ner till filisteernas Gat.
Är de bättre än rikena här,
eller är deras område större än ert område?
3 Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er,
men låter våldet härska hos er.
4 Ni vilar på soffor av elfenben
och sträcker lättjefullt ut er på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 Ni skrålar era visor till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med salvor av finaste olja,
men bekymrar er inte om Josefs skada.
7 Därför skall nu dessa
som de första föras bort i fångenskap.
Det blir slut med skrålet
från dem som lättjefullt sträcker ut sig.
8 Herren, Herren har svurit vid sig själv,
säger Herren, härskarornas Gud:
Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats.
Jag skall utlämna staden
med allt som finns i den.
9 Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö. 10 När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas."
11 Ty se, på Herrens befallning
skall det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
12 Springer hästar på klippor
eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo-Debar[d] och säger:
"Har vi inte genom vår egen styrka
intagit Karnajim?"[e]
14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.
De etthundrafyrtiofyra tusen
7 Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. 2 Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 "Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor." 4 Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar, 5 av Juda stam tolv tusen försedda med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 6 av Asers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, 7 av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 8 av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.
Den stora vita skaran
9 Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen,
och Lammet."
11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:
"Amen. Lovet och priset,
visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet
tillhör vår Gud i evigheternas evigheter.
Amen."
13 En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" 14 Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel[a] över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln