Old/New Testament

Uppmaning till omvändelse

1 I åttonde månaden^[a] av Darejaves andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:

² Herren var vred på era fäder. ³ Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. ⁴ Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: "Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar. Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger Herren.

Mannen på den röda hästen

⁷ På tjugofjärde dagen i elfte månaden,^[b] som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:

⁸ Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. ⁹ Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är." ¹⁰ Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som Herren har sänt att fara omkring på jorden." ¹¹ Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."

Herren skall trösta Sion

¹² Då sade Herrens ängel: " Herre Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år." ¹³ Herren svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord. ¹⁴ Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:

Hornen och smederna

¹⁸ Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var fyra horn. ¹⁹ Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem."

²⁰ Och Herren lät mig se fyra smeder. ²¹ Jag frågade: "Varför har dessa kommit och vad skall de göra?" Han svarade: "Där är de horn som skingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp huvudet. Men smederna har kommit för att förskräcka dem och slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Juda land, för att skingra dem som bor där."

Mannen med mätsnöret

2 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. ² Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli." ³ Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. ⁴ Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. ⁵ Och jag själv, säger Herren, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."

Den nya tiden för Israel och hednafolken

⁶ Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger Herren. ⁷ Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter. ⁸ Ty så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull^[c] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. ⁹ Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

¹⁰ Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger Herren. ¹¹ Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. ¹² Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.

¹³ Var stilla inför Herren, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.

Nya kläder för översteprästen

3 Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. ² Men Herren sade till Satan: " Herren skall straffa dig, Satan. Ja, Herren skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?"

³ Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. ⁴ Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Josua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder." ⁵ Då sade jag: "Sätt också en ren bindel på hans huvud." Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan Herrens ängel stod där.

⁶ Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: ⁷ "Så säger Herren Sebaot:

Löftet om Telningen

⁸ Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män skall vara ett tecken:

Ljusstaken av guld och de två olivträden

4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. ² Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. ³ Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra." ⁴ Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" ⁵ Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag. ⁶ Då sade han till mig:

¹¹ Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?" ¹² Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?" ¹³ Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre." ¹⁴ Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre."

Babylons fall

18 Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. ² Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. ³ Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx."

⁴ Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. ⁵ Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. ⁶ Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat. ⁷ Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx. Hon säger i sitt hjärta: Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva känna någon sorg. ⁸ Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.

⁹ Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne. ¹⁰ Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. ¹¹ Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster ¹² med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor, ¹³ vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra^[a] och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna. ¹⁴ Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.

¹⁵ Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: ¹⁶ Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. ¹⁷ På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd ¹⁸ och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? ¹⁹ Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd. ²⁰ Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

²¹ Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. ²² Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, ²³ och ingen lampas sken skall längre lysa i dig. Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda. ²⁴ I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."