Old/New Testament

Tempelkällan

47 Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret. ² Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan. ³ Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen. ⁴ Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna. ⁵ Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över. ⁶ Han sade till mig: "Har du sett det, du människobarn?" Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand. ⁷ När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden. ⁸ Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet.^[a] Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.

⁹ Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut.

¹⁰ Fiskare skall stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglajim, och hela den sträckan skall vara som ett enda fiskeläge. Det skall där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet.^[b]

¹¹ Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan skall tjäna till saltberedning. ¹² Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.

Det heliga landets gränser

¹³ Så säger Herren, Herren: Dessa är de gränser efter vilka ni skall utskifta landet som arvedel åt Israels tolv stammar. Josef skall ha två lotter. ¹⁴ Ni skall få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder skall detta land bli er arvedel.

¹⁵ Detta skall vara landets gräns på norra sidan: Från Stora havet längs Hetlonsvägen, där vägen går till Sedad, ¹⁶ Hamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, det mellersta Haser, som ligger vid Havrans gräns. ¹⁷ Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare allt längre norrut upp mot Hamats gräns. Detta är norra sidan.

¹⁸ På östra sidan skall gränsen börja mellan Havran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan. Från nordgränsen neråt till det östra havet, skall ni mäta ut den. Detta är östra sidan.

¹⁹ På sydsidan skall gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kadesh, längs bäcken fram till Stora havet. Detta är den södra gränsen. ²⁰ På västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.

²¹ Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. ²² Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. ²³ I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, Herren.

Fördelningen av landet

48 Detta är namnen på stammarna:

Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan - med Damaskus gräns i norr och längs med Hamat - där skall Dan ha en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom.

² Närmast Dans område skall Aser ha en lott från östra sidan till västra.

³ Närmast Asers område skall Naftali ha en lott från östra sidan till västra.

⁴ Närmast Naftalis område skall Manasse ha en lott från östra sidan till västra.

⁵ Närmast Manasses område skall Efraim ha en lott från östra sidan till västra.

⁶ Närmast Efraims område skall Ruben ha en lott från östra sidan till västra.

⁷ Närmast Rubens område skall Juda ha en lott från östra sidan till västra.

⁸ Närmast Juda område skall från östra sidan till västra sidan det område sträcka sig som ni skall ge som gåva till Herren. Ni skall som gåva ge 25 000 alnar i bredd och i längd lika mycket som en stamlott från östra till västra sidan. Helgedomen skall ligga där i mitten. ⁹ Det område ni ger som gåva åt Herren skall vara 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd. ¹⁰ Av detta heliga område, som ni ger som gåva skall ett stycke tillhöra prästerna, i norr 25 000 alnar, i väster 10 000 alnar i bredd, i öster likaså 10 000 alnar i bredd och i söder 25 000 i längd, och Herrens helgedom skall ligga där i mitten. ¹¹ Det skall tillhöra prästerna, dem av Sadoks söner som har blivit helgade och som har gjort tjänst åt mig och som inte for vilse som leviterna gjorde, när de övriga israeliterna for vilse. ¹² Därför skall en särskild del av den offergåva som avstyckats från landet tillhöra dem som ett högheligt område invid leviternas. ¹³ Men leviterna skall få ett område som motsvarar prästernas, i längd 25 000 alnar och i bredd 10 000, längden överallt 25 000 och bredden 10 000. ¹⁴ De får inte sälja eller byta bort något av det. De får heller inte på annat sätt överlåta det bästa av landet åt någon annan, ty det är helgat åt Herren.

¹⁵ Men de 5 000 alnar som blir över på bredden invid de 25 000 skall vara en allmänning för staden, dels att bo på, dels som utmark, och staden skall ligga där i mitten. ¹⁶ Detta är stadens mått: Norra sidan 4 500 alnar, södra sidan 4 500, på östra sidan 4 500 och västra sidan 4 500. ¹⁷ Staden skall ha en utmark som norrut sträcker sig 250 alnar, söderut 250, österut 250 och västerut 250 alnar. ¹⁸ Det som återstår av marken längs det heliga området blir 10 000 alnar österut och 10 000 västerut, och det sträcker sig utmed det heliga området. Avkastningen av detta område skall tjäna till föda åt stadens invånare. ¹⁹ Stadens arbetare från Israels alla stammar skall bruka det. ²⁰ Hela den del som ni skall avskilja skall vara 25 000 alnar långt och 25 000 brett och bilda en fyrkant. Ni skall överlämna denna heliga gåva till staden som dess egendom.

²¹ Fursten skall få vad som blir över på båda sidor om det heliga området och stadens område. Det gäller marken fram till det 25 000 alnar breda heliga området, ända till östra gränsen, och likaså västerut marken fram till det 25 000 alnar breda området, ända till västra gränsen. Båda dessa områden som går parallellt med stamlotterna skall tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen skall ligga mitt emellan dem. ²² Från leviternas område och från stadens område, som ligger mitt emellan furstens områden, skall det som ligger mellan Juda sydgräns och Benjamins nordgräns tillhöra fursten.

²³ Sedan följer de återstående stammarna. Först skall Benjamin ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁴ Närmast Benjamins område skall Simeon ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁵ Närmast Simeons område skall Isaskar ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁶ Närmast Isaskars område skall Sebulon ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁷ Närmast Sebulons område skall Gad ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁸ Närmast Gads område, på dess södra sida, skall gränsen gå från Tamar över Meribas vatten vid Kadesh och vidare till bäcken, fram till Stora havet.

²⁹ Detta är det land som ni genom lottkastning skall fördela till arvedel åt Israels stammar. Detta skall vara deras stamlotter, säger Herren, Herren.

³⁰ Följande utgångar skall staden ha: På norra sidan skall den mäta 4 500 alnar, ³¹ och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, skall tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port. ³² På östra sidan skall den också mäta 4 500 alnar, och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port. ³³ På samma sätt skall också den södra sidan hålla ett mått på 4 500 alnar och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port. ³⁴ Västra sidan skall mäta 4 500 alnar och ha tre portar: Den första är Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftalis port. ³⁵ Runtom skall staden mäta 18 000 alnar, och för all framtid skall dess namn vara: Här är Herren .

Guds barn

3 Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. ² Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. ³ Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.

⁴ Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. ⁵ Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. ⁶ Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

⁷ Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. ⁸ Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. ⁹ Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. ¹⁰ På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

¹¹ Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra ¹² och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. ¹³ Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. ¹⁴ Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. ¹⁵ Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. ¹⁶ Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. ¹⁷ Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

¹⁸ Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. ¹⁹ Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, ²⁰ vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. ²¹ Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, ²² och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. ²³ Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. ²⁴ Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.