Old/New Testament
Domsord över Juda och Israel
1 Herrens ord till morastiten Mika, vid den tid då Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, det han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör alla folk,
lyssna du jord och allt som är därpå.
Herren, Herren skall vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
3 Ty se, Herren träder ut ur sin boning,
han far ner och går fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vattnet när det störtar utför branten.
5 Allt detta sker för att Jakob har avfallit,
för att Israels hus har syndat.
Vem är skyldig till Jakobs avfall?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför skall jag göra Samaria till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag skall vräka hennes stenar ner i dalen,
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes utskurna avgudabilder skall krossas,
alla hennes skökogåvor skall brännas upp i eld,
alla hennes avgudar skall jag förstöra.
Ty genom skökolön har hon skaffat dem,
och skökolön skall de bli igen.
8 Över detta vill jag klaga och jämra mig,
jag vill gå utblottad och naken.
Jag vill yla som en schakal
och klaga som en struts.
9 Ty hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 Förkunna det inte i Gat,
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra
vältrar jag mig i stoftet.
11 Drag ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Safir!
De som bor i Saanan vågar sig inte ut.
Klagoljuden i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där.
12 De som bor i Marot våndas efter det goda,
ty en olycka har kommit från Herren
till Jerusalems port.
13 Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
ty det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 Därför skall du ge skiljebrev
åt Moreset-Gat.
Husen i Aksib har blivit som en lögn
för Israels kungar.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över er,
ni som bor i Maresa.
Ända till Adullam skall den komma,
Israels härlighet.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
ty de skall föras bort från dig.
Domsord över förtryckare och falska profeter
2 Ve dem som tänker ut fördärv och på sin bädd planlägger det som är ont.
Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket,
om det står i deras makt.
2 De har begär till åkrar och roffar dem åt sig,
till hus och lägger beslag på dem.
De använder våld mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 Därför säger Herren så:
Se, jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni skall inte kunna dra er hals ur det
och ni skall inte gå så stolta,
ty det blir en ond tid.
4 På den dagen
skall man stämma upp en nidvisa över er
och klaga i en klagosång.
Man skall säga:
"Vi är i grund förstörda.
Mitt folks arvslott ändrar han.
O, att han skulle rycka den ifrån mig,
åt förrädare ger han våra åkrar."
5 Därför kommer det inte att hos dig finnas någon
som får spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 "Sluta predika", så predikar de.
"Om sådant får man inte predika,
skall aldrig smädelserna ta slut!"
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Har hans gärningar visat något sådant?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 Mitt folks kvinnor driver ni ut
från de hem där de har sin glädje.
Från deras barn
tar ni min härlighet för alltid.
10 Stå upp och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga: "Jag kan profetera för dig
om vin och starka drycker",
då skulle han passa som profet
för detta folk.
Löfte om en befriare
12 Jag skall församla dig,
Jakob, ja, hela ditt folk.
Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel,
jag skall föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
så att det uppstår ett sorl av människor.
13 En som banar väg drar ut framför dem,
de bryter sig igenom och tågar fram,
genom porten vandrar de ut.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Förfallet bland Israels ledare och profeter
3 Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak att veta vad som är rätt?
2 Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och bryter sönder deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
så som man gör med kött som läggs i kitteln.
4 När de då ropar till Herren
skall han inte svara dem.
För det onda de gjort
skall han då dölja sitt ansikte för dem.
5 Så säger Herren om de profeter
som för mitt folk vilse,
om dem som ropar:
"Allt står väl till!"
så länge de har något att tugga med sina tänder.
Mot den som inte ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 Därför skall en natt utan syner komma över er,
och mörker utan spådomar.
Solen skall gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 Siarna skall stå med skam
och spåmännen blygas.
De skall alla täcka över sitt skägg,
ty inget svar kommer från Gud.
8 Men jag, jag är full av kraft,
av Herrens Ande, av rätt och styrka,
så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse,
för Israel hans synd.
9 Hör då detta,
ni hövdingar över Jakobs hus,
ni furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt,
och allt som är rakt gör ni krokigt,
10 ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren och säger:
"Är inte Herren mitt ibland oss?
Olycka skall inte drabba oss."
12 Därför skall Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen höjd.
De två vittnena
11 En mätstång som liknade en stav gavs åt mig med orden: "Stå upp och mät Guds tempel[a] och altaret och dem som tillber där inne. 2 Men utelämna templets yttre gård och mät den inte, eftersom den är given åt hedningarna, och den heliga staden skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader.[b] 3 Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg." 4 Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre. 5 Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet. 6 De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
7 Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem. 8 Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst. 9 Människor av olika folk och stammar och språk och folkslag ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav. 10 Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, ty dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden. 11 Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp, och de som såg dem blev skräckslagna. 12 Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 13 I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. De övriga greps av skräck och ärade himlens Gud. 14 Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.
Den sjunde basunen
15 Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:
"Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre
och hans Smorde, och han skall vara konung
i evigheternas evigheter."
16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:
"Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige,
du som är och som var, för att du har tagit makten,
din stora makt, och trätt fram som konung.
18 Folken vredgades, och din vredes dag har kommit,
tiden när de döda skall dömas och när du skall löna
dina tjänare profeterna och de heliga och dem som
fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem
som fördärvar jorden."
19 Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln