M’Cheyne Bible Reading Plan

David ber om bröd

21 David kom till staden Nov för att träffa prästen Achimelek och prästen blev förskräckt när han fick se honom.

”Varför är du ensam?” frågade han. ”Har du ingen med dig?” ² ”Kungen har sänt ut mig på ett uppdrag”, svarade David. ”Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats. ³ Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd eller vad du kan avvara.”

⁴ ”Jag har inget vanligt bröd”, svarade prästen. ”Här finns bara det heliga brödet^[a]. Men du kan ta det, om dina män har hållit sig borta från kvinnor.” ⁵ ”Ja, kvinnor har hållits borta från oss, som alltid när jag drar ut i strid^[b]”, svarade David. ”Manskapets utrustning är helgad även i vanliga uppdrag och ännu mer nu.”

⁶ Då gav prästen honom av det heliga brödet, eftersom det inte fanns annat än skådebrödet som hade legat inför Herren och som hade bytts ut mot färskt bröd. ⁷ Men en av Sauls tjänare, ledaren för hans herdar, edomiten Doeg, befann sig där då, för han var kvar hos Herren.

⁸ David frågade sedan Achimelek om han inte hade ett spjut eller ett svärd att ge honom. ”Jag fick inget vapen med mig, när jag i all hast blev tvungen att ge mig i väg på kungens uppdrag”, sa David. ⁹ ”Jo”, svarade prästen. ”Jag har det svärd som tillhörde filistén Goljat, honom som du dödade i Terebintdalen. Det är inlindat i tyg och ligger bakom efoden. Ta det om du vill! Jag har inget annat svärd.” ”Utmärkt!” svarade David. ”Hämta det åt mig! Bättre svärd finns inte.”

David spelar vansinnig

¹⁰ Sedan skyndade sig David därifrån. Han flydde bort från Saul till kung Akish i Gat.^{[c] 11} Men Akish män sa till honom: ”Är inte han Israels kung? Det var väl honom som folket hyllade genom att dansa och sjunga:

¹² David lade märke till deras ord och blev rädd för Akish, kungen i Gat. ¹³ Han började spela vansinnig. Han gjorde märken i dörrarna i stadsporten och lät spottet rinna ner i skägget. ¹⁴ Då sa kung Akish till sina män: ”Måste ni föra hit en galning? ¹⁵ Har vi inte nog med sådana redan? Måste ni släpa hit den där för att han ska visa sina galenskaper för mig? Varför skulle jag släppa in en sådan i mitt hus?”

David i Adullams grotta

22 David lämnade sedan Gat och flydde till Adullams grotta. När hans bröder och andra släktingar fick höra detta, gick de dit till honom. ² Men också andra började komma; människor i svårigheter och sådana som var skuldsatta och allmänt missnöjda och David blev deras ledare. Tillsammans var det omkring 400 män som samlades runt honom.

³ David gick också till Mispa i Moab och frågade kungen där: ”Kan mina föräldrar få stanna här under ditt beskydd tills jag vet vad Gud har för planer för mig?” ⁴ Sedan blev hans föräldrar kvar där under hela den tid som han vistades i bergfästet.

⁵ Men en dag sa profeten Gad till David att han skulle lämna sitt fäste och bege sig till Juda land. David gick då och kom till Heretskogen. ⁶ Nyheten om Davids ankomst nådde Saul då han satt under ett tamariskträd i Giva med spjutet i handen omgiven av alla sina män. ⁷ ”Lyssna nu, ni Benjamins män!” sa han till dem. ”Har Jishajs son kanske lovat er åkrar och vingårdar och befälsposter över tusen eller hundra man? ⁸ Är det därför ni har gaddat er samman mot mig? Inte en enda av er har någonsin talat om för mig att min egen son slutit förbund med Jishajs son. Ingen bryr sig så mycket om mig att han har upplyst mig om att min egen son har uppmanat min tjänare att lägga sig så här i bakhåll för mig.”

⁹ Då sa edomiten Doeg som var en av Sauls förmän: ”När jag var i Nov såg jag Jishajs son komma till Achimelek, Achituvs son. ¹⁰ Achimelek frågade Herren om vägledning för David och gav honom sedan proviant och filistén Goljats svärd.”

Saul avrättar åttiofem präster

¹¹ Kungen skickade omedelbart efter Achimelek, Achituvs son, och hela hans familj och alla prästerna i Nov. När de kom dit, ¹² sa Saul till dem: ”Lyssna på mig, Achituvs son!” ”Ja, herre”, svarade Achimelek. ¹³ ”Varför har du och Jishajs son sammansvurit er mot mig?” frågade Saul. ”Varför gav du honom mat och ett svärd och frågade Gud för hans räkning? Varför har du hjälpt honom att resa sig mot mig och lägga sig i bakhåll mot mig?”

¹⁴ ”Finns det någon bland alla dina tjänare som är så trogen som din svärson David?” svarade Achimelek. ”Han är ju befälhavare över din livvakt och en högt ärad medlem av ditt eget hushåll! ¹⁵ Det här var inte första gången jag rådfrågade Gud för hans skull! Min kung, anklaga inte mig, din tjänare och min familj för denna sak, för vi känner inte till någon sammansvärjning.”

¹⁶ ”Du ska dö, Achimelek, tillsammans med hela din familj!” sa kungen. ¹⁷ Sedan sa han till sina livvakter: ”Döda Herrens präster, för de har gaddat sig samman mot mig och ställt sig på David sida! De visste att han var på flykt undan mig och ändå berättade de det inte för mig!” Men kungens tjänare vägrade döda Herrens präster.

¹⁸ ”Då får du göra det”, sa kungen till Doeg. Och Doeg gjorde som kungen befallde och dödade den dagen åttiofem präster, alla iklädda efoder. ¹⁹ Sedan gick man till prästernas stad Nov och dödade alla där: män, kvinnor, barn och spädbarn och oxar, åsnor och får. ²⁰ Bara en av Achimeleks söner, en som hette Evjatar, undkom och lyckades fly till David.

²¹ När Evjatar berättade för David att Saul hade dödat Herrens präster, ²² sa David: ”Jag förstod det! När jag såg Doeg här, visste jag att han skulle underrätta Saul. Det är jag som är orsak till att hela din fars familj har dödats. ²³ Stanna nu här tillsammans med mig! Här är du säker. Han som vill döda dig är också ute efter mig.”

Paulus vädjar om enhet i församlingen

3 Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. ² Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, ³ eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? ⁴ Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?

⁵ Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.

⁶ Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. ⁷ Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. ⁸ Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. ⁹ Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.

Församlingen är Guds bygge

¹⁰ På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. ¹¹ Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. ¹² På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, ¹³ och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. ¹⁴ Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. ¹⁵ Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.

Förstör inte församlingen genom splittring

¹⁶ Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷ Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. ¹⁸ Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. ¹⁹ Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,^{[a] 20} och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”^{[b] 21} Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, ²² Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. ²³ Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff

(1:1—24:27)

Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet

1 I det trettionde året,^[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.

² Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, ³ kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.

⁴ Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall^[b]. ⁵ Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, ⁶ men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. ⁸ Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna^[c]. Alla fyra hade ansikten och vingar.

⁹ Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. ¹⁰ Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. ¹¹ Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. ¹² Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden^[d] gick, och de gick utan att vända sig. ¹³ Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.^[e] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. ¹⁴ De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

¹⁵ Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. ¹⁶ Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. ¹⁷ De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.

¹⁹ När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. ²⁰ De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. ²¹ När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. ²⁴ Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. ²⁵ En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.

²⁶ Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. ²⁷ Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. ²⁸ Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.

Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.

Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse

37 Av David.