M’Cheyne Bible Reading Plan

Herren straffar filistéerna

5 Filistéerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Even Haeser till Ashdod ² och ställde den i Dagons tempel bredvid guden Dagon. ³ Men när folket i staden nästa morgon steg upp, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte då upp honom igen på hans plats, ⁴ men när de steg upp morgonen därpå, låg Dagon igen framför Herrens ark. Hans huvud och händer hade slagits av och låg vid tröskeln, medan kroppen låg för sig. ⁵ Det är därför som varken Dagons präster eller någon annan ens idag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Ashdod.

⁶ Herrens hand vilade tungt över invånarna i Ashdod och de närliggande byarna: han ställde till förödelse bland dem och slog dem med bölder. ⁷ Och när folket förstod vad som höll på att hända, utropade de: ”Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre! Hans hand vilar tungt över oss och vår gud Dagon.” ⁸ De kallade dit filistéernas alla hövdingar och frågade dem vad de skulle göra med arken. Hövdingarna svarade att man skulle föra Israels Guds ark till Gat. Så fördes den till Gat. ⁹ Men när arken anlände dit, vilade Herrens hand över den staden och stor panik uppstod. Han slog alla, både ung och gammal, och de drabbades av bölder.

¹⁰ De förde därefter arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: ”De för hit Israels Guds ark för att döda oss!” ¹¹ Sedan kallade de dit filistéernas alla hövdingar och sa till dem att föra tillbaka Israels Guds ark till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Dödsskräcken hade nämligen redan drabbat hela staden, så tung vilade Herrens hand över den. ¹² De som inte dog fick svåra bölder och gråt och klagan steg mot himlen.

Filistéerna återlämnar arken

6 När Herrens ark varit i filistéernas land i sju månader, ² kallade filistéerna på sina präster och spåmän och frågade: ”Vad ska vi göra med Herrens ark? Hur ska vi bära oss åt för att sända den tillbaka?”

³ De svarade: ”Om ni vill sända Israels Guds ark tillbaka, ska ni inte sända den utan gåvor. Ni måste skicka med ett skuldoffer till honom. Då ska ni bli friska och kommer att förstå varför han inte släppt sitt grepp om er.”

⁴ ”Vad för slags skuldoffer ska vi skicka?” frågade de. Prästerna och spåmännen svarade: ”Skicka fem bölder och fem råttor gjutna i guld, lika många som filistéernas hövdingar. Samma plåga har ju drabbat alla, även era hövdingar. ⁵ Gör avbildningar av era bölder och av råttorna som fördärvar ert land och ge äran åt Israels Gud. Då släpper han kanske sitt grepp om er och era gudar och ert land. ⁶ Varför förhärdar ni er så som farao och egypterna gjorde? Han behandlade dem hårt och ville inte låta israeliterna gå. ⁷ Gör nu i ordning en ny vagn och spänn för två kor som nyligen har fått kalvar och aldrig har gått i ok och ta hem deras kalvar ifrån dem. ⁸ Ställ sedan Herrens ark på vagnen och bredvid den ett skrin med de gjutna råttorna och bölderna i guld och låt den gå. ⁹ Se efter noga: Om den går mot sitt eget område, till Bet Shemesh, då var det Herren som lät denna stora ondska drabba oss. Men om den inte gör det, då vet vi att det inte varit hans hand som slagit oss, utan att det hände av en slump.”

¹⁰ Männen följde instruktionerna. Två kor som nyligen kalvat spändes för en vagn och deras kalvar togs ifrån dem. ¹¹ Sedan ställde man Herrens ark och skrinet med guldföremålen på vagnen. ¹² Korna gick direkt ut på vägen mot Bet Shemesh och de råmade medan de gick. Filistéernas hövdingar följde dem ända till gränsen vid Bet Shemesh.

¹³ Invånarna i Bet Shemesh höll just på att skörda vete i dalen när de fick se arken komma och de fylldes av glädje när de såg den. ¹⁴ Vagnen rullade in på en åker som tillhörde Josua och där stannade den vid en stor sten. De högg upp virket från vagnen och offrade korna som brännoffer till Herren. ¹⁵ Leviterna lyfte ner arken och skrinet med guldföremålen och placerade dem på stenen. Den dagen offrade invånarna i Bet Shemesh brännoffer och slaktoffer till Herren.

¹⁶ Filistéernas fem hövdingar såg på allt detta och återvände sedan till Ekron samma dag.

¹⁷ De fem bölderna av guld hade filistéerna sänt som skuldoffer till Herren från Ashdod, Gaza, Ashkelon, Gat och Ekron. ¹⁸ Guldråttorna var lika många som de filistéiska städerna som de fem hövdingarna härskade över, befästa städer med kringliggande områden. Den stora stenen de ställde Herrens ark på står ännu i dag på Josuas åker i Bet Shemesh.

¹⁹ Men Herren dödade 50 070^[a] av männen i Bet Shemesh därför att de sett på arken och folket sörjde över att Herren hade dödat så många människor. ²⁰ ”Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud?” utropade de. ”Till vem kan vi sända arken härifrån?”

²¹ Sedan sände de budbärare till folket i Kirjat-Jearim och meddelade dem att filistéerna hade fört tillbaka Herrens ark. ”Kom och hämta arken!” bad de.

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. ⁹ När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från vreden. ¹⁰ Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, när vi nu är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.

¹¹ Men inte nog med det, vi är stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.

Adam och Kristus

¹² Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat. ¹³ Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag. ¹⁴ Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma. ¹⁵ Men det är inte på samma sätt med nåden som med överträdelsen. För om många måste dö för en enda människas överträdelse, så är Guds nåd och nådegåvan genom en enda människa, Jesus Kristus, oändligt mycket större för många.

¹⁶ Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande. ¹⁷ Om nämligen en enda människas överträdelse gjorde så att döden fick makten genom denne ende, så ska nu de som får den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva i ännu högre grad få liv och makt genom en enda, Jesus Kristus.

¹⁸ Om alltså en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, har också en endas rättfärdiga handling lett till rättfärdighet och liv för alla. ¹⁹ Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.

²⁰ Lagen kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större, där ökade nåden desto mer, ²¹ för att, så som synden härskade och förde till döden, så skulle nu nåden härska genom rättfärdigheten och genom Jesus Kristus, vår Herre, leda till evigt liv.

43 När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt till dem allt som Herren, deras Gud, hade sänt honom att säga, ² sa Asarja, Hoshajas son^[a], Jochanan, Kareachs son, och alla de andra övermodiga männen till Jeremia: ”Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att varna oss för att gå till Egypten och bosätta oss där. ³ Det är Baruk, Nerias son, som har hetsat dig mot oss för att vi ska överlämnas åt kaldéerna, så att de dödar oss eller för bort oss till exil i Babylonien.”

⁴ Varken Jochanan, Kareachs son, arméofficerarna eller hela folket ville lyssna till Herren och stanna i Juda. ⁵ I stället tog Jochanan, Kareachs son, och alla arméofficerarna med sig dem som fanns kvar i Juda, dem som hade vänt tillbaka från alla de folk dit de hade skingrats, för att bosätta sig i Juda, ⁶ män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla dem som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade lämnat kvar hos Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son. ⁷ De gav sig av mot Egypten, i olydnad mot Herren, och kom ända bort till Tachpanches.

⁸ Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches: ⁹ ”Ta några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet^[b] vid ingången till faraos palats i Tachpanches, så att några judiska män ser det. ¹⁰ Säg till dem: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska skicka efter min tjänare Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och ställa hans tron på dessa stenar, som jag har gömt här. Han ska breda ut sin tronmatta över dem. ¹¹ Han ska komma och anfalla Egyptens land, med död åt dem som hör döden till och fångenskap åt dem som hör fångenskapen till och svärd åt dem som hör svärdet till. ¹² Han ska sätta eld på de egyptiska gudarnas tempel och bränna ner dem och föra bort gudarna. Han ska svepa om sig Egyptens land, som en herde sveper om sig sin mantel^[c], och sedan dra sig tillbaka i frid. ¹³ Han ska också krossa stoderna i Bet Shemesh^[d] i Egypten och bränna ner de egyptiska gudarnas tempel.’ ”

Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag

19 För körledaren. En psalm av David.