Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

M’Cheyne Bible Reading Plan

The classic M'Cheyne plan--read the Old Testament, New Testament, and Psalms or Gospels every day.
Duration: 365 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
1 Samuelsboken 12

Samuels avskedstal

12 Sedan talade Samuel till folket på nytt:

”Lyssna!” sa han. ”Jag har gjort vad ni bett mig om. Jag har gett er en kung. Nu är kungen er ledare. Jag är nu en gammal gråhårig man och mina söner finns här bland er. Jag har varit er ledare sedan min ungdom. Här står jag nu, vittna mot mig inför Herren och hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag någonsin tagit emot mutor eller panter av någon? Tala om det för mig, så ska jag ersätta dem som jag har skadat.”

”Nej”, svarade de. ”Du har aldrig kränkt eller förtryckt oss och du har aldrig tagit mutor.”

Herren och hans smorde är i dag mina vittnen på att ni inte har något att anklaga mig för”, sa Samuel.

”Ja, han är vittne”, svarade de.

”Det var Herren som gav er Mose och Aron”, fortsatte Samuel. ”Han förde era förfäder ut ur Egyptens land. Bli nu stilla inför Herren medan jag går till rätta med er och påminner er om Herrens rättfärdiga gärningar mot er och era förfäder.

När Jakob kommit till Egypten och folket ropade till Herren, sände han dem Mose och Aron som ledde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här i landet.

Men folket glömde snart Herren, sin Gud, och därför överlämnade han dem åt Sisera, generalen i Hasors här, och åt filistéerna och åt Moabs kung som alla förde krig mot Israel. 10 Folket ropade då till Herren igen: ’Vi har syndat genom att vända Herren ryggen. Vi har tillbett baalsgudar och astartegudinnor. Men nu ska vi tjäna dig och enbart dig, om du bara befriar oss från våra fiender!’ 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel för att rädda er från fienderna runt omkring och så fick ni leva i trygghet.[a]

12 Men när ni såg att Nachash, Ammons kung, kom mot er, sa ni till mig att ni behövde en kung som kunde regera över er. Detta trots att ni redan hade en kung, Herren. 13 Men här är nu den kung ni själva valt och bett om. Herren har satt honom över er.

14 Om ni fruktar Herren, tjänar och lyder honom och inte gör uppror mot honom, ja, om både ni och er kung följer Herren, er Gud, så kommer allt att gå väl. 15 Men om ni gör uppror mot Herrens bud och inte lyder honom, så kommer Herren att behandla er på samma sätt som han behandlade era förfäder.

16 Stå nu still här, så ska ni få se Herren göra ett stort under. 17 Nu är det ju tid för veteskörden[b]. Men jag ska be till Herren att han sänder åska och regn. Då kommer ni att inse hur ont och orätt ni handlade inför Herren då ni begärde en kung.”

18 Samuel ropade sedan till Herren som sände åska och regn redan samma dag och hela folket darrade av fruktan inför Herren och Samuel.

19 ”Be till Herren, din Gud, för oss dina tjänare, så att vi inte dör”, sa de till Samuel. ”Nu har vi lagt ännu en synd till alla de andra genom att begära en kung.”

20 ”Var inte rädda”, sa Samuel till folket. ”Det är sant att ni har begått en svår synd, men se till att ni i fortsättningen tillber Herren helhjärtat och inte vänder honom ryggen. 21 Vänd er inte till andra gudar som varken kan hjälpa eller rädda er, eftersom de inte är annat än tomhet. 22 Herren ska för sitt mäktiga namns skull inte överge sitt eget folk. Han har ju själv utvalt er till sitt folk.

23 För min egen del vill jag inte synda mot Herren genom att sluta att be för er. Jag ska i stället fortsätta att undervisa er om det goda och rätta. 24 Frukta Herren och tjäna honom troget och helhjärtat! Tänk på allt det stora han har gjort för er! 25 Men om ni fortsätter att synda, kommer både ni och er kung att förgås.”

Romarbrevet 10

10 Syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat. Jag kan vittna om hur ivrigt de tjänar Gud, men de saknar insikt. De förstår inte den rättfärdighet som kommer från Gud, utan fortsätter att vidhålla sin egen. De har inte underordnat sig Guds rättfärdighet. Kristus är slutet på lagen, för att var och en som tror ska kunna bli rättfärdig.

Räddningen gäller alla

När det gäller den rättfärdighet som lagen ger, skriver Mose: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”[a] Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus). Eller: ”Vem ska fara ner i avgrunden?” (det vill säga, för att hämta tillbaka Kristus från de döda).

Men vad säger den då? ”Ordet är nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar” (det vill säga, det budskap om tron som vi förkunnar).[b] Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad. 10 Det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, och den öppna bekännelsen som räddar. 11 Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom ska stå där med skam.”[c] 12 Detta gäller för både judar och greker, för alla har samma Herre. Han ger generöst av sitt goda till alla som åkallar honom, 13 för ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad”[d].

Alla trodde inte på budskapet om Kristus

14 Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på någon som de inte har hört om? Hur ska de höra om ingen förkunnar? 15 Hur kan någon förkunna om han inte är utsänd? Det står skrivet: ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som bär bud om goda ting!”[e] 16 Men alla israeliter trodde inte på evangeliet, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?”[f] 17 Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.

18 Men då blir min fråga: Har de inte hört? Jo, visst har de hört det!

”Deras röst når ut över hela jorden,
    deras ord till världens ände.”[g]

19 Men då säger jag: Israel kanske aldrig förstod? Först säger Mose:

”Jag ska göra er svartsjuka genom sådana som inte är ett folk.
    Jag ska göra er arga på ett folk som saknar förstånd.”[h]

20 Jesaja går så långt att han säger:

”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig,
    och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.”[i]

21 Men om Israels folk säger han:

”Hela dagen har jag räckt ut mina händer
    mot ett olydigt och upproriskt folk.”[j]

Jeremia 49

Dom över Ammon

49 Om ammoniterna.

Så säger Herren:

”Har Israel inga söner,
    finns det ingen arvinge?
Varför har Milkom[a] tagit Gad i besittning
    och hans folk bosatt sig i dess städer?
Men det ska komma en tid,
    säger Herren,
då jag ska låta ett stridsrop höras
    mot Rabba i ammoniternas land.
Det ska bli till en ruinhög,
    och dess grannstäder ska brännas ner.
Sedan ska Israel ta tillbaka sitt arv
    av dem som tagit det ifrån dem, säger Herren.
Klaga, Heshbon,
    för Aj är förstört!
Ropa, ni Rabbas döttrar!
    Klä er i säcktyg,
klaga och gå omkring innanför murarna[b].
    För Milkom ska bli bortförd i fångenskap
tillsammans med sina präster och furstar.
    Varför skryter du över dina dalar[c],
din dals överflöd, du trolösa dotter?
    Du litar på din rikedom:
’Vem skulle anfalla mig?’
    Men jag ska låta skräcken drabba dig, från alla sidor,
    säger Herren, härskarornas Herre.
    Ni ska skingras åt alla håll,
och ingen ska samla de flyende.

Men sedan ska jag upprätta ammoniterna, säger Herren.”

Dom över Edom

Om Edom.

Så säger härskarornas Herre:
    ”Finns det inte längre någon vishet kvar i Teman?
Har de kloka inga råd att ge?
    Har deras vishet blivit fördärvad?
Fly, vänd om!
    Göm er djupt nere,
ni Dedans invånare,
    för jag ska låta olycka komma över Edom,
jag ska straffa honom när tiden är inne.
    Om druvplockarna kommer till dig
lämnar de ingen efterskörd.
    Om det kommer tjuvar om natten
ska de fördärva de så mycket de kan.[d]
10     Men jag ska klä av Edom,
avslöja hans gömställen,
    och han ska inte kunna dölja sig.
Fördärv ska drabba hans barn,
    bröder och grannar,
han finns inte mer.
11     ’Men lämna kvar dina faderlösa,
jag ska hålla dem vid liv,
    och dina änkor får förtrösta på mig.’ ”

12 Så säger Herren: ”De som inte dömts till att dricka ur bägaren måste dricka. Skulle du då komma undan ostraffad? Nej, du ska inte komma undan. Du måste dricka! 13 För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli en ruinhög, till förskräckelse, vanära och förbannelse, och dess lydstäder ska för alltid bli ödelagda.”

14 Jag har hört ett budskap från Herren:
    En budbärare har sänts till folken:
”Kom samman och gå mot det!
    Stå upp för strid!”

15 ”Jag ska göra dig litet bland folken
    och föraktat av människorna.
16 Du har lurats av den förfäran du väckt
    och av ditt övermod,
du som bor bland bergsklyftorna
    och håller till där högt uppe.
Även om du bygger ditt näste högt som örnen,
    ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.
17 Edom ska läggas öde.
    Alla som går förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser förödelsen där.
18     Det ska bli som när Sodom och Gomorra
och deras grannstäder ödelades, säger Herren,
ingen ska bo där, ingen ska kunna vistas där mer.

19 Se, likt ett lejon, som kommer från Jordandalens
    täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
    Vem är den utvalde som jag ska ge detta uppdrag?
Vem är min like, vem kan ställa mig till svars?
    Vilken herde kan utmana mig?”[e]

20 Hör därför vad Herren har planerat för Edom
    och tänkt ut mot dem som bor i Teman:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
    ja, betesmarkerna ska rysa över deras öde.
21 Jorden ska bäva vid dånet från deras fall.
    Ett rop hörs ända bort till Sävhavet.
22 Som en örn lyfter han,
    svävar och breder ut sina vingar över Bosra.
Den dagen är Edoms hjältar ängsliga
    som en kvinna i barnsnöd.

Dom över Damaskus

23 Om Damaskus.

”Hamat och Arpad har kommit på skam,
    för de har hört ett ont budskap.
De är ängsliga,
    rastlösa som ett oroligt hav
som inte kan vara stilla.
24     Damaskus har tappat modet
och vänt om för att fly.
    Det har gripits av panik,
ångest och vånda,
    som en kvinna i barnsnöd.
25 Varför är den berömda staden övergiven,
    min glädjes stad?
26 Dess unga män faller på gatorna,
    hela dess armé tystas ner den dagen, säger härskarornas Herre.
27 Jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar,
    och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.”

Dom över Kedar och Hasor

28 Om Kedars och om Hasors kungariken, som anfölls av Nebukadnessar, kungen av Babylonien:

Så säger Herren:

”Stå upp, anfall Kedar,
    förgör folket i öster.
29 Deras tält och deras hjordar
    kommer man att ta,
deras tältdukar och allt deras bohag.
    Deras kameler förs bort från dem,
och man ropar till dem:
    ’Skräck från alla håll!’

30 Fly, ge er av långt bort!
    Göm er djupt nere, ni Hasors invånare, säger Herren.
För Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
    har fattat ett beslut om er,
han har gjort upp en plan mot er.

31 Gå till angrepp mot detta trygga folk
    som lever i ostörd ro, säger Herren.
De har varken portar eller bommar
    utan bor i avskildhet.
32 Deras kameler ska bli ett byte
    och deras stora boskapshjordar ett rov.
Jag ska skingra dem för alla vindar,
    dessa med håret klippt vid tinningarna.
Jag ska låta olyckor komma över dem
    från alla håll, säger Herren.
33 Hasor ska bli ett tillhåll för schakaler
    en ödemark för evigt.
Ingen ska någonsin bo där,
    ingen människa ska vistas där.”

Dom över Elam

34 Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:

35 Så säger härskarornas Herre:

”Jag bryter sönder Elams båge,
    dess främsta styrka.
36 Jag låter fyra vindar komma mot Elam
    från himlens fyra hörn.
Jag ska sprida dem åt alla väderstreck,
    och det ska inte finnas något folk dit de elamitiska flyktingarna inte kommer.
37 Jag ska göra Elam förskräckt
    för sina fiender
och för dem som är ute efter deras liv.
    Jag ska låta det onda komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag ska låta svärdet förfölja dem
    tills jag har gjort slut på dem.
38 Jag ska sätta upp min tron i Elam.
    Jag ska förgöra både kung och furstar, säger Herren.
39 Men det ska komma en tid då jag ska upprätta Elam, säger Herren.”

Psaltaren 26-27

En oskyldig mans bön

26 Av David.

Skaffa mig rätt, Herre,
    för jag har levt ett klanderfritt liv.
Jag har förtröstat på Herren
    utan att vackla.
Sätt mig på prov, Herre,
    utforska mig, granska hela mitt innersta!
För jag har din nåd inför mina ögon
    och din sanning som förebild.

Jag sitter inte tillsammans med lögnare
    och håller inte ihop med hycklare.
Jag hatar de ondas samlingar
    och vägrar att sitta hos de gudlösa.
Jag tvättar mina händer i oskuld
    och går runt ditt altare, Herre.
Jag höjer min röst till tacksägelse
    och förkunnar alla dina under.

Herre, jag älskar din boning, ditt hus,
    platsen där din härlighet bor.
Ryck inte bort mitt liv med syndarnas,
    låt mig inte dö som de blodtörstiga,
10 som har båda händerna fulla med onda planer
    och högra handen med mutor.
11 Men jag lever ett klanderfritt liv.
    Befria mig och visa nåd!

12 Jag står på fast grund,
    och i församlingarna vill jag prisa Herren.

Förtröstan på Herren, bön om hjälp

27 Av David.

Herren är mitt ljus och min frälsning.
    Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
    Vem behöver jag bäva för?

När onda människor kommer emot mig
    för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
    ska de själva snubbla och falla.
Även om en armé skulle omringa mig,
    behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
    är jag trygg.

Det enda jag ber Herren om,
    det jag längtar efter,
    är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
    se Herrens ljuvlighet
    och söka honom i hans tempel.
Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
    han gömmer mig i sitt tält,
    han för mig upp på en klippa.

Jag kan lyfta mitt huvud
    inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
    och jag vill sjunga till Herrens ära.

Hör när jag ropar, Herre,
    var nådig mot mig och svara mig!
I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
    Dig, Herre, vill jag söka.[a]
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
    förkasta mig inte, överge mig inte,
    min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
    led mig på en rak stig
    för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
    för falska vittnen reser sig mot mig,
    och de andas våld.

13 Men jag är övertygad om
    att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
    Vänta på Herren!

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.