M’Cheyne Bible Reading Plan

Benjamins män saknar hustrur

21 Israeliterna hade svurit vid Mispa att de aldrig skulle tillåta sina döttrar att gifta sig med män från Benjamins stam. ² De samlades vid Betel och satt långt fram på kvällen inför Gud och grät bittert.

³ ”Herre, Israels Gud”, bad de. ”Varför skulle detta hända? Varför måste en av Israels stammar saknas idag?”

⁴ Följande morgon var de uppe tidigt och byggde ett altare där de offrade brännoffer och gemenskapsoffer. ⁵ Och de sa till varandra: ”Var det någon stam i Israel som inte var representerad när vi höll vårt rådslag inför Herren i Mispa?” Man hade nämligen svurit en ed att den som inte infann sig inför Herren i Mispa skulle dödas ⁶ och nu var det stor sorg i hela Israel över deras bröder benjaminiterna. ”En hel stam är borthuggen från Israel”, sa de. ⁷ ”Och hur ska vi få hustrur åt de män som finns kvar, eftersom vi har svurit vid Herren att inte ge dem våra döttrar?”

⁸ Då frågade de: ”Finns det någon av Israels stammar som inte infann sig inför Herren i Mispa?” De upptäckte att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i samlingen. ⁹ Folket mönstrades och det visade sig att ingen från Javesh i Gilead varit där.

¹⁰ De skickade då 12 000 soldater för att döda folket i Javesh i Gilead, även kvinnor och barn. ¹¹ ”Så här ska ni göra”, sa de, ”alla män och alla kvinnor som legat med en man ska ni viga åt förintelse.” ¹² Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 unga flickor som ännu inte haft någon man och dem förde man till lägret i Shilo i Kanaan.

¹³ Sedan sände Israel en fredsdelegation till det som återstod av Benjamin vid Rimmons klippa och erbjöd dem fred. ¹⁴ Dessa benjaminiter återvände hem och fick de 400 flickorna från Javesh i Gilead som man låtit leva, men flickorna räckte inte åt alla. ¹⁵ Folket kände medlidande med benjaminiterna för det gap Herren låtit uppstå bland Israels stammar.

¹⁶ ”Hur ska vi bära oss åt för att skaffa hustrur åt de andra när nu alla kvinnor i Benjamins stam är döda?” frågade de äldste i menigheten. ¹⁷ ”Det måste finnas något sätt att rädda Benjamin, så att inte en hel stam i Israel går förlorad för alltid. ¹⁸ Men vi kan inte ge dem våra egna döttrar. Vi israeliter har ju svurit en ed: förbannad är den som ger en hustru åt någon benjaminit.”

¹⁹ ”Men”, sa de, ”varje år firas ju Herrens högtid i Shilo.” Shilo ligger norr om Betel på östra sidan av vägen mellan Betel och Shekem söder om Levona.

²⁰ De sa till benjaminiterna: ”Gå och göm er i vingårdarna ²¹ och när ni ser flickorna från Shilo komma ut för att dansa, ska ni rusa fram och ta till er var sin hustru och föra dem med er hem till Benjamin. ²² När deras fäder och bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: ’Visa oss medlidande och försök förstå! Alla fick inte tag i en hustru i kriget och ni kunde ju inte ha gett era döttrar till dem utan att ha dragit skuld över er.’ ”

²³ Männen från Benjamins stam gjorde som de blivit tillsagda. De kidnappade var och en åt sig en hustru av de dansande flickorna och tog dem med sig hem till sitt eget land. Sedan byggde de upp sina städer på nytt och bosatte sig i dem. ²⁴ Och israeliterna återvände var och en till sin stam och sin släkt, var och en till sitt eget område.

²⁵ Det fanns inte någon kung i Israel på den tiden och var och en gjorde vad han själv fann för gott.

Paulus ber att få dömas vid den kejserliga domstolen

25 Tre dagar efter att Festus hade kommit till provinsen, reste han från Caesarea till Jerusalem. ² Där blev han uppsökt av översteprästerna och några högt uppsatta judar som på nytt tog upp sina anklagelser mot Paulus. ³ De bad också att Festus skulle visa sin godhet mot judarna genom att låta Paulus föras tillbaka till Jerusalem. Deras egentliga plan var nämligen att överfalla och döda Paulus på vägen.

⁴ Men Festus svarade dem att Paulus satt i fängelse i Caesarea och att han själv snart skulle återvända dit. ⁵ ”Därför”, fortsatte han, ”måste era ledare följa med mig dit för att anklaga honom, om han nu har gjort något ont.”

⁶ Festus stannade hos dem åtta till tio dagar och återvände sedan till Caesarea. Följande dag satte han sig på domstolen och befallde att Paulus skulle föras in. ⁷ När Paulus sedan kom in, omringades han av de judar som hade kommit dit från Jerusalem och de framkastade många allvarliga anklagelser mot honom utan att kunna bevisa en enda av dem. ⁸ Men Paulus försvarade sig: ”Jag har inte brutit mot den judiska lagen eller mot templet eller mot kejsaren.”

⁹ Då frågade Festus som ville hålla sig väl med judarna: ”Är du villig att resa till Jerusalem och låta dig dömas av mig där?”

¹⁰ Paulus svarade: ”Jag står inför kejsarens domstol och det är här som jag ska dömas. Jag har inte gjort något ont mot judarna, det vet du mycket väl. ¹¹ Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är grundlöst anklagad, så har ingen någon rätt att överlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren.”

¹² Festus diskuterade då detta med sina rådgivare och svarade sedan: ”Du har vädjat till kejsaren, därför ska du också få resa dit.”

¹³ Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike^[a] till Caesarea för ett artighetsbesök hos Festus. ¹⁴ De stannade i flera dagar, och Festus passade då på att ta upp fallet Paulus med kungen. Han sa: ”Det finns en fånge här som Felix lämnade kvar efter sig. ¹⁵ När jag var i Jerusalem kom de judiska översteprästerna och folkets ledare till mig med en anklagelse mot honom och ville få honom dömd. ¹⁶ Men jag sa att romarna inte har för sed att lämna ut en man förrän han har ställts inför rätta och fått möjlighet att möta sina anklagare och försvara sig.

¹⁷ När de sedan kom hit, uppsköt jag inte saken utan redan nästa dag satte jag mig på domstolen och befallde att mannen skulle föras in. ¹⁸ Men när hans anklagare yttrade sig, beskyllde de honom inte för något brott som jag hade väntat mig. ¹⁹ Det gällde bara några stridsfrågor inom deras egen religion och en som hette Jesus som är död, men som Paulus påstår lever. ²⁰ Jag blev förbryllad och visste inte hur jag skulle handla i ett sådant fall, så jag frågade Paulus om han var villig att resa ner till Jerusalem och stå inför rätta där. ²¹ Men Paulus bad istället att få stanna här och sedan bli dömd vid den kejserliga domstolen och därför har jag gett order om att han ska sitta här i fängelset tills jag kan sända honom till kejsaren.”

²² Då sa Agrippa: ”Jag skulle själv vilja höra den där mannen.” Festus svarade: ”Det ska vi ordna. Du ska få träffa honom imorgon.”

Paulus försvarstal inför kung Agrippa

²³ Nästa dag kom alltså kung Agrippa och Berenike i full prakt till domsalen tillsammans med höga officerare och stadens ledande män. Festus gav order om att Paulus skulle föras in ²⁴ och sa sedan: ”Kung Agrippa, och alla andra som samlats här idag! Det här är den man som judarna både här och i Jerusalem har vädjat till mig om och ropat att han inte längre ska få leva. ²⁵ Enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Men han har vädjat till kejsaren och därför har jag beslutat att sända honom dit. ²⁶ Vad jag ska skriva om honom till min härskare vet jag däremot inte, eftersom det inte finns några verkliga anklagelser mot honom. Därför har jag fört fram honom inför er alla och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter att han frågats ut vet vad jag ska skriva. ²⁷ Det verkar ju inte rimligt att sända en fånge utan att ha något att anklaga honom för.”

Rekaviternas föredömliga lydnad

35 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när Jojakim, Josias son, var kung över Juda: ² ”Gå till rekaviterna och tala med dem, ta med dem till Herrens hus, till ett av de inre rummen och bjud dem på vin att dricka.” ³ Då tog jag med mig Jaasanja, Jeremias son och Havassinjas sonson, och hans bröder och söner och hela rekaviternas släkt. ⁴ Jag förde dem till Herrens hus, in i det rum som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, och som låg alldeles intill furstarnas, ovanför det som tillhörde dörrvaktaren Maaseja, Shallums son.

⁵ Jag satte fram tillbringare fyllda med vin och vinbägare och bjöd dem att dricka, ⁶ men de svarade: ”Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadav, Rekavs son, befallde oss: ’Ingen av er ska någonsin dricka vin, varken ni eller era barn. ⁷ Ni ska varken bygga hus, så säd eller plantera vingårdar och inte heller äga sådana. Ni ska alltid bo i tält, hela ert liv. Då får ni leva länge på den mark där ni lever som främlingar.’ ⁸ Vi har i allting lytt vad vår far Jonadav, Rekavs son, befallde oss. Varken vi, våra hustrur eller våra söner och döttrar har någonsin druckit vin. ⁹ Vi har inte byggt hus att bo i, inte ägt vingårdar eller åkrar eller säd. ¹⁰ Vi har bott i tält och lydigt följt allt som vår far Jonadav befallt oss. ¹¹ Men när Nebukadnessar, kungen av Babylonien, invaderade landet, sa vi: ’Kom, låt oss flytta till Jerusalem, undan kaldéernas och araméernas arméer.’ Så bosatte vi oss i Jerusalem.”

¹² Herrens ord kom till Jeremia: ¹³ ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Gå och säg till männen i Juda och Jerusalems invånare: ’Ska ni inte ta varning och lyda vad jag sagt? säger Herren. ¹⁴ Den befallning som Jonadav, Rekavs son, gav sina efterkommande att inte dricka vin har de hållit. Än idag dricker de inte vin, för de lyder sin förfaders befallning. Men jag har talat till er gång på gång, och ni har inte lyssnat till mig. ¹⁵ Gång på gång har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna för att säga: ”Vänd om var och en från sin onda väg och gör bättring! Följ inte andra gudar för att tjäna dem. Då ska ni få bo på den mark som jag gav er och era förfäder.” Men ni ville varken lyssna till mig eller lyda mig. ¹⁶ Jonadavs, Rekavs sons, efterkommande har följt sin fars befallning, men detta folk har inte lyssnat på mig.’

¹⁷ Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud så: ’Se, jag ska låta allt det onda som jag har talat om komma över Juda och alla som bor i Jerusalem. För jag talade till dem, men de lyssnade inte. Jag kallade på dem, men de svarade inte.’ ”

¹⁸ Till rekaviterna sa Jeremia: ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Eftersom ni har lytt er förfader Jonadavs befallning, följt allt vad han befallt och ålagt er, ¹⁹ säger härskarornas Herre, Israels Gud, så: Jonadav, Rekavs son, ska alltid ha en ättling som gör tjänst inför mig.’ ”

En oskyldig mans bön om Guds dom

7 En klagosång^[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.

Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen

8 För körledaren, enligt gittit.^[c] En psalm av David.