M’Cheyne Bible Reading Plan

Prästernas kläder

39 ^(A) Av det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet gjorde man vävda kläder för tjänsten i helgedomen. Man gjorde de heliga kläder som Aron skulle ha, så som Herren hade befallt Mose.

^2 (B) Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ³ Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dem i trådar, så att de kunde vävas in med det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet och med det fina lingarnet i konstvävnad. ⁴ Till efoden gjordes axelstycken som fästes ihop med varandra. Vid sina båda ändar fästes den ihop. ⁵ Skärpet som skulle sitta på efoden och hålla ihop den gjordes i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. ⁶ Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. På dem var namnen på Israels söner ingraverade som på ett sigill. ⁷ Man satte dem på efodens axelstycken som påminnelsestenar för Israels barn, så som Herren hade befallt Mose.

Bröstskölden

^8 (C) Bröstskölden gjordes i konstvävnad av samma slag som efoden, av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁹ Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln^[a] lång och en halv aln bred. ¹⁰ På den satte man fyra rader stenar^[b]: i första raden karneol, topas och smaragd, ¹¹ i andra raden granat, safir och kalcedon, ¹² i tredje raden hyacint, agat och ametist ¹³ och i fjärde raden krysolit, onyx och jaspis. Med flätverk av guld omgavs de i sina infattningar. ¹⁴ Stenarna var tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten bar namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat på samma sätt som man graverar sigill.

¹⁵ Till bröstskölden gjorde man flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. ¹⁶ Vidare gjorde man två flätverk av guld och två ringar av guld och satte de båda ringarna i två av bröstsköldens hörn. ¹⁷ Man fäste de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn.

¹⁸ De båda snoddarnas andra ändar fäste man vid de två flätverken och satte fast dem vid framkanten på efodens axelstycken. ¹⁹ Man gjorde två ringar av guld och satte dem i de båda andra hörnen av bröstskölden, vid den kant som var vänd in mot efoden. ²⁰ Sedan gjorde man två ringar av guld och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. ²¹ Man knöt fast bröstskölden med en mörkblå snodd som gick från dess ringar in i efodens ringar, för att den skulle sitta fast ovanför efodens skärp, så att bröstskölden inte skulle lossna från efoden, precis som Herren hade befallt Mose.

De övriga prästkläderna

^22 (D) Efodkåpan gjordes i vävt tyg, helt och hållet i mörkblått. ²³ Mitt på kåpan gjordes en öppning, som liknade öppningen på en pansarskjorta. Öppningen hade en kant runt om för att den inte skulle slitas sönder. ²⁴ På kåpans nedre fåll satte man granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn. ²⁵ Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem mellan granatäpplena runt hela fållen på kåpan mellan granatäpplena: ²⁶ en bjällra och ett granatäpple, sedan en bjällra och ett granatäpple, runt fållen på den kåpa som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som Herren hade befallt Mose.

^27 (E) Och man gjorde tunikorna åt Aron och hans söner av en vävnad i fint lingarn, ²⁸ turbanen och högtidshuvorna av fint lingarn, byxorna av tvinnat fint lingarn ²⁹ och bältet av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn i brokig vävnad, allt så som Herren hade befallt Mose. ^30 (F) Den skinande plattan till det heliga diademet gjordes av rent guld, och på den skrev man på samma sätt som man graverar sigill: Helgad åt Herren. ³¹ Man satte fast den upptill på turbanen med en mörkblå snodd, så som Herren hade befallt Mose.

Mose inspekterar tabernaklet

³² Så blev allt arbetet på uppenbarelsetältets tabernakel fullbordat. Israels barn utförde det, och de gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. ^33 (G) Och de förde fram tabernaklet till Mose, tältet med alla dess tillbehör, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna och fotstyckena, ³⁴ överdraget av rödfärgade fårskinn, överdraget av tahasskinn, det täckande förhänget, ³⁵ vittnesbördets ark med dess stänger och nådastolen, ³⁶ bordet med alla dess tillbehör och skådebröden, ³⁷ ljusstaken av rent guld, lamporna som skulle sättas på den och alla andra tillbehör till den, oljan till ljusstaken, ³⁸ altaret av guld, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, draperiet för ingången till tältet, ³⁹ kopparaltaret med tillhörande koppargaller, stänger och alla tillbehör, karet med dess fotställning, ⁴⁰ omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, draperiet för porten till förgården, dess linor och tältpluggar, alla redskap för arbetet vid uppenbarelsetältets tabernakel ⁴¹ samt de vävda kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.

⁴² Så som Herren hade befallt Mose hade Israels barn i allt utfört hela arbetet. ⁴³ Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som Herren hade befallt. Så hade de gjort. Och Mose välsignade dem.

Jesus blir förrådd och fängslad

18 ^(A) När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen^[a]. Där låg en trädgård^[b] som han och hans lärjungar gick in i.

² Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. ^3 (B) Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.

^4 (C) Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" ⁵ De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: "Jag Är." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. ⁶ När Jesus sade till dem: Jag Är, ryggade de tillbaka och föll till marken. ⁷ Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." ⁸ Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" ^9 (D) Ordet som han hade sagt^[c] skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda."

¹⁰ Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. ^11 (E) Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?"

^12 (F) Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. ¹³ De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. ^14 (G) Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe.

Petrus förnekar Jesus

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge^[d] följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. ¹⁶ Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. ¹⁷ Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte."

¹⁸ Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.

Jesus inför översteprästen

¹⁹ Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. ^20 (H) Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. ²¹ Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."

²² När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" ²³ Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" ²⁴ Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.

Petrus förnekar Jesus igen

^25 (I) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." ²⁶ En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" ²⁷ Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.

Jesus inför Pilatus

²⁸ Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet^[e]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken^[f]. ²⁹ Pilatus^[g] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" ³⁰ De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." ^31 (J) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon^[h]." ^32 (K) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.

^33 (L) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" ³⁴ Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" ³⁵ Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"

^36 (M) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." ^37 (N) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." ³⁸ Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"

Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. ^39 (O) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" ⁴⁰ Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman^[i].

15 ^(A) Ett mjukt svar stillar vrede,

Genom ödmjukhet till upphöjelse

2 Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, ^2 (A) gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. ^3 (B) Sök inte konflikt^[a] eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. ^4 (C) Se inte till ert eget bästa utan också till andras. ^5 (D) Var så till sinnes som Kristus Jesus var:

Kristi lärjungar som ljus i världen

^12 (K) Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, ^13 (L) för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. ^14 (M) Gör allt utan att klaga och tveka ^15 (N) så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen ^16 (O) när ni håller fast vid^[d] livets ord.

Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves. ^17 (P) Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer^[e] är jag glad och gläds med er alla. ^18 (Q) På samma sätt är ni glada och gläds^[f] med mig.

Timoteus och Epafroditus

¹⁹ Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus^[g] till er, så att även jag blir vid gott mod när jag får veta hur ni har det. ^20 (R) Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er. ^21 (S) Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.

²² Men ni vet hur äkta han är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet. ²³ Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig. ^24 (T) Och i Herren är jag övertygad om att snart kunna komma själv.

^25 (U) Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus^[h] till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. ²⁶ Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. ²⁷ Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.

²⁸ Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. ^29 (V) Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, ³⁰ för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.