M’Cheyne Bible Reading Plan

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden^[a] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ^2 (A) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,^{[b] 3 (B)} och Mose steg upp till Gud.

Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: ^4 (C) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar^[c] och fört er till mig. ^5 (D) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom^[d], för hela jorden är min. ^6 (E) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk^[e]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. ^8 (F) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. ^10 (G) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

¹² Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. ^13 (H) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet^[f] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

¹⁴ Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”

^16 (I) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. ^17 (J) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. ^18 (K) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. ¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. ^21 (L) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. ²² Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

²³ Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” ²⁴ Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” ²⁵ Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

Onda planer mot Jesus

22 ^(A) Det osyrade brödets högtid, som kallas påsk^[a], var nu nära. ^2 (B) Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.

^3 (C) Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. ⁴ Han gick bort och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. ⁵ De blev glada och kom överens om att ge honom pengar. ⁶ Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

Den sista påskmåltiden förbereds

^7 (D) Så kom den dag i det osyrade brödets högtid då påskalammet skulle slaktas. ⁸ Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning så att vi kan äta påskalammet." ⁹ De frågade honom: "Var vill du att vi gör i ordning?" ¹⁰ Han svarade dem: "När ni kommer in i staden ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka^[b]. Följ honom till huset där han går in ¹¹ och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹² Då ska han visa er en stor sal på övervåningen^[c] som är inredd^[d]. Gör i ordning där."

¹³ De gick och fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.

Den första nattvarden

^14 (E) När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. ¹⁵ Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. ^16 (F) För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

¹⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. ¹⁸ För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." ^19 (G) Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." ^20 (H) På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.

²¹ Men se, den som förråder mig har sin hand med mig på bordet. ²² Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" ²³ Då började de fråga varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra det.

Vem är den störste?

^24 (I) Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem. ^25 (J) Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare. ²⁶ Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren. ^27 (K) För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.

²⁸ Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, ^29 (L) och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. ^30 (M) Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

^31 (N) Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. ^32 (O) Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." ^33 (P) Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." ³⁴ Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

^35 (Q) Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." ³⁶ "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, ³⁷ för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."^{[e] 38} De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

^39 (R) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. ⁴⁰ När han kom till platsen^[f], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." ⁴¹ Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ^42 (S) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

⁴³ Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. ^44 (T) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.^{[g] 45} När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. ⁴⁶ Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att^[h] ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

^47 (U) Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. ⁴⁸ Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

⁴⁹ När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" ⁵⁰ Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. ⁵¹ Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu^[i]!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵² Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. ^53 (V) Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

^54 (W) Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. ⁵⁵ Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

^56 (X) En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." ⁵⁷ Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." ⁵⁸ Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" ⁵⁹ Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" ⁶⁰ Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

⁶¹ Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför Rådet

^63 (Y) Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. ⁶⁴ De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" ⁶⁵ De sade också mycket annat hånfullt till honom.

^66 (Z) När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd ⁶⁷ och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, ⁶⁸ och om jag frågar, svarar ni inte. ^69 (AA) Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."^{[j] 70 (AB)} Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är^[k]." ⁷¹ De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"

37 Inför sådant bävar mitt hjärta

7 ^(A) När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande^[a] och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.

Glädje över korintiernas ånger

^2 (B) Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon och inte utnyttjat någon. ^3 (C) Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans. ^4 (D) Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.

^5 (E) När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. ^6 (F) Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom, ⁷ och inte bara genom hans ankomst utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.

^8 (G) För även om jag gjorde er sorgsna med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, för jag såg att brevet gjorde er sorgsna, om än bara för ett tag. ⁹ Men nu gläder jag mig, inte för att ni blev sorgsna utan för att sorgen har lett till ånger. Ni blev sorgsna så som Gud vill, och därför har ni inte tagit någon skada genom oss. ^10 (H) En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.

^11 (I) Se vad den här sorgen från Gud har fört med sig hos er: vilken hängivenhet, vilka förklaringar, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! I allt har ni visat er oskyldiga i den här saken. ^12 (J) När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt eller den som har drabbats, utan för att det skulle bli klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. ^13 (K) Det har gett oss tröst.

Utöver den trösten kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. ¹⁴ Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. ^15 (L) Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. ^16 (M) Jag är glad att jag kan lita på er i allt.