M’Cheyne Bible Reading Plan
De tio budorden
20 Och Gud talade alla dessa ord:
2 (A) Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 (B) Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig[a].
4 (C) Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 5 (D) Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, 6 (E) men visar nåd mot tusentals[b] när man älskar mig och håller mina bud.
7 (F) Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
8 (G) Tänk på sabbatsdagen[c] så att du helgar den. 9 Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 (H) För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
12 (I) [d]Hedra din far och din mor,[e] så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig.
14 (K) Du ska inte begå äktenskapsbrott.[g]
16 (M) Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
17 (N) Du ska inte ha begär[i] till din nästas hus. Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Folkets skräck
18 (O) Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg det, bävade de och höll sig på avstånd. 19 (P) De sade till Mose: ”Tala du till oss, så ska vi höra. Men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.” 20 (Q) Men Mose sade till folket: ”Var inte rädda! Gud har kommit för att sätta er på prov, och för att ni ska frukta honom så att ni inte syndar.” 21 (R) Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.
Avgudar och altaren
22 Herren sade till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. 23 (S) Ni ska inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld ska ni inte göra åt er. 24 Ett altare av jord ska du göra åt mig, och på det ska du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet ska jag komma till dig och välsigna dig.
25 (T) Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, ska du inte bygga det av huggen sten. För om du rör vid den med din mejsel vanhelgar du stenen. 26 (U) Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor[j], så att din nakenhet blottas vid mitt altare.
Jesus inför Pilatus
23 (A) Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 2 (B) Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är Messias, en kung." 3 (C) Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 (D) Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag ser inget brottsligt hos den mannen."
5 Men de var påstridiga och sade: "Han hetsar upp folket med sin lära över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé. 7 (E) Och när han fick veta att Jesus kom från Herodes myndighetsområde, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 (F) När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
11 Då fick Herodes och hans soldater förakt för honom, och han hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. 12 (G) Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus sammankallade översteprästerna och rådsherrarna och folket 14 (H) och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förvillar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. 15 Det gjorde inte Herodes heller, och därför sände han honom tillbaka till oss. Ni ser att han inte har gjort något som förtjänar döden. 16 (I) Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."[a]
18 (J) Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" – 19 Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – 20 Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. 21 Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom." 23 Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
24 Pilatus beslöt då att det fick bli som de krävde. 25 Han släppte den som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
Jesus blir korsfäst
26 (K) När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.
28 Då vände Jesus sig till dem och sade: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 (L) Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. 30 (M) Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! 31 (N) För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[b] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 (O) Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 (P) Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör."[c] Och de delade hans kläder[d] mellan sig och kastade lott om dem.
35 (Q) Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 (R) Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin[e] 37 och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung."
39 (S) En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.[f]" 43 (T) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 (U) Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet[g] som varade fram till nionde timmen.[h] 45 (V) Solen förmörkades, och förhänget[i] i templet brast mitt itu. 46 (W) Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."[j] När han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."[k] 48 När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet[l] och vände hem igen. 49 (X) Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.
Jesu begravning
50 (Y) Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51 (Z) som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea[m] i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag[n], och sabbaten skulle just börja.
55 Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. 56 (AA) Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 (A) Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är den som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 (B) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
4 (C) Var var du
när jag lade jordens grund?
Svara, om du vet och förstår.
5 (D) Vem bestämde dess mått?
Du vet ju!
Och vem spände mätsnöret
över den?
6 Var fick dess grundpelare fäste?
Vem lade dess hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna
sjöng tillsammans
och alla Guds söner ropade
av glädje?
8 (E) Vem satte dörrar för havet
när det bröt fram ur moderlivet,
9 när jag gav det moln till kläder
och dimman till linda,
10 (F) när jag bestämde dess gräns
och satte bom och dörrar
11 och sade: ”Hit men inte längre,
här ska dina stolta vågor
lägga sig”?
12 Har du under dina dagar
befallt dagen att gry
och visat gryningen dess plats
13 där den kan gripa jorden i dess hörn
så att de gudlösa skakas bort
från den?
14 Då ändrar jorden form
som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 (G) Då mister de gudlösa sitt ljus,
och den höjda armen bryts av.
16 Har du stigit ner till havets källor
och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar visat sig för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du sett ut över[a] jordens vidder?
Berätta, om du förstår allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förråd,
har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
till krigets och drabbningens dag?
24 (H) Var går vägen dit där ljuset[b] delar sig,
där östanvinden breder ut sig
över jorden?
25 (I) Vem öppnar rännor för regnflödet
och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
över folktomma trakter,
öknar där ingen människa finns,
27 (J) för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växt åt gräsets brodd?
28 (K) Har regnet någon far?
Vem födde daggens droppar?
29 (L) Från vilket sköte kom isen?
Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 (M) Kan du knyta samman
Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
i rätt tid
och leda Björnen[c] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
så att de går ut
och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
och vem gav förstånd
åt luftens tecken?[d]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem tömmer ut
himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
Insamlingen till Jerusalem
8 (A) Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 (B) Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet[b]. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 (C) Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. 7 (D) När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
8 (E) Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. 9 (F) Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 (G) Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.
I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. 12 (H) Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. 14 Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.[c]
16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. 17 Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm[d] i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 (I) Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. 20 (J) Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21 (K) Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
22 Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder[e], som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. 23 Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud[f] till Kristi ära. 24 (L) Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation