M’Cheyne Bible Reading Plan
TABERNAKLET (Kap 25-31)
Offergåvor till tabernaklet
25 Herren sade till Mose: 2 (A) ”Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den ska samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. 3 Detta är den offergåva som ni ska ta av dem: guld, silver och koppar, 4 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 5 rödfärgade fårskinn, tahasskinn[a], akacieträ, 6 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 7 samt onyxer och infattningsstenar till efoden[b] och bröstskölden.
8 (B) De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 9 (C) Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra.
Förbundsarken
10 (D) De ska göra en ark[c] av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 11 Du ska överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du ska göra en guldkant runt den. 12 Du ska gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. 13 Och du ska göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. 14 Stängerna ska du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de ska sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 (E) I arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.
17 Du ska göra en nådastol[d] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
18 Och du ska göra två keruber[e] av guld. I hamrat arbete ska du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. 19 Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen ska ni göra keruberna vid dess båda ändar. 20 (F) Keruberna ska breda ut sina vingar uppåt så att de täcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten ska vara vända mot varandra. Mot nådastolen ska kerubernas ansikten vara vända. 21 Du ska sätta nådastolen ovanpå arken och i arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig. 22 (G) Där ska jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, ska jag tala med dig om allt som jag genom dig ska befalla Israels barn.
Bordet för skådebröden
23 (H) Du ska också göra ett bord[f] av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. 24 Du ska överdra det med rent guld och du ska göra en guldkant runt omkring det. 25 Runt bordet ska du göra en handsbred list och runt omkring den ska du göra en kant av guld. 26 Till bordet ska du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.
27 Ringarna ska sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. 28 Du ska göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem ska bordet bäras. 29 Till bordet ska du också göra fat, skålar, kannor och bägare som man ska utgjuta dryckesoffren med. Av rent guld ska du göra dem. 30 (I) Du ska alltid ha skådebröd[g] på bordet inför mitt ansikte.
Ljusstaken
31 (J) Du ska göra en ljusstake[h] av rent guld. I hamrat arbete ska den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor ska göras i ett stycke med den. 32 Sex armar ska utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. 33 På den ena armen ska det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så ska det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken.
34 Men på själva ljusstaken ska det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. 35 En knopp ska sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. 36 Och deras knoppar och armar ska vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.
37 (K) Du ska göra sju lampor till den. Lamporna ska sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. 38 Även lamptänger och brickor till den ska du göra av rent guld. 39 Av en talent[i] rent guld ska man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.
40 (L) Se till att du gör detta efter den mönsterbild som har visats för dig på berget.[j]
Jesus och den samariska kvinnan
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes – 2 även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3 lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. 4 Han måste då ta vägen genom Samarien[a], 5 (A) och han kom till en samarisk stad som heter Sykar,[b] nära den mark som Jakob gav till sin son Josef.[c] 6 Där fanns Jakobs brunn[d]. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen[e].
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka." 8 Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. 9 Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?" Judarna umgås nämligen inte med samarierna[f].
10 (B) Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten[g]." 11 Hon sade: "Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? 12 (C) Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap."
13 Jesus svarade henne: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 (D) Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." 15 Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten."
16 Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit." 17 Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Det stämmer som du säger att du inte har någon man. 18 Fem män[h] har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du säger är sant."
19 (E) Kvinnan sade: "Herre, jag förstår att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på det här berget[i], men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem." 21 Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 (F) Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 (G) Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 25 (H) Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han berätta allt för oss." 26 (I) Jesus sade till henne: "Det Är Jag[j], den som talar med dig."
27 Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna[k], men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28 Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket: 29 "Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?" 30 Då gick de ut ur staden och kom till honom.
31 Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät!" 32 Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33 Lärjungarna sade till varandra: "Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?" 34 (J) Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Säger ni inte: fyra månader till[l], sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36 Redan nu får den som skördar[m] sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans. 37 (K) Här stämmer ordet att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: "Han har sagt mig allt jag har gjort." 40 När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Många fler kom till tro på grund av hans ord, 42 (L) och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare."
Jesus botar en ämbetsmans son
43 (M) Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen. 44 (N) Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd[n] i sin hemtrakt. 45 (O) När han nu kom till Galileen tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han gjorde i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där vid högtiden.
46 Så kom han tillbaka till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 47 När han fick höra att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som var döende. 48 (P) Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte." 49 Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör!" 50 Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.
51 Medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som berättade att hans son levde. 52 Han frågade vid vilken tid han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen släppte febern." 53 (Q) Då förstod fadern att det hade hänt vid just den tid då Jesus sade till honom: "Din son lever." Och han kom till tro med hela sin familj.[o] 54 (R) Detta var nu det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.
Inledning
1 (A) Ordspråk[a] av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Med dem lär man känna
vishet och förmaning
och förstår kloka ord,
3 man får förmaning
till att handla vist,
rättfärdigt, rättvist och rätt.
4 De ger de okunniga[b] klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem
och ökar sin lärdom,
den förståndige får klok ledning.
6 Med dem förstår man
ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 (B) Att vörda Herren
är början till kunskap,
men dårar[c] föraktar
vishet och förmaning.
Varning för att ledas vilse
8 (C) Hör, min son,
din fars förmaning
och förkasta inte
din mors undervisning,
9 (D) för de är en skön krans
för ditt huvud
och en vacker kedja
för din hals.[d]
10 (E) Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger:
”Kom med oss!
Vi ska ligga på lur efter blod,
i bakhåll för oskyldiga
utan orsak.
12 Som dödsriket
ska vi sluka dem levande,
friska och sunda
ska de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart ska vi vinna,
vi ska fylla våra hus med byte.
14 Dela du vår lott med oss!
Vi alla ska ha gemensam kassa.”
15 Min son,
gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig,
16 (F) för deras fötter
skyndar till det som är ont,
de rusar för att spilla blod.
17 Det är ingen mening
att lägga ut nätet
inför ögonen på alla fåglarna.
18 De ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv[e].
19 (G) Så går det dem som söker
oärlig vinst,
den tar livet av sina ägare.
Visheten kallar och varnar
20 Visheten ropar på gatan,
hon höjer sin röst på torgen.
21 (H) Hon predikar i gathörnens buller[f],
vid ingången till stadens portar[g]
talar hon sina ord:
22 ”Hur länge ska ni okunniga
älska okunnighet,
ni hånare njuta av att håna
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om till mig när jag varnar er.
Se, jag ska låta min Ande
flöda över er,
jag ska låta er lära känna mina ord.
24 (I) Men ni vägrade lyssna
när jag ropade,
ingen brydde sig
när jag räckte ut min hand.
25 Ni förkastade alla mina råd
och ville inte veta av
mina varningar.
26 (J) Därför ska också jag le åt er olycka
och håna när skräcken drabbar er,
27 när skräcken kommer som ett oväder
och er olycka drar in
som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 (K) Då ska de ropa till mig
utan att jag svarar,
de ska söka mig
utan att finna mig.
29 De hatade kunskap
och valde inte att vörda Herren,
30 de ville inte veta av mitt råd
utan föraktade alla mina varningar.
31 (L) Därför ska de få äta
sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer,
32 för de okunnigas avfällighet
ska döda dem
och dårarnas sorglöshet
förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig
ska bo i trygghet
och inte behöva frukta något ont.”
13 Det är nu tredje gången jag ska komma till er. Efter två eller tre vittnens ord ska varje sak avgöras.[a] 2 (A) När jag var hos er för andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er. 3 (B) Ni vill ju ha bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag mot er utan mäktig bland er. 4 (C) Han blev korsfäst i svaghet men lever genom Guds kraft. Så är också vi svaga i honom, men vi ska leva med honom genom Guds kraft som ni ska få känna.
5 (D) Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni ska förstå att vi består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte ska göra något ont – inte för att vi ska visa oss bestå provet, utan för att ni ska göra det som är gott.
Sedan får det gärna se ut som om vi inte klarade provet. 8 Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen. 9 (E) Vi är glada när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni ska nå allt större mognad. 10 (F) Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
11 Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er. 12 Hälsa varandra med en helig kyss[b]. Alla de heliga hälsar till er. 13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation